SKF Coupling har gjort sin största satsning någonsin. 20 miljoner kronor har investerats i en helt ny anläggning som ska säkra företagets framtid.
– Nu höjer vi friktionskoefficienten från 0,13 till 0,30, säger vd Hans Odsberg inte utan stolthet.
För honom är förbättringen en självklarhet. För den oinvigde krävs förstås en hel del förklaring.

Vi står i den 600 kvadratmeter nya byggnaden som ligger vägg i vägg med SKF Couplings ordinarie produktionsenhet i den östra delen av Ovakos gigantiska produktionsområde. Det doftar fortfarande nymålat. Taket är högt, ljuset är klart och några stora glänsande kopplingar på golvet ger en vink om verksamhetens art. SKF Coupling producerar kopplingar till axlar främst inom varvsindustrin.
Fortfarande pågår de sista finjusteringarna innan anläggningen kan tas i bruk. Att det handlar om framtidens teknik är lätt att inse, manualen finns i en ipad.

I lokalens ena kortsida tronar tre stora behållare. Hans Odsberg förklarar:
– Först en stor tvättmaskin som tar bort alla rester av olja och fett. Nästa anhalt är en kammare där ytorna blästras rena. Processen avslutas i en plasmasprejanläggning där en hinna av volframkarbid anläggs på ytan som ökar kopplingens friktion.
De nya egenskaperna gör att rörelseenergin förstärks, mer kraft och högre kapacitet. Samtidigt kan kopplingarna göras lättare.

En stor robot sköter hela proceduren inne i ”lackeringsrummet”. Hans Odsberg böjer sig ner och fingrar på det decimeterbreda sprutmunstycket.
– I den ena änden sprutas plasma ut som har en temperatur på närmare 30 000 grader. I den andra måste det vara 65 grader för att processen ska fungera. Då förstår du att det krävs en djävulsk kylning här i mitten, säger han.
Fastigheten är väl tilltagen för att eventuellt rymma ytterligare en anläggning. På utsidan finns stora behållare som ser ut som slutstationer för centraldammsugare. Här kan restprodukter tas om hand.
– Men i princip är det här ett slutet system, säger Hans Odsberg.

SKF Coupling är ett av Gästriklands mest solida företag. Sju gånger Framför-företag, så kallad diamantvärdighet efter att ha haft högsta kreditbetyg tjugo år i rad. Vinstmarginalen pendlar mellan 25 och 30 procent. Men omsättningen varierar, från 250 miljoner till 150 på något år och ofta rätt stora fluktationer månader emellan också.
– Det är digitalt, 1 eller 0, allt eller inget, säger Hans Odsberg. Allt vi producerar gör vi mot direkt order. När varvsindustrin upplevde sin globala kris 2008 stannade orderingången helt. Men vi har en väldigt flexibel organisation som gör det möjligt att hantera sådana upp- och nedgångar utan att det nämnvärt påverkar resultatet.
SKF Coupling är en division inom SKF, brukets tidigare ägare. De kopplingar som företaget gör är främst riktade mot varvsindustrin som numera finns långt borta, i Kina, Sydkorea och Japan. Nästan allt går på export. Men det finns också uppdragsgivare inom kraftindustrin, till exempel genom vindkraftens utbyggnad.

I den ordinarie produktionsenheten dränks de tolv svarvarna i ett gult ljus. Den äldsta svarven från 1975 är mekanisk, alla andra har elektroniska styrsystem och är inkapslade. Det är förvånansvärt tyst. Här svarvas kopplingar med varierande diametrar, från några centimeter upp till 1,2 meter.
– Vi har tre systerbolag i Kanada, England och Frankrike, berättar Hans Odsberg. Här i Hofors jobbar 75. Vi måste ligga med en viss överkapacitet för att kunna hantera produktionstopparna.
SKF Coupling har ett gott rykte på världsmarknaden. Särskilt många konkurrenter tycks inte finnas, egna kopplingar gör några enstaka propellertillverkare och så finns det copycats i Asien.

I nästa lokal står stora bultar uppradade.
– Det här är de bästa som finns på marknaden, säger Hans Odsberg. En ångturbin på 150 ton som gör 3 000 varv i minuten måste ha pålitliga bultar. De här har också fördelen att de enkelt kan tas bort i samband med underhåll. När kraftindustrin tvingas till produktionsstopp är varje minut dyrbar.
Ett möte stundar, men Hans Odsberg gör sig ingen brådska. Han verkar trivas med att visa upp sitt företag.
– Jag kom hit 1980 och även om jag haft andra uppdrag har jag aldrig släppt taget helt. Det här är min grej.