Schäslongen från 20-talet är i originalutförande och kostade 200 kronor på auktion. Tagelstoppningen är slut. Tyget urblekt och slitet. Tack vare att stommen är fin och stabil kostar ägaren på helrenovering av en möbel som hon garanterat blir ensam om och som kommer att hålla i ytterligare flera generationer.
Notan kommer att landa på ett antal, sköna tusenlappar. Men först ska Frida Edberg Larsson göra sitt.
– Helt klart är den värd att kosta på, säger Frida som praktiserade hos Elof under utbildningen till möbeltapetserare och sedan stannade.

Till årsskiftet öppnar hon eget men blir kvar i Elofs verkstad när han tar pension.
– Ska bli kul. Det är med skräckblandad förtjusning men ändå tryggt. Elof finns ju kvar med sin kunskap, sitt stöd och sin hjälp. Det är en otrolig möjlighet för mig som slipper börja om från början någon annanstans, säger Frida.

Vid bordet bredvid spänner Sofia Lindstrand vackert möbeltyg med sirligt mönster på en fåtölj i Karl-Johanstil. Efter ett antal år som socialarbetare har hon sadlat om för att testa en ny, kreativ inriktning i tillvaron. Just nu hyr hon in sig hos Elof för att känna på egenföretagande innan hon vågar sig på ett eget ställe hemma i Ockelbo.
Tredje unga hantverkaren under Elofs vingar är dottern Kajsa som också är i branschen. Efter tolv år i Elofs verkstad driver hon sedan förra hösten en filial i Järvsö.
Verkstäderna på båda orterna utför jobb som renovering och stoppning av antika, gamla och nya möbler, tillverkning av båtkapell och markiser samt dynor till båtar och husvagnar.
Bägge ställena har dessutom viss försäljning av möbler, sängar, madrasser och liknande.

Från 1960-talet och framåt har nyare, billigare material som polyeter och spånplattor i kombination med slit och släng­attityden urlakat tillgången på duktigt yrkesfolk inom många områden.
– Hantverk blev dyrt och omodernt när man kunde använda billigt kallskum i stoppningar. Riktiga resårfjädrar kan ju hålla i 100 år, säger Elof som hamnade i yrket tack vare ”att spika var min passion ”.
Att det gick att förena med intresse för att stoppa och klä upptäckte han som mycket ung man via kontakter med just en möbeltapetserare hemma i Hälsingland. Femton år gammal blev det yrkesskola i Ljusdal.

Via några kringelkrokar blev han så småningom värvad som möbeltapetserare i egen regi fast knuten till Sundells Möbelfirma i Sandviken. Arbetslokalen låg på Bollvägen under åren 1970-1980 då en ledig tomt dök upp på Gamla Högbovägen. Familjen slog ner bopålarna i nybyggd villa med vidbyggd verkstad, ett fiffigt arrangemang med småbarn i huset. Dessutom blev det en smart affärslösning.
– Som egen företagare var det ren lycka. Kommunen ville ha mig till industriområdet på Lövbacken. Här slipper jag dyra hyror, säger Elof och ser belåten ut.

Mindre belåten är han med utveckling på andra områden. Som ordförande i branschföreningen under 25 år är han allvarligt oroad över bristen på utbildningssatsningar för personer över 20 år. Något som han befarar hotar återväxten dramatiskt inom de närmaste fem, tio åren.
Bara på ett fåtal år har antalet regionala medlemmar i branschförbundet minskat med hälften, från tjugo till tio företag. Delvis handlar det om åldersstrukturen men även om bristande lönsamhet.
— När konjunkturen viker försvinner offentliga kunder som landsting, kommun och staten. Man slutar med löpande underhåll av inventarier, säger Elof som givetvis talar i egen sak.

Men det finns en annan dimension också. Det handlar om möbler som riskerar att gå förlorade för all framtid.
– Otroligt mycket av vårt kulturarv i form av möbler försvinner till soptippen. Det är en ren katastrof. Vi borde återvinna mer än vad vi gör, även om det har blivit bättre under senare år, säger Elof Winder som har sin uppfattning klar när det gäller skillnad i kvalitet:
– Jämför mellan att äta papplåda eller fläskfilé!