Det var Nutek som utsåg de 880 på uppdrag av regeringen. Syftet är att synliggöra kvinnors företagande plus att ambassadörerna ska fungera som förebilder genom att inspirera andra kvinnor att se företagande som en konkret möjlighet.
– Det passar mig bra att vara egen. Jag har svårt att ta order av andra, säger Kerstin med ett skratt samtidigt som bilen rullar in i Gästrike-Hammarby.

Det lilla brukssamhället präglas till stor del av Ralph Erskines karaktäristiska arkitektur. Ett stenkast från Hammarbyån ligger raderna av kedjehus med putsade fasader och avrundade sadeltak. I en av de gröna längorna från 1949 är ett av husen till salu. Ett par från Sandviken är spekulanter eller i vart fall nyfikna på huset och planlösningen. En tidigare hyresgäst har misskött sig och lämnat tydliga spår. Efter en kort stund konstaterar paret att objektet inte är rätt för dem.
– Nej, det är för mycket jobb. Vi är för gamla för att sätta igång med en rust, säger mannen som ändå passar på att inspektera resten av huset.
Själv bor mäklaren Kerstin Eklund Oskarsson i en liten gul trävilla bakom en av mackarna i Storvik. Trots storleken och många barn finns det också plats för ett minimalt kontor med den allra nödvändigaste utrustningen för att hålla ett företag rullande. Utanför köksfönstret ligger en hög med 20 kubikmeter ved och väntar på att travas upp i skjulet eller i ännu en vedsnurra, bredvid den gamla där torrgrå klabbar ligger först på tur att hamna i pannan.
– Jag hoppas att barnen hjälper mig att stuva veden, säger Kerstin som är begränsad rent fysiskt efter flera arbetsskador.

Från skitig overall i traversen på stålverket till husvisningar i grå kostym som egenföretagare – fastighetsmäklaren Kerstin har gjort tvära kast i tillvaron. Och hon stormtrivs med sin nya yrkesroll även om det blir mycket jobb, många långa timmar, ibland nästan ända in i drömmen. Som när hon precis ska till att somna men tanken borrar sig fast i hjärnan som en fästing på en hund en sommardag – farhågorna om alla uppgifter stämmer i ett köpekontrakt eller andra handlingar. Då är det bara att köra igång datorn igen för att kontrollera hur det ligger till.
– Man får helt enkelt inte glömma någonting. Det får inte bli fel så det gäller att dubbelkolla, trippelkolla allt, säger hon och ler lite trött.
Natten som gick blev det inte mycket sömn. Men det är ingenting som varken syns eller märks på något annat sätt. När mobilen ringer – det gör den ofta – är hon lika tillmötesgående varje gång. Småpratar, skämtar lite innan samtalen glider in på affärer, diskussioner kring en visning eller reavinstbeskattning.
Det är en egenskap, eller snarare färdighet, som Kerstin har förvärvat på senare år, sedan hon tog mäklarexamen men kanske i synnerhet sedan hon blev egenföretagare.
Som ensam tjej i verkstadsmiljöer utvecklade Kerstin ett språk som inte lämpar sig särskilt väl i mäklarbranschen. Här gäller det att alltid vara om inte glad så i alla fall artig, oavsett vad som händer.

Kerstin beskriver sig som en pojkflicka som både körde moped och red. När hon var tio flyttade familjen från Stockholm, ut på bondvischan i Kungsgården där föräldrarna köpte ett lantbruk. Pappa arkitekten blev bonde medan mamma gymnasieläraren fick jobb på en skola i Sandviken. På gården fanns det tio mjölkkor, hö som skulle hässjas och maskiner som skulle repareras. Och Kerstin ryckte in där det behövdes, gjorde det som skulle göras.
– Jag är inte en så vanlig tjej, säger hon.
Efter nian började hon på verkstadsteknisk linje med inriktning mot plåt och svets. Skälet var praktiskt:
– Det började bli ont om jobb. Men jag tänkte att ju kärvare det blir, desto mer behövs det repareras och då slipper folk som kan svetsa och laga grejer att gå arbetslösa.

Och jobb fick Kerstin som var anställd som reparatör på Asea Service i Storvik mellan 1979 och 1985. Under den tiden vidareutbildade hon sig också på yrkesteknisk högskola i Sandviken med fokus på ämnen som konstruktion, matte och hållfasthetslära. Sedan blev det jobb på Ovako som bland annat CNC-operatör. I slipen på valsverket gjorde enformiga rörelser att hon fick förslitningsskador i axlarna. Senare fick hon också tennisarmbåge – i båda armarna.
– Jag kunde inte borsta tänderna själv på ett halvår, säger Kerstin som senare fick ett kontorsjobb på logistikavdelningen på Ovako.
Men det var dags att göra något annat. Hon hade blivit nyfiken på mäklaryrket när hon själv hade letat hus. Under ett år slet hon på Komvux och läste in och upp betyg i tolv, tretton ämnen. Sedan kom hon in på fastighetsmäklarprogrammet på Högskolan i Gävle.
Efter examen för två år sedan jobbade hon ett kort tag åt en mäklarfirma innan hon startade eget.
– Yrket passar mig perfekt. Det är omväxlande. Jag gillar att fota och räkna, träffa olika slags människor. Och det är roligt att jobba åt sig själv. Men framför allt är det skönt att bestämma själv, styra jobbet som jag vill. Samtidigt är det trist att inte ha någon att bolla med, säger Kerstin som siktar på att kunna ta ut en vettig lön på en vettig arbetsinsats.
Frågan är vad en vettig arbetsinsats är?
– Jaaaaaa, säger Kerstin och drar på svaret medan hon funderar.
– 60-70 timmar i veckan, säger sex-barnsmamman och skrattar högt och länge.

På tio år fick Kerstin fem flickor och en pojke. Tillvaron var rätt hektisk ett tag. Samtidigt menar hon att barnen till viss del fostrar varandra när de är så tätt i åldrarna.
– Visst var det rätt livligt emellanåt. Men nu har barnen stor glädje och nytta av varandra och har en otrolig sammanhållning, säger Kerstin som alltid har försökt att uppmuntra barnen att söka sin egen väg i tillvaron.
Hon menar att alla idéer är värda att prövas och att det gäller som vuxen att skicka vettiga signaler genom att ge sina barn frihet under ansvar.
– Får de för mycket frihet, blir det ofta katastrof. Men med för mycket ansvar, har de inget att leva för. Min erfarenhet är att den som försöker styra en annan människa förstör mer än stöttar, säger Kerstin Eklund Oskarsson.
I dag är fyra av barnen vuxna. De två yngsta bor hos Kerstin varannan vecka.
Men i kväll är mamma inte hemma. I kväll är ambassadörerna från länet bjudna till slottet.