• Skrällen, del 1
Hur känns det att heta Silfverberg den här våren?
– Ungefär som alltid, säger Jan-Erik kort och koncist innan han levererar ett belåtet skratt.
– Nä, det är väl klart att det är lite speciellt i och med att Jakob utmärkte sig som han gjorde.
Att det var Jan-Eriks grabb som i princip avgjorde att SM-guldet kom hem till Brynäs IF har väl knappast undgått någon i den här regionen, inte ens sportsliga analfabeter. Till hösten blir det långt till hemmamatcherna där borta i kanadensiska Ottawa för farsan som aldrig är mer än ett telefonsamtal bort. Efter varje match ventilerar Jakob och Jan-Erik, om så bara i fem minuter, Silfverberg den yngres prestation. Alltid med fokus på de positiva insatserna, sällan eller aldrig om misstagen. De finns där ändå i medvetandet.
Extranerven i matcherna kommer Jan-Erik att sakna. Den där välbekanta, kittlande känslan som han känner igen från sina egna år i rinken, från elva säsonger på isen med Brynäs.
– Avgörande matchen, avgörande målet. Vilken känsla. I dag är det inte alla hockeyspelare som får vinna SM-guld. En storspelare som Peter Forsberg har inte upplevt det.

• Andra spelregler, del 1
Jan-Erik spelade i Brynäs IF under elva säsonger mellan 19 71 och 1981.
Då var hockey en hobby utan betalning. I alla fall inget som gick att leva på. Spelarna fick 250 kronor var per poäng. Segern gav två poäng och därmed en nätt liten summa på 500 spänn. Fick de stryk blev det inte en krona.
I likhet med de flesta andra jobbade Jan-Erik åtta timmar om dagen och åkte upp till Gavlerinken på kvällarna för att träna. Någon enstaka dag var de tvungna att ta ledigt och det gällde att ha en förstående arbetsgivare.
– Karlstad borta en torsdag var man ju oftast ledig hela dagen för resans skull, spelade på kvällen, kom hem tre, halv fyra på natten och sedan upp till jobbet före åtta på morgonen.

Förutom jobb, träningar och matcher fanns där familjen med två barn, en kille och en tjej. De kom i tredje hand erkänner han i dag. Det blev skilsmässa så småningom.
– Som jag brukar säga till Jakob: du vet ju inte vad livet är. De lever i en bubbla. Under tiden som de slutför skolan blir de hockeyspelare på heltid.
Fast pappa Silfverberg är inte orolig.
– Jakob är så jordnära att han förstår själv att han ska stå med båda fötterna på jorden.

• Jordmån
Varför är Jakob så bra?
– Han har en farsa som är skitbra!
Det där belåtna skrattet rullar ut över golvet på huvudkontoret på Näringen. Visst har han anledning att vara grymt nöjd. Fast han är så sympatisk och trevlig att ingen skulle missta honom för stöddig eller skrävlande.
Alla fyra sönerna har så klart lirat hockey vid en eller annan tidpunkt i historien.
Jakob är yngst och född i barnkull nummer två. Han följde brorsan Joakim i hasorna vilket innebar att Jakob alltid spelade med grabbar som var ett år äldre. Duktig tidigt även om han inte stack ut speciellt men driven av lusten till sporten. Helt avgörande, menar pappa.

• Andra spelregler, del 2
Efter åren på Polhemsskolans teoretiska bygglinje började Jan-Erik på Anders Diös som alla andra byggare i Gävle. På Gävle Byggmästareförening var Jan- Erik mätningsman och förhandlade ackord, senare även ombudsman för arbetsgivareorganisationen.
Under tiden han jobbade på Platzer bygg veckopendlade han till Luleå. Det funkade inte med hockeyn till slut. Han tröttnade på slitet. Då var han 28 år, personalansvarig och ofta på resande fot.
– Jag hade skridskorna med i bagaget. Så fort jag hittade en isplätt var jag tvungen att åka lite för att hålla mig någorlunda i form. Alltihop blev för jobbigt, säger Jan-Erik som efter några olika jobb landade på Cederlöfs trä och bygg (sedermera Beijers). Där blev han kvar i elva år innan han klev snett över gatan på Näringen för att jobba åt Byggtec Gävleborg AB. Det var år 2010. Nu är han vd och en av fem delägare som vårdar en affärsidé som mynnar ut i att vara bäst men inte störst. Verksamheten bedrivs i länet och i norduppland. Byggtec bygger främst bostäder, förvaltningsbyggnader och industrilokaler. Reparationer och tillbyggnader är ett annat affärsområde. Inriktningen är uteslutande mot professionella beställare, inga uppdrag på privatmarknaden.

Byggtec startades 2006, har runt 95 anställda och omsatte 245 miljoner under fjolåret med godkänd lönsamhet. Utmaningen är att hålla volymen ungefär där.
– Vi har inga ambitioner att växa utan vi ska ligga på den här nivån på 200- 250 miljoner med en vettig lönsamhet.
Expansion skulle också innebära en geografisk utvidgning och det är inget som lockar.
– Vi måste se till att göra bra jobb, ha ett gott rykte och ha kalkylresurser. Just nu har vi en enorm anhopning av förfrågningar. Vi klarar inte av att lämna anbud på allt som vi skulle vilja. Klart det är problem att ta in jobb. Man måste ju vara billigast. Det går ju alltid att dumpa priserna 15 procent. Men det ska ju räknas ihop också. Det första vi försöker undvika är att ha röda siffror på något projekt. Och det klarar vi nästan alltid. Har vi två procent kvar på sista raden är vi nöjda. Blir det bättre är det helt okej. Men det får inte bli sämre, säger Jan-Erik.

• Brynäs - återkomsten
Jan-Erik sitter i styrelsen för Brynäs IF sedan drygt fyra år. Gedigen erfarenhet från både den sportsliga biten och från näringslivet torde vara en klockren kombo. Med erfarenhet från tidigare engagemang från valberedningen och sportkommittén tycker han att föreningen har lyft ett antal snäpp.
– I dag är styrelsen ett beslutande organ precis som det ska vara istället för operativ som den var förr. Nu har vi ett kansli som fungerar med en fantastiskt bra klubbdirektör i spetsen. Hans-Göran Karlsson är kanon på den funktionen och har väldigt bra medarbetare med sig. Det har blivit helrätt hela vägen, både ekonomiskt och sportsligt, säger Jan-Erik som har funnits med Brynäs hela tiden i någon form förutom i samband med att han slutade spela hockey.

Då blev han ofelbart på dåligt humör när han var på Gavlerinken, retade sig på domaren, på de egna spelarna. Till slut gav han upp, gick kanske på ett par matcher under två säsonger. Och han saknade det inte heller. Det var bara skönt.
– Med lite distans till det hela var det nog mest jag själv som hade problem. Att jag var så jäkla kritisk. Under 70-talet vann vi fyra SM-guld och sedan på 80-talet var de nere och harvade i bottenregionen. Jag mådde inte bra av att se Brynäs gå så dåligt.
Efter ett par år var han tillbaka på Gavlerinken, både som publik och i sportkommittén,

• Skrällen, del 2
– Mina vildaste fantasier slog in, säger han om SM-guldet.
– När Jakob och Ryan Gunderson gjorde sina mål skrek jag så att det svartnade för ögonen på mig. Jag blev nästan lite orolig där ett tag.
Skrattet igen, ett skratt av glädje, lättnad, allting på en gång. För det är inget snack om att våren har varit en rysare ända in i kaklet. Med en ständig spänningshuvudvärk lurande mitt i alltihopa.

• Stabilitet
För kommande säsong är han inte särskilt orolig trots att nyckelspelare som Jakob har gått vidare. Det är lika för alla andra lag i elitserien som förlorar spelare både till öst och till väst. Lagbygget är inte helt färdigt men han tycker att det ser lovande ut.
– Man får väl summera i sommar och se vad de olika lagen har för spelare. Färjestad verkar rusta stenhårt. Där ser man att de har målet klart i sikte. Vi har ju många unga bra spelare kvar här, säger Jan-Erik och nämner många men glömmer ingen.
Han hänvisar också till stämningen och gemenskapen i laget, harmonin som han uppfattar har varit dominerande under säsongen.
– Tommy Jonsson har kittat ihop laget. Han pratar med grabbarna på ett bra sätt. Jag upplever honom som väldigt schysst. Han är en bra människa och det genomsyrar hela hans agerande.

• Final
– När Jakob kom tillbaka i ett avgörande skede, efter den där straffen i stolpen, och slog in det vinnande målet… Det var bara för bra för att vara sant! säger pappa Silfverberg om det efterlängtade guldet.
Äntligen är 100-hundraåringen Brynäs IF kungar av hockeysverige igen.