En social belastning blev till en av hennes största yrkesmässiga tillgångar. Chokladmadamen Anna-Sofia Wallström har näsa för affärer men för andra saker också. Tillståndet hyperosmi förstärker hennes luktsinne dramatiskt.
– Ute bland folk är det en styggelse. Här är det en merit. Min teori är att jag har utvecklat luktsinnet eftersom jag ser så dåligt. Vägrade att ha glasögon ända tills jag var långt upp i tonåren. Ville inte vara en glasögonorm, säger hon.

Drygt fyra centimeter långa franska nougatbitar späckade med spanska höglandshasselnötter, marconamandlar och grönsköna sicilianska pistagemandlar får ett snabbt bad i bunke fylld till bredden med flytande, tjock, tungt aromatisk choklad av prima kvalitet.
Det gäller att ha känslan i högerhanden för att få till det rätta knycket. Bara en av pralinens bredsidor ska vara kvar naken, exponera sitt läckra innehåll. Alltför lätt tryck i kastet och godbiten behöver ett extra moment för att täckas tillräckligt, för hårt anslag och hela stycket blir dränkt.
Med andra handen fiskar Anna-Sofia rutinerat upp pralinerna i precis rätt tid med hjälp av en glestandad gaffel, ett kort ögonblick stannar handen upp, gungar till och överskottschokladen rinner tillbaka ner i bunken. Alltihop sker i ett jämnt, snabbt flöde där varje moment är finslipat in i minst detalj, utan dötid. Efter tio minuter ligger 120 nydoppade bitar på plåten för att stelna.
– Jag har väl kastat ett antal tusen praliner vid det här laget, konstaterar hon.

Oftast tar det mellan tre och fyra dagar att tillverka en sats praliner, från kokning av ­smeten dag ett, via kavling, vila, utskärning och slutligen doppning sista dagen. Och varje enskild pralin doppas för hand – av Anna-Sofia.
– När jag står här och doppar är jag totalt avslappnad. Det är som yoga för mig. Fast visst har jag försökt lära upp anställda. Men ingen har fått upp tillräcklig hastighet. Rent krasst blir det alldeles för dyrt om någon annan än jag ska doppa. Men det är helt klart en svaghet för företaget om jag skulle falla ifrån.

Längst ner på Nygatan i Gävle, sista kvarteret innan järnvägen, ligger Gefle Chocolaterie där råvaror av bästa kvalitet förvandlas till drickchoklad, chokladte och andra läckerheter. Men framförallt till handtillverkade praliner och tryfflar med lyxig smak av kakao från egen plantage, champagne, hallon, iransk lakritsrot, pepparmintsolja, passionsfrukt eller fin marsipan.
Upp emot 250 olika sorters tryfflar och praliner finns i Anna-Sofias receptbok. Cirka 30 av dem tillhör standardsortimentet.
– Från början hade jag visionen att hela tiden ha nya sorter. Men det funkade så klart inte längden, säger Anna- Sofia som inte brukar vara den som ger upp en tanke eller ett projekt i första taget.

Benhård som ett paranötskal i vilja, ambition och driftighet. Samtidigt djupt engagerad för rättvisefrågor och hållbarhet, en social entreprenör som genomför det mesta hon förutsätter sig.
– Jag har blivit mordhotad. Min familj har blivit mordhotad, säger Anna-Sofia som på drygt elva år har etablerat chocolateriet (tidvis tillsammans med kompanjoner) med två butikslokaler i Gävle, en webbshop, köpt kakaoplantagen Mata Grande i bergen på norra sidan av Dominikanska republiken och startat en förädlingsanläggning för drygt 145 lokala kakaoodlarna där nere.
– På kakaoplantager i Afrika har jag sett barn utan livsgnista i ögonen. Hur ska jag kunna stå i Gävle och skapa njutning när jag vet vem som får betala priset? Njutning är ju poänglös om den sker på bekostnad av människor och miljö.

Maken Per samt chokladmakarna Ronny Latva och Charlotta Söör från Sigtuna är också djupt involverade i projekten för att stödja etisk, rättvis och hållbar kakaoodling både när det gäller böndernas villkor och exploateringen av odlingsmarken.
Skogsskövlingen är ett stort problem i Dominikanska, men ännu värre i Haiti som redan innan fjolårets förödande jordbävning var ett av jordens fattigaste länder. För närvarande pågår uppbyggnaden av en liknande förädlingsanläggning för ett bykollektiv i sydvästra hörnet av Haiti, på en av få platser i landet som fortfarande är trädbeväxt tack vare att platsen ligger otillgängligt till i skydd av en bergskedja.
– Det var nog första gången de såg vita när vi kom dit, i alla fall första gången de såg en vit kvinna, säger Anna-Sofia.

I maj är det dags för nästa resa ner till Västindien, lagom till årets största kakaoskörd. Oftast följer hela familjen med. Men barnen få alltid stanna kvar på trygga platser, aldrig följa med på strapatser ut i djungeln. Dels på grund risken av för tropiska sjukdomar som malaria och denguefeber men också för att skydda dem från överfall.
– Våra guider är alltid beväpnade. Dessutom ligger kvinnosynen flera hundra år efter oss. Oftast får jag prata omvägen via min man eftersom de inte kan relatera till en kvinna.
Trots familjeliv, huvudansvar för pralintillverkningen, butik i Gävle, rätt omfattande föreläsningsverksamhet, chokladprovning och projekten i Västindien har Anna-Sofia inte gett upp planerna på en chokladfabrik i Sverige. Nu är den en produktionslinje i Schweiz som tillverkar choklad i större skala under varumärket Quinto Cacao för Gefle Chocolaterie och kollegorna i Sigtuna.

Drömläget är den gamla tvålfabriken i anslutning till gasklockorna i Gävle. Men tiden börjar rinna ut. Maskiner är redan inköpta och fastighetsägaren är villig att investera i byggnaden. Knäckfrågan är saneringen av marken. Ett klart besked från kommunen behövs.
Om två år är det tänkt att produktionen ska vara igång. Quinto Cacao har fått ett erbjudande från Per Taube på Steninge slott. Han erbjuder sig att bygga en flygel för chokladtillverkning.

Efter nästan elva år i branschen vill Anna-Sofia också ägna mer tid åt produktutveckling. Experiment pågår med smartfood, hälsoprodukter. Kanske är det ett resultat av det ständiga provsmakandet av chokladsmet och fyllningar.
– I genomsnitt har det väl blivit kanske tre, fyra hekto om dagen. Jag behöver känna konsistensen och viskositeten i munnen. Det räcker inte med att titta. Fast nu har jag faktiskt börja spotta ut, inte bara för viktens skull. Jag är ingen bantare och kommer aldrig att bli trådsmal. Men det är för att minska insulinpåslaget, stressa kroppen mindre även om alla värden är tipp-topp. De är nog så bra för att jag äter riktig choklad och smörjer mig invärtes med kakaosmör, säger Anna-Sofia Wallström och skrattar innan hon sätter igång med att röja upp efter pralindoppningen.
– Det är ett evinnerligt jäkla städande, hela tiden!