Det kan närmast uppfattas som bisarrt att bo i Gävle och kunna leva på musik, säger Per Samuelsson.
Men så har han också ett rejält visitkort: tonsättare, ljudkonstnär, instrumentbyggare, ljudtekniker, musiker.

I Gävle är han kanske mest känd för det senare. Tillsammans med Iréne Sahlin utgör han den experimentella audiovisuella duon Moneeo. De uppträdde nyligen i samband med Å-draget och dessförinnan uppmärksammades de för ”Den där underjordiska konserten”.

På en bakgård mitt i Gävle, en trappa upp, håller det elektroniska radarparet till. Några uppställda laptops kan även en musikalisk oskuld kunna associera till modern tonsättning. Värre är det med den julgransliknande konstruktionen med en massa skoblock, det gula dräneringsröret på väggen och raden av glänsande cylindrar strax innanför dörren. Trots de utsändas bakgrund i tidningsbranschen kan vi inte utan hjälp klura ut att det är gamla tryckvalsar för fyrfärgsproduktion.
Allt tjänar dock ett musikaliskt syfte och man förstår Per Samuelssons aldrig sinande nyfikenhet att hitta nya former för sina unika uttryckssätt.

Han gillar tanken på att implementera ett större affärstänk i de kreativa näringarna och visar med händerna.
– Det här är kreativt, det här är kommersiellt, det här är kul, det här kan jag tjäna pengar på. Men allt flyter ihop, det behöver inte finnas ett motsatsförhållande. Och det är så vi fungerar här i vårt eget konstlaboratorium.
Generellt anser han att Sverige är bra på att utbilda musiker och konstnärer, men sämre på att skicka med de rätta affärsmässiga verktygen.

Per Samuelssons nybildade aktiebolag Fanky ingår i Almis projekt. Han har jobbat med affärsutveckling i workshops och fått en egen mentor från det lokala näringslivet. Det borde vara någon med intresse för kultur och musik, föreslog han. Det blev tvärtom: Bert Jonhsson en av grundarna till IT-företaget Koneo i Gävle.
Per skrattar:
– ”Jag brinner för hockey” var det första Bert sa när han kom hit, och jag tänkte hur ska det här sluta. Men vi har verkligen funnit varandra.
– Även om vi har vitt skilda roller så har vi ändå samma drivkraft. Bert har givit mig nya impulser och affärsmodeller, hur man kan använda konstidéerna i ett kommersiellt syfte och hur man ska ta betalt. Jag tror att jag öppnat nya dörrar för honom också.

Vid ena väggen står ett glasbord med två högtalare. På sidorna finns glassatelliter, ungefär som platta askkoppar. Ett slags mixerbord, fast utan knappar och reglage. Glasens placering styr musiken som kommer ur högtalarna. Ljudkonst med kommersiell bäring, i ett bibliotek eller på ett museum.
– Eller kanske som ett mingelbord i samband med konferenser. Väljer DJ:n fel musik, gör då din egen!

Han tar fram ett program på sin laptop. Genom webkameran ser vi oss själva på bildskärmen. Med handens rörelser dirigerar vi musiken. På samma sätt som när man spelar tennis eller bowling framför tevespelet.
– Tänk det här i ett större format i ett offentligt rum till exempel i ett köpcentrum, vad häftigt! säger Per som tillsammans med Steven Kautzky Andersson, Jonas Strömberg och Ulric Jansson driver ett företag som förser företag eller varumärken med unika musikaliska logotyper.

■ Men tystnad då, är det inte det vi mest av allt behöver?
– Tystnad går det också att göra affärer på, säger han. Det är kanske den främsta anledningen när utländska turister väljer att besöka Sverige. De vill vila öronen.
– Bullerbekämpning är inte särskilt svårt. Om man spegelvänder ljudnivåerna neutraliseras bullret. Det är därför som byggjobbare med hörselkåpor kan prata i samtalston med varandra trots att de arbetar i en miljö fylld av oväsen.

Per Samuelsson valde tidigt att bli tonsättare och blev därför multinstrumentalist. Men om han måste välja så har trummorna en särskild plats. Problemet är den fastlåsta positionen. Per ville röra på sig och samtidigt kunna spela. Resultatet heter slapstick, ett ihåligt trärör med hål för fingrarna där sensorer leder impulser som genererar trumljud. Det liknar en fagott utan munstycke.
– Trädgrenen kommer från Esplanaden. Det svåra var att få plats med alla ledningar inuti.
Men allt tycks gå med musik.