– Jättekul med en arbetskompis även om det känns lite klurigt att ändra upplägget, säger Johan som har jobbat ensam i klensmedjan på Högbo Bruk sedan starten för drygt nio år sedan.

Christian står i smedjan och hamrar till stapelvaror som järnkrokar, spik, bult och andra småsaker. Tack vare att han dök upp i våras kan Johan fokusera mer på produktutveckling och att hitta nya kunder.
Men drängen gör det också möjligt att projektera på större jobb som nitade dubbelgrindar till en fastighet på Staketgatan i Gävle.
Johan är mångsidig. Han tvekar inte att ha kurser i smide, ge sig på utsmyckningar till inomhus- eller utomhusmiljöer, bruksföremål som smycken, gardinstänger, skyltar och kapsylöppnare, nytillverkade järnräcken efter äldre förlagor till kyrkan i Sandarne, byggnadsvårdssmide, gravkors eller grindar.

Tillsammans med formgivaren Michel Östlund från Uppsala, fick Johan 2002 Stora designpriset av Sveriges verkstadsindustrier, Stiftelsen svensk industridesign och föreningen Svensk form. Förutom äran innebar det för Johans del att under sammanlagt tio års tid tillverka den trofé och symbol som han själv skapat.
En hel del återvinning blir det också av gamla verktyg, bildelar, cyklar och högafflar som får nytt liv genom andra användningsområden.
I smedjan gör även överblivna spillbitar retur till den glödande kolen i ässjan innan Johan låter stumparna landa på städet igen för att hamra fram nya former och modeller under släggan.

Tillverkning av egendesignade konstföremål finns det också tid till emellanåt. Ett – ett är namnet på kollektionerna av bruks- och konstverk som Johan tillverkar tillsammans med glasblåsaren Björn Steijner som även han är verksam i Högbo Bruk.
– Ett och ett betyder att vi bidrar med lika mycket tanke, idéer och arbete, säger Johan.
Hängande ljuslyktor i glas och smide och saltkar i glas med tillhörande liten järnsked är några exempel på vad de åstadkommit hittills. Fast mest speciella är de säregna, unika fåglarna där Johan smider den smäckra kroppen innan Björn blåser glaset till vingarna direkt på stommen.
Sammantaget gör alla åtaganden, uppdrag och utveckling Johan till en allsidig hantverkare, tvärt­emot många välmenande råd om att specialisera sig inom en eller några få nischer.
– Min målsättning är att kunna göra allt. Nöjda kunder är det bästa som finns.

Allmänhetens intresse för hantverk har fått en renässans.
– Hantverk finns på kartan igen.
Runt 1995 blev intresset till ett yrkesval genom en grundkurs i traditionellt smide vid Gränsfors bruk i Hälsingland.
Sedan for han till Göteborg för en ettårig vidareutbildning som var upplagd kring bygget av Ostindienfararen Götheborg. Eleverna ägnade stor tid till att tillverkade föremål till skeppet men de gjorde även rörliga smidesdetaljer till Örgryte kyrkas orgel från 1600-talet.
– Otroligt lärorikt med precision i varje detalj.

Efter utbildningen startade Johan karriären som yrkessmed vid Växbo kvarn utanför Bollnäs, varvat med påbyggnad i form av en lärlingsperiod i Småland. För försörjningens skull tänkte Johan kombinera hantverket med guidejobb och hoppade på en fjälledarutbildning vid Storumans folkhögskola.
Efter två år på fjället var det ändå hammaren och städet som drog längsta strået när han slutligen bestämde sig för att renovera den gamla klensmedjan i Högbo. Det var år 2000.
Sedan dess har han byggt upp både en kundkrets och ett renommé som gör att en del av hans grejer hamnar i olika delar av världen, bland annat Nya Zeeland, Spanien och Saudiarabien.

Smedjan på bruket blev ett lyckokast både för de härliga omgivningarnas skull och för samarbetet med de andra hantverkarna på stället. Trist var bara att lokalen var utan toa, varmvatten och utrymme för att kunna äta och sköta pappersjobb. Men nu har Johan byggt ut så snyggt för allt det där att knappt någon kan ana att matrummet är nygjort.
– Nu är det slut på spring efter kaffevatten, säger Johan med ett leende innan han tittar på klockan.
– Jag måste dra. Har lovat sambon att komma hem till 12 och ta hand om ungarna så att hon får gå till frissan. Det är viktigt.