bland truckar och lastbilar på Näringen i Gävle.
– Många val i livet bygger på tillfälligheter. Men jag känner att jag hamnat rätt. Det här kommer att gå jättebra.

Dialekten är omisskänlig. Rötterna finns på västkusten. Tack vare ett billigt hus som hon fann över internet hamnade hon i Gästrikland. I Göteborg arbetade hon på ett vanligt dagis och det märks även nu. Varje hund har en egen förvaringslåda och ett eget schema där hussar och mattar får information om promenader och när och vilka behov deras telningar gjort under dagen.
Femton hundar är för närvarande inskrivna i den tidigare verkstaden som hon tog över för ett år sedan, vägg i vägg med Fartygsservice som tvättar presenningar och erbjuder ett ständigt susande, men för hundarna rogivande ljud.
– Läget är helt perfekt. Här finns fina promenadstråk och det är lätt för kunderna att hämta och lämna, centralt som det är för hundägare runt om stan.

På övervåningen har hon investerat i nya burar som har plats för ytterligare tjugo mindre hundar. Den utökningen krävs för att verksamheten inte bara ska gå runt som idag utan även ge några kronor i lön.
– Lågkonjunkturen har jag förstås märkt. Men så här tänker jag: när folk blir arbetslösa händer det att man skaffar hund som tidsfördriv, sedan när det vänder igen och jobben kommer tillbaka behöver dom min hjälp.

Trots hjälp från sambo Anders och en rad hundälskande praktikanter från när och fjärran, både gymnasister och arbetslösa, har Christin långa arbetsdagar, uppemot elva timmar. Helgerna är fria och då kan hon ägna sig åt sina egna tre hundar. Djur har alltid funnits i hennes liv, men det var tur att hundallergin gav med sig i sena tonåren med tanke på hennes framtida företagarliv.
– Här behöver inte hundarna vara människans bästa vän. Här får dom tid att bara vara hund, ingå i en flock och få social kompetens. Dessutom lättar jag lite på husses och mattes dåliga samvete, säger Christin och låter precis som den dagisfröken hon är.