En ny fas i livet väntar runt hörnet. Vi träffas sista vardagen innan hon börjar jobbet som transportledare på Gefleborgs Flyttservice. Företaget är litet, i alla fall jämfört med Ericsson, förra arbetsgivaren. Kärnverksamheten är just transporter och flyttuppdrag. Men de sysslar även med tjänster som magasinering, återvinningshantering och vaktmästarsysslor.
Sex ordinarie medarbetare får förstärkning av timanställda i samband med arbetstoppar. Jobbet är omväxlande. Cathrin Dahlström ska bland annat leda och fördela arbetet, ha ansvar för personalfrågor, sköta kundkontakter, offerter och räkna på uppdrag.
– Det där är jag, var första reaktionen när jag läste platsannonsen.

Under drygt 16 år på Ericsson har hon hunnit med att jobba med allt ifrån montering och provning till reparationer och teamledning. Via en projektledarutbildning hamnade hon först som orderhandläggare och slutligen som produktionsledare på packningsavdelningen.
Nedläggningsbeslutet var chockartat. Men högtryck i fabriken och personalansvar på avdelningen gjorde ändå att det dröjde ända tills efter sommaren innan verkligheten kom i kapp. Dessutom fick Cathrin Dahlström åka till Tallinn flera gånger för att hjälpa till att transferera verksamheten dit.
– Visst var det intressant att se hur det skulle funka i ett annat land. Samtidigt kändes det för jäkligt eftersom vårt jobb i praktiken inte var värt någonting. Nedläggningen skulle ha varit lättare att förstå om fabriken i Gävle hade gått dåligt.
Upplevelsen av Tallinn var märklig på andra sätt också, bland annat när det gäller brister i arbetsmiljön. Dåliga säkerhetsrutiner för truckar är ett exempel.
– I Sverige skulle de aldrig ha fått sätta igång en fabrik på det sättet. I och för sig vet jag inte hur det är nu eftersom jag bara var med under uppstartsskedet. Men visst kan man tycka att det verkar cyniskt. Så klart att det blir billigare att producera om kraven på säkerhet och arbetsmiljö är lägre än här.

Senhösten 2010 gick hon för allra sista gången till jobbet som produktionsledare på Ericssons fabrik i Gävle. Sista kvällen med gänget, eller snarare 24 timmar under en Finlandskryssning, präglades av umgänge utan ledsna miner. Kollegorna hade ”jättekul”, kanske i ren lättnad över att det äntligen var över.
På måndag morgon var det uppställning igen. Men den här gången tvärs över gatan från fabriken i Hemsta, på Framtidscenter, FC, samarbetsprojektet som drogs igång för att hjälpa den varslade personalen.

På FC finns ett smörgåsbord av stöd i form av bland annat kurser i att skriva cv, presentationsteknik och övningar i att genomgå anställningsintervjuer. Alla har dessutom tillgång till en personlig coach.
– För den som vill finns det hur mycket hjälp som helst att få. Och för mig som aldrig har varit arbetslös förut var det mycket att sätta sig in i. Dessutom är det inte helt lätt att sälja sig själv, lyfta fram sina positiva drag. Svårast är att motivera varför de ska välja just mig, säger Cathrin Dahlström som i snitt ägnat fyra, fem timmar om dagen till att söka jobb.
Och det lönade sig. Efter drygt fyra månader blev det napp.
– Det känns kanon! Först ska jag vara på kontoret för att skaffa mig en överblick över vad jobbet går ut på. Sedan ska jag följa med grabbarna ut och packa och flytta för att se hur det funkar för dem också, säger Cathrin Dahlström.