Att botanisera i Sahflor´s Skafferi är en sysselsättning som kräver sin runda tid och koncentration, förutsatt att man inte är fullständigt klar över sina behov. Men väl därinne har de en benägenhet att svälla – behoven alltså.
En snudd på magnetisk inverkan har den mjuka, lena och smeksamma lystern från glasbehållarna med vinäger och olja på lösvikt. I butiken trängs enstaka exemplar av exklusiv pinjenötolja, á 399 kronor för 25 centiliter, med mer vardagligt överkomliga varianter; handbakat knäckebröd från Gränna, kantarellpasta, mörkt mäktig choklad, belgiska praliner, torkat renkött och brieost gjord på getmjölk.
Dessutom är luften tjock, mättad av kryddiga dofter i skön förening med något lika obestämbart som lustfyllt.

Runt 40 olika leverantörer förser Skafferiet med unika varor från både utlandet och lokala producenter runt om i Sverige.
Bara att beställa hem varor är med andra ord ett tidskrävande jobb. Fast å andra sidan är det drivkraften att kunna leverera det lilla extra som gjorde att tjejerna öppnade Skafferiet.
– Vi vet vad det är vi säljer genom en gedigen produktkännedom. Nu har vi hittat vår nisch även om det var trögt i början innan Gävleborna upptäckte oss, säger de.
Båda två hade på varsitt håll fantiserat om att öppna en delikatessbutik. När de lärde känna varandra föll det mesta på plats när det visade sig att de närde samma idé.

I november 2004 slog de upp dörrarna till Skafferiet i Berggrenska gården och förra våren flyttade de verksamheten till Drottninggatan.
Även personlighetsmässigt är tjejerna en klockren kombination som har flätat starka band inte bara genom företaget, ekonomi och själ, utan lika mycket mellan deras respektive familjer.
De delar även ambitioner, envishet, stabilitet likväl som starka åsikter och en inställning som gör att problem inte får ta överhanden. Men det har både blixtrat och dundrat.
– Vi har skrattat, bråkat och gråtit som systrar, intygar båda två samtidigt som de utväxlar ett leende med en blick av samförstånd.

I Ann och Jonna möts inte bara östkust och västkust utan rätt så skilda bakgrunder också.
Jonna är datavetare i botten och kommer ursprungligen från Göteborg. Därifrån har hon tagit med sig framförallt öppenhet men även nyfikenhet på nya smaker, råvaror och kanske ett annorlunda förhållningssätt till det som ska stoppas i munnen.
Influenser från kontinenten beror inte bara på närheten till hemorten utan också på att hon har bott ett år i Italien.
– En stor inspiration därifrån är den sociala samvaron runt maten, säger Jonna.
Vanan att umgås via måltider har hon fortfarande. Tack vare ett grundförråd av ingredienser som olivolja, balsamvinäger, färska örter, vitlök, chili, massor av fräscha grönsaker, olika sorters bönor och pasta är hon alltid beredd att svänga ihop någonting där hemma i köket som en modern Cajsa Warg. Med ett skratt påstår Jonna att hon är uppväxt i köket.
– Sedan jag kunde stå, stod jag på en pall bredvid och tittade på när det lagades mat, säger Jonna som älskade fiskpinnar tills hon var elva år.
I dag landar knappt den typen av mat i hennes stekpanna. Falukorv blir det kanske en gång om året. Hon har inga barn ännu. Ann, däremot, har två töser. Det är troligen också förklaringen till en mindre fundamentalistisk attityd till menyerna som kan bestå av korv, pölsa på burk eller färdiga köttbullar. Men. Rätterna piffas alltid upp en skala eller två via schalottenlök, dijonsenap, muskot eller andra raffinerade inslag.
– Från första början har barnen fått lära sig att tycka om många smaker, säger Ann som har en bakgrund på McDonalds.
Steget mellan Bistron och snabbmatsrestaurangen är inte långt rent fysiskt. Båda ligger utefter samma gata. Men inombords är avståndet desto längre.
– Visst äter jag där ibland. De har en utmärkt mathygien, sättet som de tar hand om råvarorna på.

När restaurangen vägg i vägg till Skafferiet slog igen var det läge för nästa naturliga steg – att öppna en egen matservering för att bryta bea-träsket i Gävle.
Även i det här sammanhanget är ledorden enkla men rena smaker där exempelvis tomat ska smaka tomat.
Under några hektiska veckor i höstas provlagade och provsmakade de en lång rad lunchrätter. I grytan slängde de egna och andras idéer, recept och fantasi. Upp kunde de sedan sleva ett antal personliga menyer där smakerna speglar råvarorna som finns att köpa i Skafferiet.
– Man behöver inte krångla till det. Men det går att förädla maten med enkla medel, konstaterar Ann.
Vid det här laget har Bistron haft öppet i nästan två veckor. Rutinerna börjar sätta sig och tjejerna jobbar lite mer normala arbetstider, alltså ungefär tio timmar om dagen.
Kortläsaren strular, kyl- och frys har visat sig vara underdimensionerade. Men det är småbekymmer liksom det faktum att de lätt skulle kunna servera dubbla antalet lunchgäster i stället 40 som det finns plats för.
Trycket är stort och intresset ännu större för mat med oväntade smaker som bulgur med granatäpple och lingon. I övrigt rullar det som på räls. Ja, nästan för bra tycker tjejerna som går omkring med varsin irriterande liten Jante på axeln.
– Vi undrar när det ska smälla till. Inte kan det väl gå så här smidigt? undrar Ann.
Men egentligen är hon inte särskilt orolig, det ligger inte riktigt i hennes natur, även om det fortfarande är en del pusselbitar som fattas. En dörr mellan Skafferiet och Bistron till exempel.
På frågan vad de ska sätta tänderna i härnäst blir det först en del mummel. Sedan berättar de om funderingarna på att låta Sahflor´s Skafferi och Bistro föröka sig till andra städer genom franchise.
En kokbok finns också med i framtidsplanerna.
– Vi är självlärda och har inga hemlisar utan det handlar om sunt förnuft, säger Ann Florén.
– Och kärlek, omsorg, avslutar Jonna Sahlberg.