– Vi är som en tomteverkstad. Vi gör allt, säger Mats Rosén, tredje generationens bagare.

Men under en skakig helg i mitten av 1970-talet var det på håret att historien tog en annan vändning. Matte ville flyga Viggen. Men det tyckte inte pappa Vernon. Han ägnade ett helt veckoslut åt en envis övertalningskampanj.
– Att baka är ett hantverk som aldrig kommer att dö ut. Det är säkert. Det är tryggt. Det är stadigt.
Sa Vernon.
När helgen var över var Mats tillbaka på rätt sida igen.
Har du någonsin ångrat dig?
– Nej, absolut inte! Det finns en mening med allt. Jag har levt ett bra liv med en stark passion för att driva företag, säger Mats och skrattar samtidigt som han lägger armarna i kors över bageriskjortan som stramar lite över magregionen.

Skolösa fötter i mörka strumpor tar spjärn i golvet så att kontorsstolen vippar fram och tillbaka. Mats tillägger:
– Förresten. Det är ju inte säkert att jag skulle ha kommit in på utbildningen till fältflygare.
Alternativet blev vanlig militärtjänstgöring på F15 i Söderhamn. Tack vare ständig nattpermis kunde han avverka nattpasset i brödfabriken innan nästa skift på kungliga Hälsinge flygflottilj.
– Du orkar allt om du är tvungen.

Obehöriga äger ej tillträde till bageriet så vi får nöja oss med den fylliga, söta doften av nybakat bröd som letar sig in på kontoret. Mitt under pratstunden dyker hemtjänsten upp.
Det är pensionerade kotknackaren Lapp-Nils Larsson som kommer förbi för att justera axlarna på Mats. Men varken fotografen eller jag klagar. Vi tar en fika under tiden…

Titt som tätt filurar Mats fram nya brödrecept. Mattrenderna gör sina avtryck även här med populära varianter av surdegsbröd, GI-limpor och annat. Trots det står gamla klassiker starka och ohotade. Ungefär hälften av produktionen tillhör grundsortimentet, resten varierar.
I snitt bakas runt 1 500 långfranska, 4 000 sirapslimpor och 10 000 färska frallor i veckan, plus alla andra brödsorter. Vid den här årstiden är semlor stora grejen så klart. Totalt mumsar kunderna i sig minst 25 000 stycken varje vecka.

Bagandet är en familjetradition sedan i början av förra seklet då farfar Helge Rosén startade eget i Hälsingland. Via Hofors hamnade han senare i Gävle där en av sönerna så småningom tog över kaveln för Roséns Bageri i Bomhus. Mats föräldrar drog vidare till Lingbo där de tog över bybageriet som Helge en gång i tiden hade varit spekulant på.
– Allt går i cirklar, säger Mats som tog över stafettpinnen, byggde nytt och flyttade verksamheten till Ockelbo 1978.

Skiftgång på bageriet innebär att en person går på jobbpasset klockan ett på natten, måndag till lördag, efter ett rullande schema. Mats och två till turas om att ta nattskiftet en vecka var i stöten. De andra veckorna är det sovmorgon till klockan fyra. Redan klockan sex på morgonen sticker första bilen iväg med varor i riktning mot Sandviken och Dalarna.
Parallellt med företagandet har engagemanget i näringslivsfrågor tidvis varit intensivt. Bland annat var Mats ordförande i lokala företagarföreningen och ordförande i Sveriges Bagare och konditorer. Fast i längden blev det ohållbart.

Kroppen sa ifrån när immunförsvaret balanserade på slak lina. Besvärliga, återkommande och envisa ögoninfektioner gjorde att Mats var tvungen att dra ner på tempot, lära sig säga nej till olika sorts uppdrag trots att han trivdes i hetluften.
– När jag var yngre sov jag nästan ingenting. Det kändes som om jag orkade hur mycket som helst, var aldrig trött.
Till slut fick han ändra på livet. Nu lägger han mer tid på bageriet.
– Och på frun. Elisabeth har jämt varit åsidosatt. Det är nog kärleken som har gjort att hon har stått ut och hållit ordning på mig under alla år. Hon är en otrolig kvinna, säger Mats som har tronföljden säkrad.

Sonen Danne jobbar också i företaget, liksom Elisabeth och svärdottern, ”mellan födslarna”. Men när Mats ska tagga ner på allvar är mer oklart.
– Nej, det är ingen idé att planera för mycket. Det blir aldrig som man har tänkt sig.
Att hans egen mamma slutade köra bil när hon var 87 år hindrade inte att hon kom ner till bageriet varje dag i flera år till för att hjälpa till med det mesta.
– Jag kanske slår morsans rekord, säger Mats Rosén och skrattar.