DÅ Om jag fick välja om nu skulle jag satsa på att bli läkare. Yrket känns spännande, men när jag skulle börja gymnasiet fanns det bara treårig ekonomisk linje inom min horisont.

Jag var en aktiv tjej som höll på med idrott. Först var det fotboll, sedan rinkbandy innan bandyn tog över helt. Eftersom jag växte upp i Hagaström spelade jag för HSK, sedan Strömsbro.
Efter studenten jobbade jag några år i mammas klädbutik MQ i Gävle innan jag fortsatte ekonomistudierna på högskolan i Sundsvall. När jag var färdig 1992 var det lågkonjunktur. Men jag fick snabbt jobb i Stockholm som etableringsansvarig för kedjan Lagersons skor. Vi öppnade en rad nya butiker i snabb takt. Det var otroligt spännande.
Vid något tillfälle sa jag till mamma att "Det jag gör för ägaren kan jag lika gärna göra för mig själv". I samma veva blev MQ-butiken i Kista till salu. Jag slog till. Då var jag 25 år. Sedan dess har jag varit egenföretagare.
Senare öppnade jag MQ-butiker i Haninge centrum och i Fältöversten på Östermalm tillsammans med min mor och bror. Vi öppnade också en helt fristående butik för damkläder på PUB.
Våren 2006 köpte en riskkapitalist upp MQ-kedjan. Det blev början på något helt nytt för hela familjen.

Patrik och jag hade pratat om att bo och arbeta utomlands. Nu blev det oväntat dags att genomföra våra planer. Vi tänkte oss franska Rivieran eller Italien men det kändes riskfyllt eftersom det är en helt annan företagskultur än i Sverige. I stället valde vi Österrike.
Första november 2006 flyttade vi till Wien. Här fanns, och finns, ett expansivt företagsklimat med stora möjligheter gentemot de forna öststaterna.
Klimatet är behagligt och det är nära till hela Sydeuropa. Inom tre timmar når vi kunder i Salzburg i Österrike, men även Prag i Tjeckien och Ljubljana i Slovenien.
Barnen tände inte på idén, speciellt inte Ellen som var tolv då. Men hon var den första i familjen som acklimatiserade sig och alla barn stormtrivs i dag.

Visst var vi rätt så naiva. Vi kunde ingen tyska, kände ingen och hade inga klara kontrakt med något märke. Men det gäller att vara optimist för att våga.
De flesta svenskar vi känner har flyttat på grund av jobb i ett större företag. Det ger helt andra förutsättningar och du får hjälp med alla praktiska detaljer som ska lösas. Vi tog hand om allt själva, som att skaffa bankkonto och elektriker, samt affärskontakter för att kartlägga marknaden.
Snabbt konstaterade vi att österrikarna är konservativa. Det fanns bara svarta eller vita kalsonger i butikerna och modebutikerna sålde inte ens underkläder! (Skratt)
Här hittade vi vår nisch: att liva upp landet med färgglada modeunderkläder. Ungefär samtidigt satsade märket Björn Borg mer offensivt på en internationell lansering och vi lyckades få distributionsrättigheterna för Österrike.
Vi har pluggat tyska stötvis, både genom privata utbildningar och via universitetet.

NU Jag pratar och förstår tyska väldigt bra. Skrivandet är fortfarande en utmaning. Grammatiken är totalt annorlunda och i skrift behöver det vara korrekt.
Vi trodde nog inte att det skulle vara så stor skillnad kulturellt mellan länderna. Det en viss tjusning att ställas inför problem som ska lösas. Som familj har vi kommit varandra närmare.
Vi gör många misstag. Nyanserna mellan rätt och fel är oftast så små.
Svenskar är mer jämlika. Här niar man varandra, använder titlar. Samhället är patriarkaliskt. Min man lyckas bättre i kundkontakterna trots att det är jag som egentligen är säljaren i familjen. Folk vill göra affärer med män!

Bolaget kom igång i slutet av 2007. Redan våren 2010 fick vi Svenska handelskammarens pris för årets Svenska företagare i Österrike. Det var prisutdelning på ambassaden. Där har vi varit flera gånger. Bland annat har vi träffat kungen och Silvia.
Nu fokuserar vi främst på att distribuera Björn Borgs underkläder, badkläder och strumpor i Österrike och på att utöka rättigheterna till några grannländer och kanske några nya märken. Vi har redan infrastrukturen på plats.
Vi har ytterligare en anställd i bolaget plus agenter och specialisthjälp. Jag fokuserar mest på pr, logistik och ekonomi eftersom Patrik och vår säljare sköter de flesta kundkontakterna. Vissa kunder sköter jag, med allt från beställningar till att snygga till i deras Björn Borg-hörnor. Det är roligt att få komma ut till handlarna och möta kunderna, höra att de är nöjda med produkterna, med oss. Det är nog försäljaren i mig som kommer till sin rätt i de här sammanhangen.

Min styrka ligger i att jag har förmågan att entusiasmera människor, att fråga och lyssna. Som person är jag social, bra på att ta folk, är positiv och ambitiös.
Mitt heta humör är å andra sidan en svaghet. Det säger mina man också (skratt) även om jag har lugnat ner mig med åldern och blivit mer ödmjuk. Nu har jag hunnit få många nya erfarenheter och insett att alla är olika.
Att komma till ett annat land, uppleva en ny kultur och att leva som invandrare är otroligt nyttigt även om vi som svenskar står "högt i kurs" jämfört med människor från många andra länder.
Min man och jag är ofta i Sverige eftersom vi säljer svenska produkter. Barnen är alltid hemma längre perioder under jullov och sommaren.

Familjen kommer absolut att flytta hem igen. Vi vill att barnen ska känna sig svenska. Tor var bara fyra år när vi kom hit.
När det blir har vi ingen direkt plan för. Men klart är att vi allihop har fått perspektiv på Sverige och att vi är stolta över att vara svenskar.
Jag är så glad att vi genomförde vår dröm eftersom det berikar hela familjen, speciellt mina barn. Flytten hit har vidgat deras perspektiv. De har utvecklats så mycket mer än vad jag hade gjort i deras ålder och ställs inför utmaningar som de annars inte skulle ha stött på.

Berättat för Elizabeth Forsmark