– För mig kändes det som ett väldigt stort steg. Ackes har ju gamla traditioner, säger hon som trots vissa betänkligheter ändå gjorde slag i saken i början av 2003.

Hon hade inte behövt tvivla, varken på talang eller på driftighet. Vad hon kanske inte hade räknat med fullt ut var hur tidskrävande det skulle bli. Hon jobbade som ”fem personer”. Men det löste sig också. Vahidin Ramovic klev innanför dörrarna för att lära sig dansa salsa 2005.
– Jag tog alla danskurser som fanns för vuxna. Blev ju inte bara kär i dansen, utan även i lärarinnan, säger Vahidin Ramovic.
Han är fortfarande kvar på Ackes, inte bara i egenskap av äkta man utan också som vaktmästare, städare, danslärare eller vad som helst annat som behöver göras.

Dansskolan bedriver verksamhet i Sandviken, Tierp och på Söder i Gävle. Men det är på Norra Skeppargatan i centrala Gävle som huvuddelen av undervisningen sker. Få ställen känns så onaturligt ödsliga och dånande tysta som tomma skolbyggnader eller undervisningssalar där luften vanligtvis vibrerar av rastlös energi.
Det är sportlov och det enda som reflekteras i danssalarnas spegelväggar är skenet från lysrören i taken.
Ända tills familjen Golomysova-Ramovic skruvar upp stereon och gungar loss i helt perfekt koordinerade steg i en svettig dans som kräver att tungan ligger rätt i munnen.

Zumba är hetare än hetast, en global trend av dansbaserad träningsform med sugande lockelse genom latinska rytmer som cumbia, salsa, samba och merengue. Ackes kör tolv zumba-pass i veckan. Sonen Alex, två år, älskar dans i allmänhet och zumba i synnerhet.
– Jag åkte i princip direkt från ett genrep till BB när han föddes, säger Irina Golomysova-Ramovic med ett skratt.
– Tre veckor senare hade jag sommarkurs i pardans. Alex hängde i en sele på magen när vi visade stegen för eleverna, säger Irina Golomysova-Ramovic som jobbade som showdansös på Silja Line och kuskade fram och tillbaka över Östersjön mellan Finland och Sverige under flera år innan hon hamnade i Gävle.

Hon undervisar i pardans, showdans, disco, latinoshow och zumba så klart. Dessutom följer hon med när elever från dansskolan åker iväg på tävlingar, dömer vissa tävlingar själv och syr upp nya dansdräkter varje år för Ackes traditionella vårföreställning på Gävle teater.
Hur hinner du med allt?
– Ja, precis?!
Hon skrattar länge och väl, stryker bakåt några blonda hårslingor som fallit fram i ansiktet.
Frågan blir hängande i luften en kort stund innan hon tar upp tråden igen:
– Mamma kommer hit från Moskva under en vecka för att hjälpa mig sy. Jag vill ju att eleverna ska se bra ut även om vi inte har en jättestor budget för kostymer.

Dansen har hängt med sedan hon var en fyraårig flicka med fantasier om att bli en prima ballerina. Nu är den en livsstil där mycket av jobbet sker när alla andra är lediga, det vill säga på kvällar och helger.
– Men det är omväxlande. Och jag behöver vara i stress för att funka, eller snarare, jag blir som mest stressad när jag har för lite att göra, säger Irina Golomysova-Ramovic.
Familjen har ett annorlunda liv där jobb, fritid och privatliv går in i varandra, nya steg och idéer processas kanske oftare hemma än på dansskolan.
– Tror inte att vi skulle funka ihop om jag hade ett annat jobb. Vi är så inne i det här båda två. Vi lever med dansskolan hela tiden och funderar över hur vi ska kunna utveckla företaget, säger Vahidin Ramovic.