Örtpedagogen
Egentligen är det en urusel affärsidé att sälja torkade blad!
Det är ett enormt tidskrävande arbete att hantera torkade växter, säger Annika Norin med ett skratt som kluckar fram ända nerifrån magroten.
Relaterat
Det vissa kallar ogräs är naturens guld för örtpedagogen som förvandlar torkade växtdelar till läkesalvor, sömnte och hälsopreparat. Hon plockar örter, tillverkar produkter och ger konsultationer med basen i örtboden Viriditas på Berggrenska gården i Gävle.
Men kärnan är kursverksamhet och föreläsningar om örtkunskap med utgångspunkt i vilda svenska läkeörter. Under rubriken Trädgårdsapoteket får deltagarna lära sig att tillverka egna hudvårdspreparat hemma i köket.
En annan kursform är Hildegardsgrupperna som träffas en gång i månaden för att prova gamla klosterrecept och kurer genom fördjupning i det europeiska ”läkearvet” men också för att diskutera allmänmänskliga livsfrågor.
– Främst kommer det damer, kvinnor och tjejer. Men även en del män som är medvetna och nyfikna. Jag omger mig med kvinnor som är stressade, slutkörda, i klimakteriet, som kämpar med livspusslet. Vi läser, kokar salvor, resonerar, utbyter tankar, råd och testar varandras saker. Kalla det självhjälpsgrupp med fokus på livslust snarare än problem, säger Annika Norin och lägger sig på knä på golvet och bökar in en arm under soffan.
Där ligger hunden Märtas kombinerade leksak och mellanmål, ett nyplockat, krispigt, rött äpple från trädgården hemma i Mackmyra.
Min dotter undrade vilken som är min favoritblomma. Jag kan inte välja. Det finns så många som frestar ögat: den ståtliga amaryllisen, särpräglade cyklamen, stolta tulpanen, komplexa pelargonen, sirligt vackra smörblomman. Men på barns vis envisades hon med att jag måste välja ut en enda.
– Okej, jag säger maskros.
Gula, glada solar som lyser upp magen och sommaren, växer överallt. Tar över gräsmattor, kämpar upp mot ljuset mellan asfalten och husväggen med obändig livsvilja, sedan tussar som virvlar i vinden.
– Men det är ju ogräs!
Dottern lät förvånad, misstrogen. Men Annika Norin håller så klart inte med. Hon skördar örterna i dikesrenar, intill åkrar och i skogen.
– Jag vet nästan exakt i vilken åkerkant jag har plockat växterna, kan skriva det på påsen. Ogräset är lyxigaste hjälpen. Enkelt, naturligt men givetvis behöver man baskunskap, säger hon men poängterar samtidigt att örterna i praktiken används som ett upplevelsepaket.
Man brygger en kopp te, kanske dricker det ur en vacker kopp, njuter, fokuserar på sig själv. Samtidigt får växtens aktiva ämnen en möjlighet att göra nytta i ett avslappnat tillstånd. Avslappningen i sig kanske till och med är den viktigaste ingrediensen.
– Vad som egentligen hjälper kan man aldrig veta. Och det spelar ingen roll heller. Huvudsaken är man fokuserar, gör något, tar tag i en situation som behöver förändras. Salvan är också lurig, fast i konsistensen så du måste massera in den och det i sig ökar cirkulationen. Doften påverkar också, de eteriska oljorna. Det ger en helhetsupplevelse.
Samma filosofi går igen i Annika Norins Läkesjalar som säljs i kompletta materialsatser med garner specialinfärgade i nyanser med inspiration från växter som nypon, björk och ljung. Att handarbete och skapande överhuvudtaget har meditativa inslag är ingen nyhet men här är ambitionen att tillföra fler dimensioner.
– En sjal är också som en kram som omsluter och värmer, säger Annika Norin som förvarar torkade blommor och växtdelar av ljung, ringblomma, kamomill, tallbarr, lindblom, nässlor, johannesört, rosmarin och annat i plåtburkar med lock på hyllorna i butiken.
Örterna säljs oftast i lösvikt och väljs ut beroende på kundens behov. Förr plockade vi det vi behövde i naturen. Mycket gammal kunskap har gått förlorad. Kanske minns vi grobladen från barndomens lekar.
– Ja, inte dagens ungdomar. Men i alla fall folk i våran ålder, säger Annika Norin som ursprungligen jobbade som barnskötare.
Slumpen eller snarare intresset för naturligare hudvårdsprodukter gjorde att hon intresserade sig för alternativ till butikernas standardutbud.
– Snubblade in i detta. Bor ju i Mackmyra, mitt i ogräset, säger hon och skrattar igen.
Hon utbildade sig till örtpedagog, ”fick kunskapen i händerna, rent praktiskt” och insikt i modern forskning om växternas aktiva ämnen.
– Jag är ingen örtgumma eller häxa. Utan en helt vanlig kvinna som plockar kunskap ur gamla traditioner men också från vetenskapen för att bemöta problem som finns här i dag. Jag är inte anti till skolmedicinen. Det här handlar om stödjande och förebyggande komplement till traditionella behandlingar.
Annika Norin var också med och startade Hedvigs trädgårdar men valde att kliva av efter några år för att fokusera på sitt eget i stället.
– Trädgården tog överhanden. Trodde jag skulle vara där till pensionen men det går ju att ändra sig.
Nu finns butiken mitt i centrala Gävle. Örterna plockas ute i skogen eller vid diken, åkrar och ängar som hon vet brukas ekologiskt. Butiken stänger igen några veckor på sommaren för semester och för att hon ska hinna plocka örter. Oftast är det noga med i vilket tillstånd växterna skördas. Vissa ska plockas före blomning, andra under.
– Skördetiderna finns i kroppen. Jag har koll, ser naturens utveckling varje dag hemma i trädgården och under promenaderna med Märta, säger Annika Norin som torkar växterna hemma på vinden på uppspända vita, rentvättade lakan.
Till vintern planerar Annika Norin att börja utbilda Hildegard –pedagoger med utgångspunkt i hennes holistiska människosyn. Hildegard av Bingen var en tysk nunna som levde på 1100-talet. Hon ansåg att människan är en helhet med kropp och själ som hör ihop med naturen, elementen och hela kosmos.
– Hennes tankar har präglat mig starkt och hör ihop med örtmedicinen. Miljöaspekten finns med i det jag gör. Allt jag använder kan ätas också.
