– Jag är nog lite extrem. Vill göra flera saker samtidigt. Och kan göra det eftersom jag sitter i en optimal situation. Tid och pengar är det enda jag har. Det är bara en fråga om prioriteringar, säger Tomas och kutar iväg i riktning mot toaletten.
Ivrigt öppnar han dörren och slår ut armen i en vid gest, nästan lika stolt som en nybliven pappa. Väggarnas kakel är skönt limegröna, samma färg som den stramt väldoftande, flytande tvålen i glasflaska. Stolen är monterad på väggen. På hyllan ovanför står en kvist kaveldun nerstucken i en vit kurvig porslinsvas. Potpurri med lilafärgade, torkade växter finns att vila ögonen på liksom småtavlor på väggarna. Valnötsträ går igen i hyllor och skåpet under handfatet.
– Toan är en spegel av din verksamhet, säger han.
Intrycket är trivsamt, ombonat, lättstädat.
Men toan är inte bara en nyrustad toa och en signal utan en historia också. Den om vvs-firman som skulle komma i december förra året för att kunna lämna en offert på renoveringsjobbet. De har inte hört av sig än.
Tomas suckar. Skakar på huvudet. Irritationen handlar om hantverkarens attityd till kunder, förhållningssätt till servicetänkande och i förlängningen vad den typen av beteende betyder för trovärdigheten för det samlade företagandet i Sandviken.

Själv är Tomas öppen för att ge sig i kast med det mesta. Det ledde till att Resekompani hamnade i rejält blåsväder för några år sedan.
– Vi arrangerade resor för affärskvinnor från Georgien. De åkte till Sverige för att köpa varor. Under en resa stoppades en av bussarna vid finska gränsen. Vi blev utpekade för att syssla med trafficking. Men det fanns ingen grund för anklagelserna, säger Tomas.
Efter den händelsen slutade Resekompani med den typen av arrangemang.

Roslund & Roslund
– Vilka är värdar? Alla! Hur många i Sandvikens butiker kan egentligen prata flytande engelska? Sandvik tar emot 40 000 affärsbesökare om året. Vi måste kunna bemöta dem på ett vettigt sätt.
Tomas tittar sig omkring. Runt bordet sitter medlemmarna i styrgruppen för Upplevelsenäringen i Sandviken, en samling kommunala chefer och andra tjänstemän som jobbar för att stimulera, utveckla och stödja upplevelsebaserad konsumtion i Sandviken.
– Vi måste utveckla arbetssättet, jobba underifrån och prata med folk det berör, understryker kultur- och fritidschefen Bosse Eriksson och möts av instämmande nickar från kollegorna.

Gruppen tänker arrangera en Värdskapsdag i Högbo. På programmet står föreläsningar för inspiration, workshops för delaktighet och studieresor för kunskap.
Minst lika viktiga är möjligheterna till mingel som kan etablera kontakter mellan aktörer i Sandviken som arbetar inom besöksnäringen, handel, affärsturism och besök i allmänhet.
– Många känner inte till Sandvikens historia, konstaterar turistchefen Eva Hofstrand.
Driftiga människor som kan fungera som förebilder ska medverka under Värdskapsdagen.
– Det är viktigt att fokusera på lokala hjältar! Det ska inte komma några snajdare från Stockholm som berättar hur det fungerar där, säger Tomas som för två år sedan levererade en kartläggning över upplevelsenäringen i Sandvikens kommun.

Med en sysselsättning på runt 500 årsarbeten, inklusive ideella insatser, omsätter den upplevelsebaserade konsumtionen cirka 400 miljoner kronor om året bara i Sandviken. Ett direkt resultat var att det formerades tre nätverk för aktörer som sysslar med musik, idrott och just besöksnäring.
– Få kommuner har fått ihop en grupp av kommunala chefer på det här viset. Det är en otrolig styrka för Sandviken, säger Tomas till styrgruppen som till nästa träff ska enas om ett datum under våren för Värdskapsdagen.
Sandvikens Musikproduktion
Porttelefonen ringer. In genom dörren kommer Sven Svensson från PRO.
– Idén var bra men vi har inget utrymme, säger han till Tomas med anledning av förslaget att härbärgera ett hundratal stolar på Valhalla.
Via delägarskapet i Sandvikens Musikproduktion har Tomas producerat en rad artistpaket som Chess in Concert turnéer, Triple & Touch Goes Symphony och liknande arrangemang.
Resan till Västerås för att hyra in stolar till olika evenemang spar han in. Numer äger bolaget 1 500 kopplingsbara stolar som även generar inkomster när de hyrs ut till andra aktörer. Men PRO i Sandviken får låna dem gratis.
När stolarna inte används lagras de i 20-fots sjöfartscontainrar på en tomt i centrum.
Resekompani
Japanska fönster med frostade rutor står i första blickfånget på Tomas kontor. Men när blicken landar på en av fondväggarna känns det lika brutalt som att få en 60-wattare rakt i ansiktet när man är nyvaken. Väggen är klarlila. När den första chocken har lagt sig går det att konstatera att färgen har en, ja, uppiggande effekt.
– Personalen fick ansvaret att inreda lokalerna, mitt kontor också. De bestämde allt, säger Tomas Roslund och går ut i korridoren utanför.
Han pekar längs väggen där orangegula, breda pilar pekar uppåt mot taket som affirmationer om goda resultat.
– Framgångspilarna var också deras idé.

Tack vare ett sofistikerat kompanjonskap har Tomas och Jan Forsstedt, den andra delägaren i Resekompani, reglerat sitt förhållande. Jan sköter sin del från Tällberg medan Tomas har det operativa ansvaret i Sandviken. De tillåter varandra att göra andra saker parallellt. Båda driver egna bolag.
– Jag är mån om att inte blanda ihop korten. I Resekompani försöker vi att inte ha så många kunder i närområdet. Då behöver det inte bli några intressekonflikter, säger Tomas som lärde känna Jan när båda jobbade med barn- och ungdomsledarutbildningar hos Unga Örnar i Gävleborg och Dalarna.
I början av 90-talet hoppade de av för att driva resebyrå i Ockelbo. Ungefär samtidigt tog de över turistbyrån där på entreprenad. Resebyrån hann knoppa av sig med kontor i både Sandviken och Hofors innan Tomas och Jan bestämde sig för att renodla verksamheten. De avvecklade försäljningen mot privatkunder.

Nu fokuserar de på att arrangera möten, konferenser och kongresser i Sverige men även utomlands. Resekompani kan sköta hela kedjan. De ordnar allt ifrån anmälningar, bokningar av resor, logi och mat till programverksamhet och studiebesök. Förra året investerade bolaget en halv miljon kronor i ett dynamiskt webbsystem med anmälningsformulär.
Samtidigt fungerar sidan som en administrativ modul där kunderna kontinuerligt kan uppdatera sig om hur arrangemanget utvecklas.
– Resekompani är Gästriklands största konferensoperatör med runt 90 procent av kundstocken i Stockholm, säger Tomas och drar ut en låda med mappar.
Där finns en mapp för varje kund och konferens. För närvarande rullar drygt 100 möten som administreras av fem projektledare i en extremt platt organisation. Så platt att den till och med ska drivas utan chef om fyra år och elva månader. Det är i alla fall tanken.

När Tomas fyller 55 tänker han nämligen trappa ner rejält på sin arbetsinsats i Resekompani. Vid det laget ska projektledarna vara självgående med ansvar för varsitt område.
– Just nu är vi inne i en process där vi lägger grunden för ett chefslöst företag. Vi identifierar formell och praktisk kompetens, vilja och intresse. Målet är att jag kan släppa det dagliga operativa ansvaret. Det är alldeles för många som ramlar omkull omkring oss, säger Tomas Roslund.
Han tittar på klockan. Klockan närmar sig middagsdags. Men familjen får klara sig utan honom den här kvällen också. Han har fortfarande en stor del av arbetsdagen kvar.