Alltihop tar bara några minuter för Patricio Contreras, att kombinera en dryg decimeterlång silvertråd med en sten till en fingerring i en fantasifull infattning.

När det är dags att jobba – då går de ner i sin källare.
I verkstaden där nere tillverkar Eva Melin och Patricio Contreras smycken av allt möjligt de kommer över och finner tilltalande på ett eller annat sätt. Fossiler som knappkoraller, färgade glasstenar, sötvattenspärlor, koppar, mässing, läderband, järn, titan men framför allt silver bearbetas till halsband, ringar, armband, örhängen, berlocker, broscher och vad som helst annat som människan kan tänkas vilja pryda och pynta sig med.
Orm, spiral och cirkelformer dominerar uttrycken i Topaze smycken. Ofta och gärna blandas olika material i ett och samma smycke som i en stel halsring där en svart järnorm, sotad med ett lager linolja som bränts in med en gasollåga, slingrar ner mot halsgropen för att avslutas i en blank silverknopp.
– Vikingainspirerat i modern tappning, sammanfattar Eva Melin som aldrig lämnar villan i centrala Hofors utan att smycka sig.
– Känner mig naken utan ringar. Men här i verkstaden är de bara i vägen.

Det gemensamma behovet och lusten i huvuden och händer skickade Eva Melin och Patricio Contreras till konsthantverksskolan Steneby i Dalsland. Sedan blev det silververkstad i egen regi, en perfekt lösning på flera plan eftersom Patricio Contreras då knaggliga svenska gjorde det svårt att hitta jobb.
Hemma pratade de mest franska med varandra eftersom det var i Paris de träffades och levde under de första åren tillsammans i början på 80-talet.
– När jag hade lärt mig svenska lite bättre jobbade jag på dagis ett tag, mest för den sociala biten, kände mig lite instängd här i källaren ibland, säger Patricio Contreras.

Silver är bådas favoritmaterial. Mjukt, formbart och överkomligt även om priserna har stigit från cirka 5 000 kronor kilot till det dubbla på bara några år. Guld är svårare att få lönsamhet i.
Smyckena säljs via nätet och hantverkskollektiv i Falun, Uppsala och Stockholm. Sommartid packar de ner delar av verkstaden och följer turistströmmarna ner till Gotland för att torga i Visby.
– Det går ju inte att stanna i Hofors hela tiden. Här händer det inte så mycket, säger Eva Melin och skrattar.

Det allra nödvändigaste i form av gasolbrännare, slipmaskin, städ, tänger och hammare får följa med ner för att de ska kunna fortsätta tillverkningen under sommaren också. En av höjdpunkterna är så klart Medeltidsveckan i augusti. Det brukar innebära rejäl snurr på affärerna. Dessutom kan de göra fynd själva också bland försäljningsstånden.
– Förr om åren brukade vi samla småfossiler på stränderna. Men nu är det jättesvårt att hitta några. Men det brukar alltid vara några barn som säljer fossiler, säger Eva Melin och fäster ett silverhänge på en centimeterstor, puderrosa knappkorall som blir en passande present till småfolk med intresse för förhistoriska lämningar.