En liten skaparlya på tomten är grytan där alla ingredienser plockas ihop, skalas, hackas, kokas ur och kryddas för att transformeras till bilder och texter som även betyder något för betraktaren. Här blåser han liv i Anden, liksom Herr & Fru, Jaguaren, Ljudo och andra karaktärer.
– Problemet är inte brist på idéer utan snarare brist på tid att genomföra dem. Jag behöver nog ett paraply eftersom det är så mycket saker som regnar ner, behöver inte fler impulser, i alla fall inte just nu, säger Mattias Gordon frilansande illustratör, animatör, filmmakare, idéspruta, manusskrivare, författare och mycket, mycket mer.
Han sysslar med ungefär det mesta man kan tänka sig när det gäller konstnärlig verksamhet inom film, illustration och massmedia i en kombination av egna projekt och uppdrag. Allt det där sker under namnet Gordon Art som även härbärgerar varumärken som Hello Films och förlaget Pikkadåll.

Ljusbeiga mellanpudeln Nellie gör sin stämma hörd, undersöker nyfiket vad som händer för att sedan krypa tillbaka upp i en blommig gammal fåtölj och snusa vidare.
Skaparstudions mycket begränsade yta är utnyttjad maximalt med flera skrivbord, datorer, bildskärmar och bokhyllor belamrade med boktravar, cd-skivor, mappar, pärmar och pappershögar med omogna utkast och idéer.
Över alltihopa vilar ett halvskumt sken. Blommiga gardinlängder är omsorgsfullt fördragna för att stänga ute solstrålarnas störande reflexer över lagren med vita pappersark som sitter fast på ljusbordet.
Här föds, växer och utvecklas gubbar, gummor, figurer, grodor och andra djur under Mattias Gordons rutinerade penna. Pappersarken sprutar mellan fingrarna. Anden lyfter.
– Jag föredrar det traditionella hantverket, teckna för hand och sedan skanna in bilden i datorn. I pennan och papperet finns vissa inbyggda begränsningar. Det är bra. Då måste jag tänka till lite extra, säger han och nickar liksom bekräftande.
Bakom honom, bredvid datorernas tangentbord, ligger en tunn, digital platta med ett pennliknande verktyg bredvid.
– Ja, vad kallas den för? Digitalpenna, kanske. Den använder jag mest för att komplettera eller retuschera, men det blir inte så ofta.

Just nu lägger Mattias Gordon sista handen vid en animerad kortfilm för vuxna, Andens resa. Historien är en form av skapelseberättelse före Big Bang. Filmen är en samproduktion tillsammans med Stockholmsbaserade illustratören Kati Mets. I dagarna lägger skådespelerskan Gunilla Röör speakerrösten till filmen och soundtracket är fragment från Anna Franks nya skiva. Datorer och uppkoppling gör det enkelt att samarbeta med kreatörer och producenter som sitter och jobbar på andra orter.
– Vi skickar filerna fram och tillbaka tills alla är nöjda.
Liksom för många andra kreativa människor finns en spänningsfaktor i att berätta en historia, förmedla en bild eller ett budskap som pockar på och vill ut kontra (väl)betalda uppdrag.
– Ett krav är att jobben i möjligaste mån ska ge pengar.
Hustrun Gunilla Hultsjö jobbar som bibliotekarie och svarar för en jämn inkomst till familjen. Bortsett från den där tråkiga frågan om stålar strävar Mattias Gordon i största möjliga mån efter att uppfylla åtminstone en av tre ambitioner i jobben han gör.
Antingen handlar det om att göra ett uppdrag för ett gott syfte trots att det inte ger några inkomster, att han lär sig något nytt eller för att visa upp sig med tanke på framtida jobb.
– I bästa fall uppfylls alla tre, säger Mattias Gordon som har en varierad yrkesbakgrund som började med jobb på reklambyrå efter gymnasiet.
Sedan dess har han animerat både svenska och tyska filmer, producerat egen kortfilm, illustrerat cd-spel som Pettson, varit kursansvarig för serietecknarskolan i Hofors, illustrerat skivkonvolut, seriestripar, vinjetter, egna och andras barnböcker, gett ut seriealbum och så vidare.
– Saker och figurer myllrar i huvudet. Jag har dem runt omkring mig mest hela tiden. Målet är att få dem att alstra pengar samtidigt som jag gör saker som jag tycker är vettiga. Men utbudet där ute är enormt, konkurrensen stentuff.

Utvecklings- och produktionsmedel går att söka från institutioner som Filminstitutet. Med tiden har han lärt sig att få nej utan att ta det personligt.
– För att någon annan inte gillar det jag har gjort eller tror på det kommersiellt betyder inte att det är dåligt. Om jag själv tycker att det är bra låter jag ingen annan ta det ifrån mig.
En animerad figur ligger i lådorna och pockar på extra mycket. Det är grodan som hittar sin egen sten här i tillvaron. Lugnet blir dock kortvarigt…
Fortsättning följer så snart Mattias Gordon får tid, frid och pengar att slutföra projektet. Men allra först får ett annat djur hans fulla uppmärksamhet. Nellie behöver rastas.