Den verkliga orsaken är företagets betalningssvårigheter, men genom att invända om till exempel fel, förseningar och brutna löften skapar företaget ett uppskov med betalningen.
Den som kräver betalning av företaget måste nämligen gå till domstol eller skiljenämnd för att få en dom på betalningsskyldigheten. Först då kan han få betalt, om inte motparten gått i konkurs förstås.

Vad ska den som vill inleda en rättslig process tänka på? Om tvisten grundar sig på ett avtal och det i avtalet finns en så kallad skiljeklausul, ska tvisten prövas av en skiljenämnd. Det finns en lag som reglerar skiljeförfarandet.
Skiljenämnden består av tre skiljemän, varav parterna utser en vardera. Dessa utser den tredje skilje-mannen som blir nämndens ordförande. Trots att två av skiljemännen utses av parterna måste de vara opartiska och obundna gentemot parterna. Det förekommer att ordinarie domare, till exempel justitieråd i Högsta domstolen, deltar i skiljenämnder. De får dock inte utses av part utan får bara agera som ordförande.

• Skiljeprocessen – för- och nackdelar
Skiljeprocessen har för- och nackdelar. Fördelarna är att processen är i princip hemlig, att skiljenämndens avgörande inte kan överklagas och att parterna kan utse skiljemän som är särskilt kompetenta och erfarna på området.
Nackdelen är kostnaderna; den som förlorat tvisten får betala inte bara egna och motpartens rättegångskostnader utan också skiljemännens kostnader som ofta är betydande. I stora processer kan kostnaderna för skiljeförfarandet uppgå till flera miljoner kronor. I Skandiamålet där Skandia Liv drivit ett krav om över två miljarder kronor uppgick kostnaderna för skiljenämndens arbete till 19 miljoner kronor.

Det finns ett alternativt skiljeförfarande som begränsar kostnaderna för skiljenämnden. Regler härom har tagits fram av Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut. Fler och fler väljer att i sina kommersiella avtal ta med en skiljeklausul som säger att tvister ska prövas enligt skiljedomsinstituts regler. Kostnaderna bestäms enligt en tabell och kopplas till tvisteföremålets värde.
Om till exempel parterna tvistar om 10 000 000 kronor kostar skiljenämnden cirka 700 000 kronor och institutet cirka 140 000 kronor. Bara i mycket speciella fall frångås tabellen. Skiljedom ska meddelas inom sex månader. Det finns också ett förenklat skiljedomsförfarande med endast en skiljeman. Kostnaderna är då lägre, dom ska meddelas inom tre månader, men processen är kringgärdad av begränsningar som ökar risken för att handläggningen inte håller tillräckligt hög kvalitet.

• Allmän domstol
Även alternativet att processa i allmän domstol har sina för- och nackdelar. Domstolen tar inte betalt för sitt arbete. Om tingsrättens dom efter överklagande prövas även i hovrätt kan dock processkostnaderna till och med bli större än i ett skiljeförfarande. Det beror på att parterna har ombudskostnader i två i stället för i en instans. Och den förlorande parten stå för alla dessa kostnader.
Vidare vet du aldrig om de domare som dömer har någon som helst kunskap om de frågor som tvisten rör. Svenska domare ägnar merparten av sin tid åt att döma i brottmål och har mycket liten erfarenhet av affärsjuridiska tvister. Och när det gäller handläggningstiden tar det i tingsrätt oftast betydligt längre tid än sex månader innan målet kan avgöras, särskilt om tvisten är komplicerad.

• Förlikning
Domstolar tar regelmässigt upp frågan med parter och ombud om en förlikning. Ibland lyckas det, ibland inte. Många goda argument finns för att parterna ska förlikas, inte minst psykologiska. Men ibland vill parter ändå inte förlikas utan att domstolen eller skiljenämnden ska slita tvisten genom dom.

Som part vill man tidigt av sitt ombud få besked om hur stor vinstchansen är, gärna uttryckt i procent. Men mycket sällan vet ombudet i förväg hur det kommer att gå i målet. Efter en huvudförhandling, då parter och ombud hörts och den skriftliga bevisningen gåtts igenom, är det lättare för ombudet att förutse utgången. Men inte ens då kan han eller hon veta.
Det händer inte sällan att en tingsrätt dömer på ett sätt, hovrätten på ett annat och Högsta domstolen, med röstsiffrorna tre mot två – som tingsrätten, som hovrätten eller på ett tredje sätt. Ett skickligt ombud kan möjligen göra goda prognoser, men bara just prognoser.

Osäkerheten om utgången i målet är ett starkt argument för parterna att förlikas. En förlikning innebär dock att man som part måste ge avkall på åtminstone en del av sina krav.
Fler än en gång har i förlikningsdiskussioner hörts sägas: Hellre en mager förlikning än en fet process.