Maya Olsson, vd för Jernvallen Drift AB, konstaterar att lång framförhållning gör att det finns stora möjligheter att pussla med lokalerna för att hitta lösningar som är lönsamma för båda parter.
– Det ska bli en bra affär för oss båda, säger Maya som i nuläget är den enda länken mellan den gamla arenan och den nya.

Driftsbolaget ska sköta driften för området Jernvallen, inklusive Göransson Arena. Enligt den mest positiva kalkylen kostar det 700 000 kronor i månaden att hålla is i Göransson Arena. Det är mycket pengar. Frågan är om SAIK kan fortsätta att ha försäsongsträning i den lilla ishallen till en bråkdel av kostnaden, cirka 35 000. Sten Wallstedt är kanslichef för SIK. Han ser givetvis chansen att skapa intäkter till klubben.
– I så fall kan du ha andra grejer i den stora arenan under augusti och september, säger han.
Det låter som ljuv musik i Mayas öron.

Hon är inte särskilt intresserad av det som har varit. Hon spiller liten tid på att ångra saker och ting, lämnar jobb som aldrig blev av åt dåtiden även om hon är glad och tacksam över erfarenheterna. För det är den samlade kunskapen som har satt henne på precis den stol där hon befinner sig just nu – som Sandviken kommuns första kvinnliga bolagschef.
Befattningen innebär en blandning av offentlig förvaltning och ren kommersiell verksamhet i en dynamisk blandning.
– Kombinationen är häftig. Det känns riktigt lustfyllt att få kreera, bygga upp, bygga nytt och utveckla genom att profilera ett helt nytt varumärke. Ungefär som att starta företag, säger Maya som konstaterar att det inte finns något facit över hur Göransson Arena ska drivas.

Basorganisationen ska bestå av ett 20-tal personer. Ingen räknar med att verksamheten ska gå runt inom de närmaste tre åren. Hon har inga pengar med sig in i bolaget från kommunen utan måste spotta i nävarna på en gång för att generera inkomster.
I klartext betyder det så många kommersiella arrangemang som möjligt i form av mässor, galor, företagsevenemang, konserter, guidningar, utställningar, konferenser och helst utrymmeskrävande sådana.
Golvytan på 7 500 kvadratmeter ska utnyttjas.

Ett rehabcenter ska hyra lokal i arenan medan restaurangen drivs i egen regi. Planerna på en evenemangspark med plats för utomhusteater, grillplatser, motionsslingor och liknande avgörs av huruvida EU skjuter till pengar. Samtidigt finns det utrymme kvar för den ideella tanken i multiarenan med ambition att bli folkets arena. Föreningslivet ska få möjlighet att tjäna pengar genom att driva kioskerna och ansvara för parkeringen i samband med stora arrangemang.
– Det betyder att vi har en variabel till att ta hänsyn till när det gäller ekonomin. Men det är intressant vad människor gör när de inte får betalt för egen del. Jag vill lyfta fram den ideella sektorns värde för föreningslivet, säger Maya.

Jernvallenområdet transformeras sakta men säkert till ett nytt kapitel i Sandvikens historia, en krönika som är intimt förknippad med bruket och människorna som verkat och fortfarande verkar där. För närvarande sluter sig yttertaket sakta om arenan som ska invigas under pompa och ståt sista helgen i maj 2009. Den kupolformade byggnaden bärs upp av, som längst, 100 meter långa limträbågar. Trots sin massiva storlek smälter arenan väl in i miljön.
– Byggnaden är både vacker och häftig. Och smakfull, säger Maya.
Göranssonska stiftelserna bygger arenan för 200 miljoner för att sedan lämna över den till Sandvikens kommun som i sin tur satsar 50 miljoner över tre år i infrastrukturen i området. Jernvallen kom till på ungefär samma sätt. När den invigdes 1937 var idrottsarenan den största i sitt slag i Europa.
– Idrottskulturen är enormt stor i Sandviken med djupa anor och spår. Arenan sätter guldkant på tillvaron för medborgarna. Det är unikt att få något sådant till skänks. Man blir ödmjuk inför den tanken, säger Maya som faktiskt påminner om en namne.

Rörstrands stengodsservis Maya är både robust och stadig i jordnära benvit och brungrön glasyr. Och det är faktiskt den typen av egenskaper hon förmedlar. Det kan också vara en del av förklaringen till att hon tog ett rejält kliv i karriären redan när hon var 26. Då fick hon inte bara personalansvar utan klev också in i sin första ledningsgrupp i ABB Tekniska Röntgencentralen, ett dotterbolag till ABB Atom, via ett konsultuppdrag åt den egna källarfirman. Hon blev kvalitetschef i Norden och Tyskland i dotterbolaget som letade sprickor i kärnkraftsverk.
– Jag har alltid tyckt om att jobba, att åstadkomma något, lösa problem. Det finns någon typ av energi som måste ut, säger Maya som är civilekonom i botten.

År 2001 drog rötterna Maya hemåt. Hon var trött på Stockholm och längtade ut på landet, att vara nära naturen igen. Familjen hittade ett hus i Torsåker. Under en period arbetspendlade hon till jobbet som vd för Anticimex dotterbolag Prosanitas.
– Det var extremt svårt att vara borta från barnen. Jag hade ständigt dåligt samvete för något: för barnen, för Anders eller för mitt eget.
En ny chans uppenbarade sig ungefär samtidigt som Maya bestämt sig för att söka jobb på hemmaplan. Hon fick frågan om hon kunde tänka sig att bli kommunchef i Ockelbo. Spontant sa hon nej direkt.
– Nej, Gud, nä. Jag hade ingen tanke på offentlig förvaltning.
Men hon ändrade sig efter att ha träffat förvaltningscheferna. Känslan, drivet, möjligheten att göra något som grupp för att utveckla kommunen och få ordning på ekonomin vann över tvivlet.
– Vi valde varandra.
Maya stannade i tre år. Via ett jobb som business controller på Sandvik rekryterades hon sedan som vd för Jernvallen Drift.

Bristen på övernattningsmöjligheter i närområdet är en av pusselbitarna som fortfarande fattas för att arenan ska kunna bli det regionala evenemangscentrum som det har potential att bli. Men det kanske är på väg att lösa sig, från oväntat håll.
Dagen innan Kungsbergets ägare Branäs offentliggör planerna på att bygga ut skidanläggningen till en skidort kommer de också till fikarummet i den gamla ishallen. De söker samarbetspartners.
– Aktiviteter och event här. Boende och skidåkning där, är styrelseordförande Mikael Rundbloms argument.
Han vill veta vilket behov av bäddar olika aktörer har innan Branäs kontaktar exploatörer och investerare.
– Kungsberget är en destination och det är brist på boende i veckorna, konstaterar Maya som är öppen för ett samarbete.
Men hon kan inte lova någonting bestämt. Först gäller det att plocka ner ett antal bollar ur luften, anställa folk, bygga färdigt arenan, trimma in organisationen.

Men allt det där släpper hon nu. För det är dags att fara hem för att hämta hästen. I kväll är det hoppträning i Österfärnebo.
– Jag rider hellre än att sitta hemma och skälla på att alla stökar ner. Det gör mig till en glad mamma, säger Maya Olsson samtidigt som hon rullar ihop skissen som hon bär med sig överallt, den över Göransson Arena.