Även om många har skaffat sig ny sysselsättning så ekar det fortfarande i tomrummet efter Ericssons sorti från Gävle för ett år sedan. Underleverantörer och kringverksamheter kippar efter andan.
På samma sätt som ett penndrag vid ett finländskt huvudkontor sätter stopp för massafabrik och sågverk i Norrsundet, är beslutet gällande Ericsson en effekt av den globaliserade ekonomi vi nu befinner oss i.
Ericsson lever i en elektronikens utvecklingsbana som accelererar allt snabbare. Det krävs snabba och handlingskraftiga beslut för att blidka marknader och matcha konkurrenter.

En gång var Gävle Norrlands huvudstad med ett blomstrande affärsliv. Grosshandlare och lokal borgaradel styrde och de kända affärsfamiljerna var många, vilket genererade både arbetstillfällen, tillväxt och ett renommé vida omkring.
Idag ingår Gevalia i ett multinationellt tobaksföretag och Ahlgrens leds av svenska riskkapitalister. De avgörande besluten flyttas allt längre bort.
Länge förlitade sig Gävle på offentliga arbetsgivare som motor i näringslivet. Lantmäteriets utflyttning på 70-talet är det bästa exemplet. Under flera år stred Gävle och ofta förgäves när regionkontor för Posten, Televerket, Banverket och Vägverket skulle placeras ut. Minns den hårda kampen för regementet I14 där till och med Bocken användes som ett försök till räddande ängel mitt i Stockholm. Gävle förlorade fajten mot Karlskrona när Boverket skulle utlokaliseras.

Kanske har 80-talets omsorg och jakt på offentliga arbetsgivare lagt sin skugga över dagens lokala näringslivspolitik. Krafter som driver utvecklingen efterlyses och en del kritiker pratar om att det finns en förvaltande attityd som dominerar i regionen. Sant är att Gävle alltid rankas lågt när Svenskt Näringsliv gör sina årliga attitydundersökningar bland företagarna. Det kan man inte blunda för även om mycket som sägs tenderar att bli självuppfyllande profetior.
Belackarna fick dock onekligen nytt bränsle till den heta debatten genom den sorgliga historien om elbilstillverkaren Electroengine. Där är de grumliga beskeden utåt om vad som faktiskt hänt ganska talande. Mummel och oklarheter tycks också ha dominerat själva affärssamtalen.

Om Electroengine var en vinstlott eller en nit får vi veta så småningom. Ett större nederlag är att turerna kletar av sig på Gävles redan tidigare slitna rykte som företagarvänlig stad. Det höga tonläget kring diverse utskänkningstillstånd bidrar också negativt till sammanhanget.

Att ha några stora att hålla i handen kändes tryggt under en lång tid. Men det fungerar inte längre när någon långt borta bestämmer när det är dags att släppa taget.
Kaos är uppfinningens moder brukar det heta. Det skulle nu vara en bättre paroll för Gävle att arbeta efter än Välkommen ombord.