Framtidens elproduktion är kanske inte den hetaste punkten på programmet i årets valrörelse. Maud Olofssons piruett i kärnkraftsfrågan som innebär att dagens tio reaktorer kan ersättas när de har tjänat ut – dock utan några som helst statliga subsidier – visar att de borgerliga samarbetspartierna lärt sig av historien; regeringsenighet är överordnat allt eventuellt dagtingande med enskilda energisamveten.
Samtidigt är det också en bredsida mot den spricka i fronten som det röd-gröna alternativet kan visa upp i energifrågan, miljöpartiet vill i en regeringsställning till exempel avveckla en reaktor under nästa mandatperiod.

Olofsson vill också som en del av energiomställningen ha en kraftig utbyggnad av vindkraften.
Idag finns drygt tusen snurror runt om i Sverige som producerar drygt 2 TWh, vilket motsvarar nästan lika många procent av den totala elproduktionen.
2020 ska vindkraften generera 30 TWh, tusen och åter tusen nya snurror alltså och många entreprenörer känner sig kallade till denna pengarullning som beräknas uppgå till 150 miljarder i investeringskostnader, enligt Svenska Kraftnät.
Men det är ett framtidsscenario som får flera att skruva på sig.

Dels handlar det om placeringen av alla vindkraftverk, dels handlar det om huruvida satsningen är ekonomiskt tillräckligt effektiv.
Majoriteten av svenskarna är positivt inställda. Gärna vindsnurror men helst inte där jag bor.
Ungefär så skulle föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL, kunna utforma sin paroll. Det är en slags paraplyorganisation som har runt 25 föreningar anslutna med sammanlagt drygt 15 000 medlemmar.

I några fall har protesterna mot vindkraftsetableringar fått effekt. För det mesta inte. Ofta projekteras det i glesbebyggda områden med inte tillräckligt stort invånarantal, och det krävs minst 2 000 medlemmar, enligt miljöbalken, för att domar eller beslut ska kunna överklagas.
Argument som använts är fallande huspriser, skadlig inverkan på turism och ingrepp i äganderätten eftersom det kan bli svårare att få bygglov i närheten av vindkraftverk på grund av störande ljud från dessa.

Kungliga vetenskapsakademiens energiutskott menar i en debattartikel i Ny Teknik att det räcker om vindkraften byggs ut till 10 TWh. Eftersom vindkraft är en oregelbunden energikälla måste den kompenseras när vinden mojnar.
Att vattenkraften som redan idag är optimerad för vår försörjning ska klara den balanseringen ser energiutskottet som utsiktslöst.
Utskottet pekar också på vindkraftverkens begränsade livslängd, omkring 20 år, och osäkerhet kring det svenska stödsystemet med elcertifikat.
I de två vindkrafttätaste länderna i världen, Irland och Danmark, används fossilgasturbiner som balanserare. Danmark producerar 20 procent av sin el genom sina många vindsnurror, men använder bara hälften eftersom vindenergin inte sammanfaller med de största behoven. Som balanserande energikälla används egna kolkraftverk.
Ytterligare ett argument mot den svenska utbyggnaden är, enligt professorerna i vetenskapsakademien, Svenska Kraftnäts bedömning att stamnätet bara klarar en utbyggnad av 10 TWh vindkraft. Annars krävs omfattande investeringar.

Lennart Hjalmarsson, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, är också kritisk.
– Vi kan räkna med att vindkraften är dubbelt så dyr som kärnkraften så det är ett väldigt slöseri med resurser, säger han till Affärsvärlden.
Han anlägger ett annat perspektiv.
– Globalt står inte valet mellan vind- och kärnkraft utan mellan kol och uran. Om kärnkraften skulle minska kan vi direkt ge upp målet att jordens temperaturökning ska begränsas till under två grader, och gå över till tre- eller fyragradersmål. Om vi över huvud taget ska ha en chans till en lyckad klimatpolitik måste antalet reaktorer öka mycket kraftigt.

Världens vindkraftindustri växer med 15 procent i år och ökningen blir fortsatt tvåsiffrig flera år framöver.
Samtidigt planeras för en global kärnkaftsutbyggnad. I dag finns 400 reaktorer i drift, 50 är under byggnation och ytterligare 142 är finansierade och planeras att vara startklara de närmaste tio åren. På ritbordet finns ytterligare 300 reaktorer.
Svensk kärnkraft har tacklat av sedan toppåret 2004 då 75 TWh producerades. 61 TWh 2008 gjorde Sverige till världens tionde största kärnkraftsland. Men flera längre och oplanerade stopp, inte sällan säkerhetsrelaterade, har ytterligare hämmat produktionen. Bottennivå ifjol med 50 TWh.

Om vi i Sverige haft en ambivalent inställning till kärnkraft är övertygelsen desto större på andra sidan Bottenhavet. För åtta år sedan tog den finska riksdagen beslutet att bygga en ny reaktor utöver de fyra som redan fanns. Om den aktuella planeringen håller idag kommer Finland att växa ut till sju reaktorer.
Den senast planerade anläggningen kan hamna i nivå med antingen Skellefteå eller Haparanda, och där bara fem mil från den svenska gränsen.

Men kärnkraftsutbyggnaden i Finland har hittills haft en fiaskostämpel över sig. I Euråminne, på samma breddgrad som Söderhamn, har Olkiluoto 4 nyligen preliminärt beslutats att uppföras.
Olkiluoto 3 som började byggas 2003 är en pågående pinsam historia. Reaktorn skulle vara klar 2009, men ständiga förseningar och fördyringar gör att ägarna nu hoppas på driftstart 2012. Projektet var beräknat att kosta motsvarande 30 miljarder kronor men slutnotan kommer troligen att landa på 60 miljarder kronor.
Och alla kostnader, oavsett energikälla, hamnar till slut på konsumentens elräkning.
Källor: Fokus, Affärsvärlden,
Ny Teknik, Veckans Affärer, SCB.