Den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld tittade ut över skaran av tjänstemän i försvarshögkvarteret Pentagon. Han hade länge förberett sitt tal och för många av åhörarna kom hans ord som elaka pisksnärtar.
– Det här är en av centralplaneringens sista bastioner i världen. Verksamheten styrs fortfarande med femårsplaner som kväver fritt tänkande och krossar nya idéer. Amerikas motståndare finns här i vårt land och det är Pentagonbyråkratin. Jag vill befria Pentagon från sig självt.

Dondald Rumsfeld skissade på en modell enligt mönster från den privata sektorn. En helt ny strategi för amerikansk krigsföring där den privata sektorns insatser skulle effektiviseras. Mindre statligt åtagande, mer privat när USA tar till vapen. Ett omvälvande tal, ett radikalt byte av vägval, en helt ny riktning för den amerikanska försvarsmakten

Dagen därpå, den 11 september 2001, kraschade två plan in i World Trade Trade Center och ett plan störtade i ena hörnet av det sexkantiga Pentagon. Donald Rumsfeld blev omtalad efteråt för att han hjälpte räddningsarbetare med att dra ut kroppar ur byggnaden. Händelserna gjorde att hans sensationella utspel passerade obemärkt, men samtidigt blev just händelserna startskottet för att ambitionerna och innebörden av hans tal skulle komma att förverkligas.

Allt detta går att läsa i författaren Jeremy Scahills dokumentärroman om Blackwater, det företag som anses vara världens mäktigaste privata armé, och som står som symbol för krig och försvar på entreprenad.
Blackwater inledde i ganska blygsam skala med en skjutbana och ett klubbhus i närheten av North Carolinas träskmarker i slutet av nittiotalet.
2006 hade Blackwater omkring 2 300 privata soldater utsända till nio länder runt om i världen och ett register på ytterligare 21 000 män att tillgå. Idag finns ett 28 kvadratkilometer stort övningsfält i North Carolina, en ny anläggning är under uppförande i Illinois och på Filippinerna ett träningscentrum i djungelmiljö.
Blackwater har världens största privata innehav av vapen. Varje år utbildas 25 000 militärer och poliser av Blackwater.

Den 12 maj 2003 flyttade Paul Bremer in i Saddam Husseins palats i Bagdad. Under ett år fungerande han som den amerikanske ståthållaren. Han tog många hårt kritiserade beslut, bland annat att avväpna den irakiska armén och avskeda alla medlemmar av Baath-partiet i offentlig förvaltning. Det mest uppseendeväckande var order 17 som gav alla privatanställda åtals­immunitet.
Usama bin Laden utfäste en belöning på Bremers huvud, 10 kilo rent guld. Blackwater fick uppdraget att skydda Bremer, det gav precis den reklam som företaget behövde. Klarade man av att skydda den mest hotade amerikanske tjänstemannen i världen, enligt Secret Service, låg vägen öppen för nya uppdrag.

Blackwater är inte det enda amerikanska företaget med stora försvarskontrakt. Andra exempel är Halliburton, DynCorps och Bechtel.
Vid Kuwait-kriget 1991 var en av sextio personer som arbetade för den USA-ledda koalitionen privatanställd. 2003 i Irak var siffran en av tre. 2008 fanns lika många privatanställda som reguljära amerikanska soldater.
Den amerikanska ambassaden i Bagdad som är inrymd i den avspärrade Gröna Zonen är den största i världen.
Tre privata säkerhetsföretag ansvarar för bevakningen. Utgifterna för skyddstjänsten har ökat från 50 miljoner dollar till 613 miljoner dollar på tre år.
Det är en utveckling helt enligt Donald Rumsfelds intentioner, skriver Jeremy Scahill.