– Jag kan inte säga att jag tjänar något ekonomiskt på att göra reklam på bandyn. Det är mer att jag tycker att det är kul. Det finns de som tycker att det är kul och fiska, andra att jaga. Jag tycker att det är kul med bandy. Och ingenting är ju gratis, säger han.

Det är tidig eftermiddag och gruppspel i World Cup, bandyns stora försäsongsfest. Marco Engborg sitter ledigt med uppknäppt skjorta i en av logerna i toppmoderna Göransson Arena. För första gången genomförs turneringen i Sandviken – och inomhus.
– Fantastisk, säger han med tydlig stockholmsdialekt. Den absolut bästa arena jag sett inom bandyn. Outstanding. Det finns ingen med den här sista finishen, den sista klassen.
Det märks att Marco Engborg trivs. Bandysporten är på väg in i en ny era – inomhushallarnas, sittplatsernas och de större pengarnas tid. Han tycks vara tjenis med alla. Han hörs, slänger käft och möts av många leenden från ledare och funktionärer. Bandy är hans hobby och han är beredd att lägga ner stora pengar för att Sandviken återigen ska ha Sveriges bästa lag.
– Det blir guld i år. Det finns ingen som kan stoppa det här laget, säger han övertygande.

Totalt sponsrar Fortress Axalux bandysporten med 3,5-4 miljoner kronor per år, enligt Marco Engborg själv. Det gör att SAIK:s Magnus Muhrén, Daniel Mossberg och Christoffer Edlund kan spela på heltid.
– Bandy är förmodligen en av världens billigaste sporter att sponsra. Du får väldigt mycket för lite pengar. Ishockey och fotboll är redan så långt framme när det gäller media och så och då kostar det mer.

Sponsring är knappast något nytt. Det ovanliga är sättet det sker på i det här fallet. Spelarna anställs i företaget men arbetsplatsen är på isen.
– De är profiler som hjälper vårt företag. Men det är inte så att de är ute och säljer eller tillverkar galler, konstaterar Marco Engborg.
– Vårt varumärke är så pass starkt, vi behöver inte lägga några pengar på annonsering. Det här är ett trevligt sätt att marknadsföra oss. Den investering man gör blir en pay off, det kommer ett snabbt resultat.
Det här ger onekligen Marco Engborg en viss makt och metoden har ifrågasatts. I en intervju för Radiosporten betonade förre förbundskaptenen Kent Hultqvist att det måste ske på föreningarnas villkor, annars riskerar klubbarna att förlora kontakten med idrotten. Marco Engborg själv är noga med att poängtera sin roll i skuldtyngda SAIK.
– Det behövs att näringslivet hjälper till. Det går inte att överleva annars. Om klubben kommer och säger till mig att den här personen verkar jättebra och skulle passa bra in i den här rollen så kan jag hjälpa till. Men det är inte så att jag skulle bestämma. Det funkar inte så, då är man fel ute. I fotbollen kan riskkapitalbolag tjäna pengar på att värva en spelare som sedan säljs vidare. Men jag har inte sett någon som tjänat en krona på en bandyspelare.

Stockholmaren Marco Engborg har starka band till Gästrikland och Sandviken. Som barn tillbringade han somrarna hos släktingar här och hans fru är från Sandviken. I början av 90-talet bodde han också i Gävle och arbetade på Electrolux.
– Jag var en ganska framgångsrik säljare, deras tredje bästa genom tiderna. Jag sålde dammsugare och knackade dörr, det gamla fina. Jag körde det i Stockholm i ett och ett halvt år. Sedan var jag filialchef i Gävle i ett år innan jag gick över till det jag gör nu.

Företaget Fortress bildades 1992. För drygt tre år sedan köpte Fortress den störste konkurrenten Axalux. VD Marco Engborg äger själv mer en halva bolaget som omsätter 100 miljoner i Sverige och totalt drygt 500 miljoner. Resterande del ägs av två irländare som ansvarar för verksamheten i Storbritannien.
Idén om företaget föddes av en slump, påstår han.
– Jag satt och spelade poker med några kompisar. Vi snackade om att det verkade vara en bra idé. Det här med galler var inte så stort då, men utomlands har det funnits jättelänge. Det kunde lika gärna ha blivit vad som helst, men vi tjänade bra pengar på det så då var det bara att bygga vidare. Nu är vi överlägset störst i vår bransch.

I Sverige finns ett 50-tal anställda. Produktionen finns i Stockholm och för övriga Europa i Polen. Marco Engborg är också delägare i flera andra företag i Sverige och utomlands, bland annat inom restaurangbranschen och i ett husföretag.
Omsättning har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren för Fortress Axalux.
– Det är inte så konstigt. Om du är i Spanien eller Italien; England eller Tyskland så sitter det jalusier överallt. Det kommer att bli samma sak här. Världen är ju globaliserad och företagen etablerar sig överallt. Förr var det ett storstadsfenomen men titta bara på hur många matbutiker det har kommit i Sandviken de senaste åren. Alla har ju rullgaller. Vi växer med företagen.
På Kryddstigen i Gävle finns ett nystartat filialkontor med en handfull anställda. De jobbar med försäljning och montage i Gästrikland, Hälsingland och Dalarna.
– Vi vill bli mer rikstäckande med egna kontor. Vi tänker lägga vårt produktutvecklingscentrum här till att börja med. Vi funderar också på att lägga en del produktion i Gävle men vi har inte riktigt bestämt oss. Det är så pass bra logistik i dag så det spelar ingen större roll var vi producerar någonstans.

Ansvarig för lokalkontoren i Sverige är en annan bandyprofil, Anders Jakobsson, före detta förbundskapten, SAIK-tränare och spelare.
– Det är ingen skillnad mellan att vara idrottsledare och leda ett företag. Jag tycker att det är socialt väldigt bra människor. De är aktiva och har ett intresse som de brinner för och nått framgångar med det. Då är det väl dumt att inte dra nytta av det.

Utanför logefönstret i Göransson Arena har bandypubliken just satt sig ovant tillrätta på vadderade stolar. Knappt har de kommit på plats innan förre SAIK-stjärnan Patrik Nilsson gör ännu ett mål för sin nya klubb Hammarby. Anfallskollegan David Karlsson blir däremot mållös, men inte lottlös. Även han spelar med lön från Fortress Axalux.
– Jag känner mycket folk i Hammarby och jag bor ju i Stockholm. Det är ju trots allt vår största marknad så någonting måste vi ju göra där också. Men jag håller på SAIK och det vet de om, säger Marco Engborg.
Mobiltelefonen blinkar nästan oavbrutet av inkommande samtal där den ligger på bordet framför honom. Den lilla bandyvärlden är samlad i Sandviken under helgen och många vill umgås. Han beskriver bandy som en sport med fart och fläkt. Inget bråk och tjafs som i ishockeyn. Men det är det som sker utanför banan som tycks tilltala honom mest.
– Det viktigaste är att man har kul under resans gång. Man lär känna spelarna, andra sponsorer och supportrar. Det är lite fest. Man kan inte bara jobba jämt.
Bandy är en udda sport för många och därför intressant att få visa upp för kunder och andra gäster, berättar Marco Engborg.
– Du skulle ha sett när jag tog hit irländarna, säger han leende. Det var det roligaste de hade varit på. Kallt som fan var det också. De fick lite glögg att hålla i handen. Det var ju kult, sa de.

Han är mycket positiv till bandyns framtid. Särskilt som allt fler klubbar får hallar och att tv visar fler matcher. När han får frågan om han skulle kunna tänka sig att äga ett lag i framtiden tvekar han inte en sekund.
– Absolut. Det skulle vara kul. Tyvärr får man bara äga 49 procent. Om det vore privat skulle man kunna finansiera det på ett annat sätt. Har du mer pengar är det lättare att göra klokare beslut.
– Det är inget konstigt. Titta på fotbollsklubbarna i England, det är ju storindustrier. Varför ska det inte kunna bli det inom vår idrott?
Johan Pihlblad
affarer@affarer.cc