Han såg till att den amerikanska versionen fann spelplatser i södra Hälsingland.
Själv har Håkan Karlsson klippt både svenska Millenium och en rad Wallander-filmer.
Nu byggs ett filmcentrum upp kring honom i Kilafors.

I en skola från förra sekelskiftet i byn Lilltjära strax före Kilafors håller Sveriges centrum för post-produktion av film på att byggas. Bakom allt står filmklipparen Håkan Karlsson, visionär, eldsjäl, idéspruta.
– Jag är en sån som gärna kastar upp tio bollar i luften och finner att tolv landar, säger han.

Från E4 mot Bollnäs, sväng höger vid avtagsvägen mot Ockelbo, följ Gamla Sibovägen ett stycke. En enkel vägbeskrivning som får besökaren att landa på helig mark för en filmkonnässör. I det 390 kvadratmeter stora röda huset som var i praktisk funktion i hundra år ända fram till 1996, har Håkan Karlsson hittat sitt paradis och samtidigt lyckats bemästra den så ofta omöjliga utmaningen att kombinera yrke med skön boendemiljö.
– 2006 kom jag och min fru till en brytpunkt. Vi bodde i Luleå och hade fått våra barn. Den naturliga avlastningen var 72 mil bort. Vi bestämde oss för att flytta till hennes hemtrakter och nu lever vi i ett generationsboende med hennes föräldrar och med barnens kusiner inom räckhåll, förklarar Håkan och beskriver ren livskvalitet.

Ursprungligen är han från Örebro. För tjugo år sedan gick han filmklipparutbildningen i dåvarande Dramatiska Insitutets regi. Tre elever, tre år, ”stenhård intagning”.
Efter att ha bott och verkat i tio år i Stockholm gick flyttlasset alltså först norrut för att, slutligen får man förmoda, landa i det vackraste av Hälsingland, några stenkast från Ljusnan.
Det där går inte, sa belackande vänner. Men facit hittills har bevisat motsatsen. Ett normalt år innebär jobb med en långfilm och tre-fyra sidoprojekt. I år efterbearbetas i skolhuset tre teve-avsnitt, fyra långfilmer baserade på Liza Marklunds Annika Bengtzon-böcker, och två om den göteborgske polisen Johan Falk. Håkan omger sig nu med fyra anställda.

Verksamheten vilar på tre ben.
– Ett. Mitt namn, mitt hantverk, jag är berättare, dramaturg och klippare, det är här filmen blir till, jag är skitduktig på det jag gör, säger Håkan och får det att låta som ett enkelt konstaterande och inte brösttoner om sin egen förträfflighet.
– Två. En kreativ och alternativ miljö. Här finns inga frostade glasskivor eller vita läderfåtöljer. Vi erbjuder kortare arbetsdagar, lugnare hjärtslag och ett effektivare arbetssätt. Här går man inte ut på krogen med regissören och funderar över en öl, här går man ut och fiskar gös.
– En vecka här är som två i Stockholm, säger folk, och miljön som så många trodde skulle bli en belastning har istället blivit en tillgång.
Men för att det ska fungera måste det finnas professionell utrustning och bekvämligheter. Håkan Karlsson har låtit rusta det gamla skolhuset.
Bergvärme har ersatt den gamla pengaslukande oljepannan, där klass fem-sex höll till finns nu kontor och klipprum, i en annan skolsal har en musikstudio byggts upp, ett screeningroom är under uppförande och på övervåningen i gymnastiksalen med de gamla ribbstolarna intakta brukar sammanslutningen Soppans Vänner bjudas på musikhappenings med prominenta gäster som Alcazar, Martin Stenmarck och Andreas Johnson.
Dessutom finns övernattningsrum och en gästlägenhet för längre boende.

Det tredje benet är kanske det viktigaste.
– Filmbranschen är konstigt nog ganska konservativ. Traditionellt ska filmklipparen sitta i ett mörkt rum med regissören till hands. Men för tre år sedan inleddes arbetet med att skynda på den tekniska utvecklingen och nu arbetar vi sedan en tid i skarpt läge. Nu kan man övervaka postproduktionen oavsett var man sitter.
Tack vare fiberoptisk kabel och en utvecklad mjukvara i företaget HAWC International med säte i Kramfors har ett eget system utvecklats och använts i tretton Wallander-filmer och två i den svenska Millenium-serien.
Regissör, producent eller fotograf kan följa klipparbetet i sin egen dator eller till och med i sin iphone. Etablerings- och säkringsfasen fortsätter men sedan väntar utlandet. Intresse har väckts såväl i Japan som Hollywood.
– Tack vare det här kan vi nu jobba i team. Arbetet med Falk-filmerna gör jag tillsammans med Martin Hunter i Falun, han klippte Kubricks ”Full Metal Jacket” och Sylvia Ingemarsson som länge arbetat med Ingmar Bergman, säger Håkan Karlsson och ler förtjust.
Den nya tekniken revolutionerar och öppnar nya möjligheter. Allt behöver inte utgå från Stockholm.
– Ja, jag får ibland vädjande samtal söderifrån: Håkan, hjälp mig att flytta hem.