Nytvättad, blänkande och fräckt dekorerad står det 19 meter långa Scania-ekipaget uppställt i solen. Peter Olsson hoppar vant upp i förarhytten och bjuder oss in i det som skulle kunna betraktas som hans andra hem.
Bakom förarplatsen påminner innandömet om ruffen i en segelbåt. Där finns en säng, ett tvättställ, en teve som går att fälla ut från väggen, det är träpaneler i väggarna och på golvet har han lagt in ett trägolv.
– Måndag till torsdag tillbringar jag här. Varje år rullar jag ungefär 6 000 mil, säger han.

Peter kör för Karl-Erik Lindström som driver Lindströms Åkeri i Sandviken, men lika mycket kör han för sig själv. Det är också lite av hemligheten bakom företagets framgångar; Gasell-företag 2009, Framför-företag 2009 och nyligen utsågs Kalle till Årets Företagare i Sandviken.
– Om man vill få folk att lyfta måste man ge dem lite luft under vingarna. Det vi sysslar med här är teamwork, säger Kalle och formulerar därmed sin filosofi som företagsledare.

Hållningen färgar av sig på stämningen vid företagets omlastningscentral i Gävle Hamn. Det är glimten i ögat och tråkningar som flyger kors och tvärs i luften bland den handfull anställda som för dagen är på plats i hemmahamnen. ”Öppettider: JÄMT” står det på hemsidan vilket också skvallrar om sinnesläget.
– Jag föddes med navelsträngen virad tre varv runt min hals. När jag gick ut skolan sa min lärare: Lindström, du kommer aldrig att få ett jobb. Därför är det roligt för en loser som jag att få stå här.
Så sade Kalle Lindström när han prisades vid Eldklotet i Gävleparken.
– Det var många för mig helt okända som kom fram efteråt och tackade. Jag har förstått att det gjorde intryck.

Det första intrycket i åkeribranschen gjorde han i januari 1979. Det började med en grusbil.
– Året därpå ville frugan börja köra och sedan hängde farsan på, men han ville ha en lastbil med släp.
En bit in på nittiotalet tyckte Kalle Lindström att lastbilscentralens kostym började bli trång. Han ville bli sin egen transportledare och bröt sig loss. Det fick bära eller brista.
– Den 13 november 1992 var en dag då allt kunde ha slutat i fiasko. Cerestar var en stor kund som vi kört länge för. Vi lämnade en offert och sedan var det bara att vänta vid telefonen. När det ringde och jag fick veta att vårt bud låg 20 procent över lastbilscentralens trodde jag det var kört. Men Cerestar valde oss: ”Lindström har gjort mycket för oss – vi tar er.”

Det samarbetet består alltjämt. Lindströms Åkeri kör stärkelse baserad på majsmjöl till pappersbruk runt om i mellan-Sverige. Det är företagets huvudsakliga verksamhet och med tanke på att bruken gör av med runt 30 ton varje dygn är det en sysselsättning som är bestående.
– Grabbarna sköter sig själva. De är kundens förlängda arm och det ger ett mervärde som vi har nytta av. Korta beslutsvägar som möjligt är min modell. Både leverantör, speditör och bruken kan koppla av. Visst händer det att vi missar lite i kommunikationen men vi har aldrig missat en transport, säger Kalle som litar på sitt folk och gärna delegerar.

I april 2008 stängde han av telefonen och blev för första gången sedan 1979 helt ledig.
– Jag lade in mig på lasarettet i Örebro för en gastrisk bypass. Jag var helt sjukskriven i en månad och har tappat 49 kilo. Då kopplade jag över telefonen till min måg, Lasse Persson, och han tar sedan dess alla samtal. Han har dator installerad i lastbilen och sköter många kundkontakter.

Delegerat har han även gjort när det gäller Daisys hamburgerbar i Sandviken. Den sköter döttrarna sedan två år tillbaka.
– 880808 öppnade vi. 2001 brann Daisys ner och först 13 månader senare fick vi tillstånd att bygga upp den igen. Den 15 januari 2005 gjorde jag en arbetsdag där, det var personalens 50-årspresent till mig, säger Kalle Lindström och skrattar.
Han må vara dyslektiker, men siffror har han koll på.
Precis som det anstår en framgångsrik företagsledare.