Mitt i centrala Ockelbo, på Södra Åsgatan med ortens optiker och Ica-butik som närmaste grannar, ligger OP Assistans högkvarter som navet för både anställda och kunder. Hit kommer kunderna inte för att i första hand diskutera assistentuppdragen utan för att använda toaletten. Och det är Pernilla märkbart stolt men samtidigt upprörd över. Indignerad för att det fortfarande är så få offentliga miljöer i dagens Sverige som är anpassade för funktionshindrade.

Ämnet engagerar och berör starkt. Rösten blir klart bestämd, orden förstärks med eftertryck. De hastigt uppblossande röda fläckarna i halsringningen avslöjar också vad hon tycker om butiker och offentliga lokaler där det knappt går att ta sig fram med rullstol. Om badhus där lyftanordningarna är trasiga år ut och år in. Om oframkomliga trottoarer. Om tåg där rullstolen knappt får plats.

Om dåligt bemötande när människor blir osynliga eftersom man vänder sig till assistenten istället för att fråga direkt. Om dåligt organiserad färdtjänst som gör att det tar flera timmar att åka några kilometer, som gör att man varken kan vara säker på att komma fram i rätt tid, till rätt plats eller ens får prata med någon som förstår svenska.
– Ibland är det som om den som är funktionshindrad inte har några rättigheter utan bara måste anpassa sig till läget, säger Pernilla som är desto mer nöjd när hon visar juvelen i kronan.
– Så här ska det se ut, säger hon och visar toalettutrymmet som är generöst tilltaget för att få plats med både rullstol och medhjälpare, lysknappen som sitter lättåtkomlig på 90 centimeters höjd, lågt utdraget handfat med extralångt handtag på kranen, spegeln som givetvis också är monterad på en lägre nivå.

Och inte minst ett väggfast, nerfällbart skötbord som är tillräckligt stort för en vuxen människa.
– Många går inte på toa utan använder blöja. Tänk dig själv att behöva lägga dig på golvet för att få bli torr och ren. Det är inte klokt. Det drabbar den enskilde hårt, är grymt kränkande…Samtidigt är det en dålig arbetsmiljö för assistenten som får göra jobbet krypandes på knä i ett trångt utrymme.

Vi nystar lite mer i vad som driver kvinnan som växte upp i en familj utan företagartraditioner. Efter vedstaplingen fortsatte hon att pyssla med aktiviteter som det gick att tjäna en slant på. Det blev försäljning av fröer, jultidningar, jordgubbsplockning, insamling av tomburkar och gräsklippning tills hon blev tillräckligt gammal för extrajobb på Konsum, äldreboendet i Ockelbo och som personlig assistent. Redan där såg hon att mycket kunde göras annorlunda inom omsorgen - enklare, bättre, personligare men framför allt mer individanpassat. Fröet var sått. Hon ville jobba med människor även om det var snubblande nära att det blev en arkitektutbildning i stället.
Våren 1997 tog Pernilla examen. Sedan blev det sommarvik på en kommunal LSS-enhet följt av ett starta-eget-projekt. Den första januari 1998 körde hon igång en enskild firma i en skrubb på övervåningen hemma i villan.
– Hade min idé varit lite dyrare hade den kanske aldrig förverkligats.
Initialt var stödet från banken minimalt. Efter många om och men fick hon i alla fall en checkkredit.
Redan från dag ett hade hon tre kunder och sju anställda. Efter det har snöbollen vuxit sakta men i stadig takt, balanserat, i etapper.
– Vi står vid en brytpunkt. Det har vi gjort förr också, vid flera tillfällen. Men just nu känns det som om vi är lagom stora, med plus minus fem kunder. Ska vi växa med fler åtaganden måste vi öka på administrationen också. Frågan är om det är värt det, säger Pernilla som i dag har 50 kunder med sammanlagt runt 4 800 assistanstimmar i veckan.

OP Assistans har även ett kontor i Gävle. Det är bemannat med fyra av verksamhetsledarna, varav den ena är Pernillas man Ola. De träffades när hon gjorde praktik på Ockelbo kommun under utbildningen på Sociala omsorgsprogrammet. Nu är Ola anställd av sin fru.
– Det är jag som äger och driver företaget, säger Pernilla som är 33 år och redan har uträttat en hel del: skaffat sig högskolexamen, startat och byggt upp ett framgångsrikt företag, gift sig, fått två barn och byggt hus. Och det handlar väl knappast bara om att rättighetslagen LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, infördes 1994. Samtidigt öppnades möjligheten för etablering av privata stöd- och serviceföretag inom vård och omsorg.
– Utan LSS skulle OP Assistans inte finnas, konstaterar Pernilla som är en etablerad aktör på assistansmarknaden i regionen med kunder främst i Ockelbo, Gävle och Sandviken men även till viss del i Älvkarleby och Hofors.
Målet med LSS är att personer med omfattande och varaktiga funktionshinder ska ha möjlighet att leva som andra med inflytande över sitt eget liv och sina egna levnadsvillkor. I dag har runt 14 500 personer i Sverige assistansersättning. Enligt Försäkringskassan finns det cirka 450 privata företag och kooperativ i landet som erbjuder assistanstjänster.

Assistans handlar om ömsesidig respekt och förtroende mellan kunden och personalen. Innan kunden skriver avtal med företaget, kommunen eller kooperativet, vilken man nu väljer att anlita, måste parterna komma överens om ansvarsfördelningen, om vad som ska göras och när. Rekryteringen av assistenterna sker också i samarbete mellan kund och samordnaren.
– Vi är femte hjulet under vagnen som stöttar kunden och assistenten i valet av varandra. Personkemi är a och o eftersom det ofta handlar om väldigt personliga och intima saker som kunden behöver hjälp med. Som assistent gäller det att kunna lägga sina egna värderingar och behov åt sidan när man är på jobbet. Kunden har ju rätt att själv välja hur han eller hon ska leva sitt liv. Samtidigt är arbetsmiljön väldigt viktig. Självklart har assistenten rätt att sätta gränser. Den som inte mår bra kan inte heller utföra ett bra jobb. Utmaningen ligger i att skapa en god dialog mellan kunden och assistenten kring den här typen av frågor för att assistansen skall fungera långsiktigt. Men alla gånger funkar inte samspelet. Då får vi avbryta samarbetet och försöka hitta en annan lösning, säger Pernilla.

Försäkringskassan beslutar om hur många timmar i veckan som kunden har rätt till assistansersättning som i dagsläget ligger på 247 kronor i timmen. Ersättningen ska täcka lön, sociala avgifter, administration samt övriga omkostnader. Summan låter blygsam med tanke på vad den ska räcka till.
– Assistansyrket är ett kvalificerat jobb som kräver proffsig och kunnig personal. Men tyvärr är det ett undervärderat arbete precis som alla andra vård- och omsorgsyrken. Det är mindre värt att ta hand om människor än pryttlar, säger Pernilla samtidigt som de där röda fläckarna blossar upp igen.
Efter elva år har Pernilla byggt upp en organisation som klarar sig utmärkt utan henne. Nu finns det tid att utveckla företaget. På gång är en webbaserad arbetsmiljöhandbok, utveckling av en egen introduktionskurs för nyanställda samt ett mentorsprogram som ett forum för medarbetarna att diskutera jobbets villkor, dilemman och liknande.
– Det är viktigt att inte göra sig oumbärlig för sitt företag. Varken verksamheten eller familjen mår bra av det. Det går att styra så att båda funkar och må bra, säger Pernilla Hålén, 33 år, tvåbarnsmamma och företagsledare med 250 anställda.