Doften av nybakat bröd möter oss ­redan när vi kliver ur bilen och när vi går in i Berglunds Bageri & Café börjar våra näsvingar nästan fladdra som små fjärilar. Det är en doft som framkallar minnen av barndom och trygghet och det är en doft väl värd att belöna.
– Det är bra för människor att få känna den här doften. Jag tror att man påverkas psykiskt och blir gladare till sinnet, säger Marianne Berglund.
Det är hon själv ett levande exempel på. Hennes pigga ögon vittnar om att här får eventuella ledsamheter ingen särskild långvarig vila. Allt är möjligt och det är aldrig för sent.
– Jag är väldigt glad över det här priset och mycket tacksam mot alla som röstat på mig. Kanske kan jag också tjäna som inspiration för andra som funderar på att gör något nytt sent i sina liv.

Marianne och Helge Berglund är som de själva kallar sig arbetande pensionärer. Framgångarna med bageriet och det knappt årsgamla caféet har gjort det möjligt att förstärka personalstyrkan med dryga två tjänster. Nu har makarna Berglund därför kunnat trappa ner till 40-timmars arbetsvecka.
Båda är uppväxta på jordbruk, Helge i Valbo och Marianne i Kungsgården. 1980 tog de över Mariannes föräldrahem i Kungsgården på ”fel” sida av de beryktade järnvägsbommarna. Båda hade jobb vid sidan om jordbruket, han som busschaufför, hon som kyrkokamrer.
Men vid 57 års ålder släppte de greppet.
– För många är den tiden i livet en väntan på den stundande pensionen. Men vi ville göra något annat. Våra barn var utflugna, vi hade inga gamla föräldrar att ta hand om, ekonomiskt hade vi det rätt okej, vi kände oss ganska fria. Det finns faktiskt många fördelar att göra en nystart och det vill jag rekommendera andra i samma situation, säger Marianne.

Berglunds hade ställt om sitt jordbruk till ekologiskt och fick sin kravmärkning 1988. Råg och vete stenmaldes i den egna kvarnen och nu föddes tanken på hela kedjan – från ax till limpa. Bankerna krånglade, minns Helge, men till slut kunde bageriet bli verklighet i fastigheten på Sandbackagatan i Kungsgården som huserat både en järnaffär och en bank.
En höstdag 2000 öppnade Berglunds – och fick stänga efter tre timmar, brödet var slut. Efter ett nytt arbetspass i bageriet kunde kundernas behov, några timmar senare, åter stillas.
– Lokalbefolkningen har stöttat oss från första dagen och visat stor tålmodighet, säger Marianne. Det är viktigt för oss att vi bara har dagsbakat bröd att sälja och då händer det att det faktiskt är slut när någon kund kommer sent på eftermiddagen.

Bättre att baka för lite och att det tar slut än för mycket som måste slängas. Som uppväxta på jordbruk med knappa förhållanden är Berglunds vana att hushålla. Det har blivit en vana och ligger båda varmt om hjärtat.
Liksom det ekologiska. Mjöl, mjölk, smör – alla ingredienser som behövs på bakbordet har ekologiska förtecken. Tajmingen när bageriet öppnade var också den rätta. Ekologiskt, småskaligt, närproducerat är honnörsord som växt allt starkare i konsumenternas medvetande.
– Det här är ju egentligen ett gammalt knep, vi har helt enkelt anammat bondesamhällets självhushållning, säger Marianne.

Att baka är förstås något hon gjort i hela livet. Men från husbehovs till bageriets omfång var förstås steget stort. Två olika sorters limpor första hösten har växt ut till kanske fem idag, därtill 20 sorters bröd, olika bullar och surdegsbröd som blivit allt populärare. Ungefär 25 ton vetemjöl går det åt varje år.
Berglunds säljer bröd till arbetsplatser, till exempel personalbröd till fredagsfikat på flera avdelningar på Gävle sjukhus – ”då är vi igång redan tre på morgonen för att hinna”, säger Helge – och genom Bondenäras försorg finns bröden även i Gästriklands Coop-butiker. Alternativboden Lyktan i Gävle har varit med från början.
– Bröd lever ett eget liv, säger Marianne. ­Ibland kan man tycka att det inte blev fullt så bra som man ville ha det, men ofta känns bröden både fina och vackra.

För ett år sedan satsade Berglunds igen. De fem fikaplatserna i butiken räckte inte längre. Ett café med 50 sittplatser byggdes i direkt anslutning till fastighetens gavel. ”Men då tog vi ner skogen”, säger Helge apropå finansieringen. I skåpen finns gamla kaffekoppar av olika format och ursprung, på väggen tronar spisbrödspaket från sekelgamla bagerier i Gävle, Åshammar och Kungsgården, stora öppna glasytor med utsikt mot trädgården där det den årliga sommarfesten lockar hundratals besökare.
– Cafeet som öppnade i januari var en lika stor satsning som bageriet, säger Marianne, men det var inte så att vi kände oss oroliga. Vi hade redan fått flera förfrågningar från olika sällskap och föreningar så vi anade nog att det skulle gå bra. På fredagar är det många företag som kommer hit och fikar. Då är det nästan fullt här.

Marianne håller inte bara koll på de jäsande bröden, som före detta kyrkokamrer har hon också ekonomin under uppsikt. Kunder och omsättning har stadigt ökat. Varje dag är det i snitt 80 som expedieras, på sommaren uppemot 140.
– Man får inte slå sig till ro, verksamheten måste hela tiden utvecklas. Men småföretagsamhet av den här typen tror jag kommer att komma tillbaka, säger Marianne Berglund.