Viva la diva
Valpen Vildas nyfikna vitlurviga ansikte sticker upp ur en brun läderväska som hänger tryggt på mattes axel. Diva trippar med bestämda steg en bit framför och stretar emot rejält när hon inser att det är dags att gå in. Till slut måste hon ge sig så klart eftersom hon får följa med matte till butiken istället för att stanna hemma med mormor.
Relaterat
Fakta
Monica Reitan-Lundblad
Ålder: 53 år
Bor: Villa längs Gavleån.
Familj: Gift med Micke, vuxna barn, barnbarn samt två Westiehundar, Diva, nio år, och Vilda, tio veckor.
Företag: Driver inredningsbutiken Divas Boning i Gävle samt en sommarbutik i Öregrund.
Ledarstil: Positiv, utvecklande, lyhörd och pedagogisk.
Bakgrund: Förskollärautbildning, projektledarutbildning, har även studerat affärsjuridik, bokföring, marknadsföring, ledarskap med mera.
Engagemang: I husets (Åhlénshusets) utveckling samt samverkan med de andra butikerna i huset.
Fritid: Förra året var det knapert med fritid, 2010 blir en stor skillnad. Positivt.
Njuter av: Livet – familjen, vänner, en härlig brasa, partyn, god mat, vin, havet, stugan med mera.
Tittar på: Alltför lite på tv. Hinner inte eftersom jag jobbar sena kvällar. Ser gärna på Design Simon och Thomas men missar det ofta, tyvärr.
Lyssnar på: Stökig musik enligt min man till exempel Mando Diao, Black Eyed Peas, bilden, Muse med flera. Går gärna till Spegeln (underbar lokal) om det är någon favorit.
Läser: Inrednings-, mode- och designtidningar, Market, DN, Residence.
Avstår från: Oliver och fetaost.
Snaskar på: Choklad – varje dag!
Har mani på: Vitlök.
Livsfilosofi: Njut av livet! Ha kul! Allt går! Var envis och snäll!
Dolda talanger: En jäkel på hammare och kofot!
En dag med
06.10
Klockan ringer, somnar om...
06.45
Blir serverad frukost precis som alla andra dagar! (Ja, jag är bortskämd men uppskattar detta väldigt mycket. Frukost på sängen är inte sig lik sedan virvelvinden Vilda flyttade in.)
07.15
Fixar med hundarna.
08.00
Kontorsarbete.
09.30
Promenad med Diva och valpen till jobbet, har bråttom som vanligt.
10.00
Öppnar butiken. Ställer ut krukor, blommor och lyktor för mysfaktorns skull. Telefonen ringer oavbrutet samtidigt som kunderna minglar i butiken, på 500 kvadratmeter kan man stanna lite längre. Tar emot varuleveranser och riggar i butiken.
11.30-13.30
Lunchrusning med härliga kunder som passar på att insupa lite nyheter när de smitit från jobben.
14.00
Lugnare i butiken och dags för personalen att äta.
Värmer matlåda som Micke har fixat till mig.
14.30
Möte med hantverkare angående ombyggnationer i butiken.
15.30
Till banken för ett kort möte med min tålmodige Pär.
16.00
Bär in nya möbler i butiken, soffor, skåp och soffbord. Tur att tjejerna är starka. Var är alla killarna inom inredningsbranschen?
16.30
Hjälp! Klockan går alldeles för fort, likadant som alla dagar. Märks att de flesta slutat sina jobb, mer kunder i butiken.
17-18
Handeln ganska intensiv sista timmen.
18.30
Stänger butiken. Vi har alltid lite flextid för kunderna.
19.00
Hem direkt. Trött och hungrig. Mysmiddag måndag som lördag med Micke som har fixat god mat och dryck!
20.00
Tråkig framför datorn resten av kvällen. Det är där man hittar de nya inredningstrenderna. Fixar även lite kontorsarbete.
23.00
Försöker få Vilda trött. Förhoppningsvis sover hon hela natten...
– Ursäkta att jag är sen, som vanligt… säger Monica Reitan-Lundblad med andan i halsen samtidigt som hon låser upp dörrarna till inredningsbutiken Divas Boning i Gävle.
Vilda har varit vaken sedan klockan fyra på morgonen och protesterar inte över att få vila ut inne på kontoret. Vi parkerar oss vid en generöst, stor soffa med divan. I höstas växlade butiken upp till mer än dubbel storlek vilket ger helt nya möjligheter att exponera varorna. Varje varumärke har fått sin tydliga plats. Ena hörnet domineras av marint tema. I taket hänger en skönt ruffig gammal kanot i teak upp och ner. Botten är målad i ärggrönt. Hur det står till med flytförmågan vet ingen.
Och det är ointressant för Monica som är jättenöjd över sitt fynd med ursprung från 1940-tal. Kanoten symboliserar längtan till havet, behovet efter ljus, rymd och syre. Barndomens stuga på Römaren i Gävlebukten har ersatts av fritidshuset på Norrlandet där tillvaron både är enklare och mer lustfylld än i stan.
- När jag tänker tillbaka så är mitt råd: Gräv där du står.
Fast det är en sanning med modifikation och kanske typiskt för Monica som inte går att stoppa när en idé har slagit rot. Dottern kallar det för snöbollseffekten.
Varken filialer i Stockholm eller Valbo Köpcentrum blev särskilt långvariga, fast av olika skäl. Nu satsar hon på ursprungsbutiken. Och webbshopen. Och sommaraffären i Öregrund. Och kanske, eventuellt några andra projekt.
Fast för tillfället får jobbet ta betydligt mindre tid än vanligt. En tio veckors valp behöver mycket tid och omsorg, ska skolas in i familjen och i livet innan Monica kör på som vanligt igen. Men energinivån är det inget fel på, inte på förbränningen heller, slank som en tonåring i siluetten trots rejäla middagar sent om kvällarna.
– Oavsett hur sent vi kommer hem så äter vi alltid riktig mat, säger Monica som är gift med kocken och restaurangläraren Micke Reitan.
Det är han som lagar maten, fixar matlådor till Monica och tar reda på disken där hemma.
– Jag är nog en mullig mansgris! säger hon och skrynklar ihop ansiktet i ett stort garv.
– Närå, det är väl snarare så att vi har lite omvända könsroller än de flesta andra par eftersom han är duktig i köket medan jag föredrar hammaren.
Snö ute är lika med slask innanför dörren. Men allt är vått är inte vatten på svarta stenplattorna vid butikens ingång. Yrvädret Vilda har nyss vaknat till efter förmiddagsluren. Efter att ha lättat på trycket är hon lika glad, nyfiken och öppen som matte Monica.
Diva däremot är mer sansad – med viss rätt – på grund av ålder och kortisonkur mot hudbesvär.
Vilda är närgången i lekfulla utfall mot Diva som markerar kraftfullt med ett bestämt, uppfostrande skall. För ett kort ögonblick är det helt klart vem som är herre på täppan. Men Vilda kan inte hålla sig särskilt länge utan nafsar retsamt efter Diva som ännu en gång visar att gammal är äldst.
Konkurrensen inom inredningsbranschen i Gävle med omnejd var knivskarp ett tag. Boatrender, högkonjunktur i kombination med välfyllda spenderbyxor gjorde att butikerna växte upp som maskrosor ur asfalten.
– Som mest räknade jag till 19 butiker, säger Monica som hade grunnat länge på att öppna eget.
Mannen Micke retades. Frågade om det skulle bli av i nästa liv.
Kring millennieskiftet var tiden mogen för förskolläraren som var skakig i knäna inför premiärdagen. Lokalhyran skulle betalas även om kunderna uteblev. Men det gjorde de inte. Tvärtom.
Ett brett sortiment i kombination med målsättningen att ha något för alla, oavsett stil eller storlek på plånboken, är ett vinnande koncept.
I dag har ursprungsbutiken på 50 kvadratmeter ersatt med en lokal på 500, ett gathörn bort från Stortorget. Dock har ett välkänt fenomen redan uppenbarat sig. Ju mer utrymme, desto mer prylar är för många nära på som en naturlag.
Fast ambitionen är fortfarande att låta saker ta plats samtidigt som kunderna kan röra sig friare. Kundhörnan längst in i butiken ska så småningom möbleras med mjuka soffor och magasin för avkoppling och inspiration. Lekhörna för barnen är ett annat smart drag för att låta föräldrar botanisera i lugn och ro.
För efter tio år med Divas Boning vill Monica fortfarande satsa på bredden. Priset är en leverantörslista på runt 100 stycken plus tungrott pappersarbete.
– Egentligen är det vansinnigt och jag försöker att banta ner. Men jag hittar alltid nya leverantörer med roliga prylar! säger Monica Reitan-Lundblad och letar fram hundkopplen.
Nu är det äntligen Divas och Vildas tur att få mattes odelade uppmärksamhet.







































