Nu i sällskap av Wilma. Dottern, med bara några veckor på nacken, anar nog inte vilket fantastiskt liv som väntar. Ett helt hus fyllt av lera att forma så långt fantasin sträcker.
– Hon blir nog keramiker hon också, skrattar Maria Larsson.

Bakom Åbyvallen i Valbo ligger Lermakeriet. Företaget startades av Sven Backman för 35 år sedan. Han hade pensionerat sig från Gefle Porslinsfabrik och som en ren hobby fortsatte han med porslinstillverkning och förmågan att göra glasyr lät tala om sig. Bland annat fick Lermakeriet leverera takpannor och en bård i kakel när Thielska galleriet i Stockholm, ritat av Ferdinand Boberg, restaurerades.
Maria Larsson tittade in i Lermakeriet med jämna mellanrum och köpte lera till de studiecirklar hon anordnade hemma i Sandviken. Till vardags drev hon ett företag som ritade och inredde butiker, med bland annat Barkaby Outlet som kund.
– Sven tjatade länge på mig att jag skulle ta över, men det var först när jag fick en spekulant på min egen rörelse som vi kunde slå två flugor i en smäll.

Det var för tio år sedan. Sedan dess har Maria utvecklat Lermakeriet både yt- som omsättningsmässigt. Nu vilar verksamheten på tre ben; grossist, kurser och egen tillverkning. Det förstnämnda är företagets stora inkomstkälla.
I södra Tyskland bryts och processas lera ur den feta jord som är nödvändig för ändamålet. Tre gånger varje år parkerar en långtradare vid Lermakeriet fylld med 25 ton lera, portionerad i vakumförpackade 10-kilospaket, i närmare 25 olika sorter och kulörer.
Varje dag går en transport från Valbo till kunder runt om i Sverige; skolor, förskolor, fritids, studieförbund, yrkeskeramiker, terapiverksamheter – det är ett brett spektra av kunder som förses.
– Vem vill köpa lera, tänkte jag först, men det visar ju sig är fler än man tror. Vi har kunder från Umeå i norr till Malmö i söder och intresset bara fortsätter att öka. Inte minst nu i dessa orostider, det verkar vara många som vill ägna sig åt keramik när man ofrivilligt fått mer tid över.

Sortimentet erbjuder även tillbehör som drejskivor och ugnar, men också egentillverkade glasyrer. På en hylla i lermakeriet finns en rad påsar fyllda med pulver. Maria berättar att det är rena köksrecepten som ligger bakom den rätta glasyren. Uppemot 15-16 olika ingredienser krävs för att resultatet ska bli det bästa. Många svårstavade kemiska namn finns på påsarna, men de hälsovådliga som bly och kadmium är för länge sedan borta.
– Pulver ska man akta sig för, det gäller ju även mjöl. Men vi lägger allt i cementblandaren här, täcker för och så får processen ha sin gång.

En helg varje månad håller Maria intensivkurser i keramik. Novisen på fredagen är en fullfjättrad (nåja) drejare på söndagen och får 10-15 egentillverkade skålar och annat med sig hem.
Någon dag i veckan sätter sig Maria själv vid drejskivan och producerar vackra blomkrukor enligt en gammal modell för Centrum för byggnadsvård i Gysinge.
Att dreja är en meditativ syssla, men kräver sin tid innan arbetet är fulländat. Först en två veckor lång torktid, sedan ett besök i brännugnens 950 grader, därefter doppas krukan i glasyr innan 1 250 nya grader fullbordar arbetet. Resultat är stilfullt och vackert, vilket i Gysinge betingar det rejäla priset 950 kronor.
– Det finns kunder som eftersträvar det genuina hantverket, mest stockholmare, förklarar Maria med ett skratt.

Ett utlopp för sin kreativa sida får hon även i samband med Gästrik Konst. Maria har ställt ut sina alster under alla nio år. Från början var det 12 konstnärer/hantverkare. I år 60 och 45 000 besökare totalt på fyra dygn.
– Skriv också att jag har julmarknad här varje år den andra advent, uppmanar Maria.

Men mest handlar hennes jobb om att expediera kundbeställningar. Det blir åtskilliga lyft av 10-kilospaketen varje dag, kanske totalt uppemot ett ton.
– Det här företaget är för stort för en, men för litet för två. Jag har folk som rycker in när det behövs, men tillverkningen och kurserna kräver i stor utsträckning min närvaro. Dessutom är det inte lätt för en egenföretagare att vara barnledig. Ersättningen baseras på föregående års resultat och då ställs man inför ett dumt val; att som företagare investera överskottet i verksamheten eller att som mamma låta överskottet ligga till grund för föräldrapenningen.
– Men jag klagar inte. Jag har världens bästa jobb. Tänk att en lerklump kan formas till något så vackert. Det är fascinerande och det kommer Wilma också att upptäcka.