Jo, det finns en viktig sådan: lojalitetsplikten. Man måste vara lojal med sin avtalspart. Det gäller även om det inget sägs i avtalet. Part får inte göra sådant som typiskt sett skadar den andra parten.
Ibland går lojalitetsplikten längre. Svårigheten är att slå fast vilka konkreta skyldigheter lojalitetsplikten innebär. Skyldigheterna varierar med olika avtalstyper och beror dessutom på omständigheterna i de enskilda fallen.

Lojalitetsplikten omfattar vanligtvis informations- och upplysningsplikt, klargörandeplikt, tillsynsplikt, vårdplikt, tystnadsplikt samt i vissa fall förbud att bedriva konkurrerande verksamhet. Något generellt förbud att konkurrera finns dock i allmänhet inte.
Lojalitetskravet gör sig särskilt starkt gällande i långvariga avtalsrelationer, till exempel återförsäljaravtal, licensavtal, agenturavtal och handelsbolagsavtal.

• Banken överlägsen
Det kan också vara frågan om avtal där den ena parten är överlägsen den andre. Banken brukar anses vara överlägsen personer som går i borgen (borgensmän) för någon låntagare.
Banken har plikt att ta extra hänsyn till borgensmän, till exempel att göra en ordentlig prövning av låntagarens betalningsförmåga innan banken beviljar lånet eller att utan oskäligt uppehåll meddela borgensmännen om låntagarens problem att betala sina räntor och amorteringar.
I flera rättsfall har borgensmän sluppit att betala på grund av att domstolarna ansett att banken brustit i sin kreditprövning eller inte informerat borgensmännen tillräckligt.

• Den anställdes lojalitetsplikt
Anställningsavtalet har en viss särställning. Den anställde har en långtgående lojalitetsplikt mot arbetsgivaren. Framför allt får han inte bedriva konkurrens med arbetsgivaren. Det är även illojalt att under anställningstiden planera konkurrerande verksamhet.
Särskilt illojalt är det att avslöja eller utnyttja arbetsgivarens företagshemligheter. Då kan det till och med vara fråga om trolöshet mot huvudman, det vill säga vara brottsligt.

• Affärsförhandlingar
Även i avtalsförhandlingar måste parterna visa lojalitet. Det gäller oavsett om det blir någon affär eller ej. Vet exempelvis en säljare av ett företag att han inte kommer att sälja till en viss spekulant måste han meddela spekulanten detta, om han ser att denne lägger ned kostnader på att fullfölja ett köp i tron att affären kommer att bli av. Den illojale riskerar att få betala skadestånd för den andres ”onyttiga” kostnader.

• Fastighetssäljares upplysningsplikt
En omstridd fråga är om fastighetssäljare – företag eller privatpersoner – är skyldiga att upplysa spekulanter om fel i fastigheten som säljaren känner till. Vad som komplicerar frågan är att köpare i regel har en långtgående undersökningsplikt, som innebär att köparen inte får åberopa fel som han hade borde ha upptäckt om han undersökt fastigheten.
Undersökningsplikten har dock ansetts falla bort ifall säljaren har lämnat garantier eller om han agerat i strid mot ”tro och heder”, det vill säga varit rejält ohederlig.
Nyligen avgjorde Högsta Domstolen (HD) det så kallade ”motocrossbanefallet”. En motocrossbana låg i närheten av en fritidsfastighet.
Säljaren av fastigheten hade tidigare försökt få kommunen att förbjuda eller minska bullret från motocrossbanan. Köparen kände till motocrossbanan men förstod inte hur omfattande bullret var.
HD kom fram till att köparen visserligen hade eftersatt sin undersökningsplikt, men köparen kunde ändå hävda fel eftersom säljaren brustit i sin upplysningsplikt. Därmed upphävdes undersökningsplikten.
HD byggde sitt ställningstagande på att säljaren måste ha insett såväl att köparen var i villfarelse om bullrets omfattning som att denne inte hade köpt fastigheten om han varit medveten om de riktiga förhållandena. Rättsfallet är omstritt och har skapat debatt.
Utgångspunkten är dock numera att säljare bör upplysa köpare om fel som köpare typiskt sett lägger stor vikt vid, till exempel fukt i källaren, störande buller eller dålig takbeläggning, åtminstone om säljaren märker att köparen inte förstått hur det verkligen förhåller sig.
Extra besvärligt blir det för säljaren om köparen inte gör någon undersökning alls av fastigheten. Då vet köparen antagligen mycket lite om eventuella fel. Rådet till fastighetssäljare är därför att i de fallen vara extra noga med att upplysa köparen om fel och brister.