– Vi har hellre bevisat att vi är världsvana och använder mer exotiska matvaror än våra egna. Ändå har vi fantastiska skatter som bär, svamp, vilt, kräftor. En fransman skulle aldrig tänka tanken att sätta fram en importerad ost om han fick utländska gäster!

Desto mer glad är hon åt det faktum att allt fler, även ungdomar, återigen intresserar sig för andra typer av matvaror än vad som oftast finns i närmaste snabbköp.
Sortimentet i Dunkers Gårdsdelikatesser på Nygatan i Gävle har några gemensamma nämnare. Ursprung och producent är kända, inspekterade och godkända av Anne-Katrine själv.
– Jag har nog besökt varje gård, mejeri och tillverkare som jag handlar av.
I köket bakom butiken trollar hon fram hemlagade soppor, skorpor, små delikata kakor plus annat smått och gott. Resten av tillbehören som mjukt och hårt bröd, tomatmarmelader, torkade bär och honung smaksatt med hallon har hon stenkoll på var det kommer ifrån.

När Anne-Katrine dukar upp känns det som att svära i kyrkan för den som aldrig förmått lära sig äta annan ost än gräddost.
Till kaffet serveras gammeldags hembakta, saffransgula havtornsskorpor, små delikata franska kex spetsade med citron och mandel samt ett antal varianter av kryddade knäckebröd.
Fotograferna toppar dessutom glatt av alla tänkbara osttyper medan jag verkligen försöker att vara artig. Pyttebitar av ost slinker ner under uppmuntrande tillrop från både Anne-Katrine och fotofolket. Som tur är verkar inte osthandlaren ta illa upp.

Godbitarna kommer närmast från butikens kyldisk som är laddad med alla tänkbara delikatesser (!): Gotländska ostar lagrade i Lummelundagrottan, grönfläckliga ädelostar, kittostar (de där som luktar #*%*½§) och annat kul.
Under en period hade Anna-Katrine regelbunden ostskola i en av våra morgontidningar. Där delade hon med sig av både ostkunskaper och passion vilket många av tidningens läsare uppskattade. Bland annat förmedlade hon ett citat av en annan dam med skinn på näsan och bestämda åsikter. Heliga Birgitta ska nämligen ha myntat följande visdomsord:

”Du skall vara såsom ost
och din kropp som ett ostkar,
där osten skall behandlas.
Så skall din själ så länge knådas och renas
att kropp och själ
finner sig väl tillsammans
och köttet lyder anden.”

Birgittas ord känns onekligen som en utmaning. Anne-Katrines liv har å andra sidan verkligen inte saknat utmaningar.
Hon föddes in i politiken på en gård i Ås i Jämtland. Pappa hade alltid en gammelost på lager enligt principen ”bär den ner i källaren men låt den komma upp själv”. Rejäl mat gillade han med andra ord. Men han var inte bara bonde utan även kulturkonservativ kommunalpamp av den extremt engagerade sorten, som ledamot av alla tänkbara styrelser och nämnder.
Han var centerpartist, humanist, öppnade sitt hem för ynglingar på glid och lät dottern komma till tals i kaffepausen under politiska möten hemma i salen.
– Därför är jag som jag är. Omtänksam samtidigt som jag är van att ta plats och synas, väl medveten om mitt värde och trygg i mig själv, säger hon utan att låta det minsta stöddig för det.

Självkänslan har spillt över på de två döttrarna. Det är hon tacksam för. Tidigt i livet miste flickorna sin far i en cancersjukdom, redan 1990. Att bli änka med två barn var givetvis svårt. Så småningom hittade den lilla familjen tillbaka till vardagen.
– När det gäller de stora svepen är det inga problem att leva ensam. Jag har många nära vänner och en härlig familj. Men det kan vara i vardagen som saknaden kommer, när jag vill dela med mig av något jag just läst i tidningen.

Hemma på gården fick Anne-Katrine fria händer i köket eftersom mamma var mer intresserad av bakning. Drömmen var att bli matjournalist. Ödet ville annorlunda.
Unga Anne-Katrine gick en utbildning på Hushållstekniska skolan i Sandviken där hon träffade Åke Dunker. Han fick jobb i Brasilien för Sandviks räkning. De gifte sig, for utomlands och blev borta i tio år.
I Brasilien utvecklades matintresset via kontakter med nya, spännande råvaror. Mötet med språket och kulturen var givetvis också berikande. Driftiga Anne-Katrine startade kurser i matlagning. Familjen återvände till Sverige under en period innan nytt uppdrag förde dem till Spanien. Sandviken blev familjens fasta punkt efter Åkes död.

Anne-Katrine har hunnit med att starta och driva flera företag, bland annat inom cateringverksamhet.
Politiska engagemanget som grodde redan i barndomen kanaliserades genom moderaterna och mellan åren 1998- 2002 satt hon i riksdagen. När moderaterna tappade ett stort antal mandat i valet efter förlorade hon platsen.
Trist, javisst men med en B-plan i backfickan tog hon nederlaget med jämnmod i sann demokratisk anda. Planen involverade givetvis – mat.
I Gysinge hade hon matbod och kafé under några år innan hon bestämde sig för att omlokalisera butiken till Gävle.
– Visst var det tufft att börja om. Men det skulle aldrig ha funkat att flytta den till Sandviken. Där skulle många inte handla hos mig för att jag är moderat.

Fortfarande är hon suppleant i Riksbanksstyrelsen, ett uppdrag som är roligt och berikande samtidigt som hon känner att hon kan tillföra något.
– Jag finns i en ekonomi som föder ett helt land. Här är mikro. Där är makro med helt andra frågor. Men om du skalar av det hamnar du i småföretagsamhet. Grunden till allt du håller på med är nationalekonomi, säger Anne-Katrine som är van att koka soppa på en spik.

Recept följer hon aldrig utan grunden är inspiration parat med en gedigen kunskap om vilka smaker som ”gifter sig”.
Dagens gyllengula pumpasoppa går att spetsa med torkat renkött för den som inte föredrar vegetariskt.
Pajsugna lunchätare kan välja på antingen en variant med pinjenötter och brytbönor eller örter och tomat, i båda alternativen är givetvis osten stommen.

Anne-Katrine avslutar med ännu en aforism, den här gången från en fransk gastronom:

”En måltid utan ost
är som en skönhet med blott ett öga.”

– Jo, det stämmer. När du ätit klart men ändå har en litet, litet sug efter något, ja då landar osten mjukt nere i magen och man känner sig nöjd och glad, säger Anne-Katrine Dunker och ler fast hon misslyckades med missionen att få i mig en rejäl bit ost.