En fördel med licensiering kontra egen tillverkning och försäljning är att licensgivaren inte behöver något egentligt startkapital för att tillverkningen och marknadsföringen av produkten skall kunna komma igång.
Den ekonomiska risken ligger istället oftast hos licenstagaren. En nackdel för licensgivaren är att han inte får riktigt samma kontroll över produktionen. Dessutom sätter den konkurrensrättsliga lagstiftningen bestämda gränser för vilka villkor ett licensavtal får innehålla och vilka begränsningar som kan läggas på licenstagaren.

Trots att licensavtal utgör en helt egen avtalstyp finns det inte någon direkt tillämplig lagstiftning om dem (även om konkurrensrätten, som sagt, i stor utsträckning sätter ramar för hur de får utformas). Det finns knappt om domstolspraxis på området.
Avsaknaden av lagstiftning att ”falla tillbaka på” medför att det är viktigt att licensavtalet utformas noggrant så att alla viktiga frågor regleras och obehagliga överraskningar undviks.
Eftersom avtalstypen är komplicerad är det i allmänhet att rekommendera att man vänder sig till en jurist för hjälp med utformningen. Det finns dock ett antal (ofta licensgivarvänliga) standardavtal på marknaden. Dessa är ofta utformade specifikt för vissa branscher eller licenstyper (till exempel programvaru­licenser).
Ett bra licensavtal skall reglera parternas mellanhavanden och samtidigt ta hänsyn till konkurrenslagstiftningen i Sverige och, i tillämpliga fall, inom EU. Villkor som går utöver vad som är tillåtet enligt konkurrenslagstiftningen är ogiltiga, vilket man måste vara vaksam på. Ofta är denna bedömning svår, bland annat eftersom handlingsutrymmet skiftar efter till exempel licenstyp och parternas storlek. Bland de många frågor som brukar regleras i ett licensavtal kan följande nämnas:

• Territorium
Licenstagaren har ofta ett intresse av att begränsa det geografiska område inom vilket licenstagaren har rätt att sälja de produkter som tillverkas i enlighet med licensen. Många gånger tilldelas olika licenstagare olika geografiska områden och förväntas hålla sig inom dessa.

• Exklusivitet
Licenstagaren vill ofta ha ensamrätt på försäljning av produkten inom sitt geografiska territorium, endera i förhållande enbart till andra licenstagare (på engelska ”sole license”) eller i förhållande både till andra licenstagare och till licensgivaren själv (på engelska ”exclusive license”). Om en ensamrätt upplåts bör licensgivaren tänka på flera frågor, se bland annat under ”minimiroyalty” som ”uppsägning”. Licensen kan också vara icke-exklusiv. Då har licensgivaren både rätt att själv sälja produkten inom området och att upplåta fler licenser till andra licenstagare inom samma område.

• Ersättning
Licensavgiften kan erläggas som en fast engångs- eller årsavgift eller som en löpande royalty beräknad per såld produkt. Utformningen av avgiften beror ofta på parternas respektive spekulationer kring hur produkten kommer att sälja.

• Minimiroyalty
Om licensgivaren ger licenstagaren en exklusiv licens vill licensgivaren ofta ha något slags ”garanti” för att upplåtelsen inte blir olönsam, det vill säga att han inte låser sig till en licenstagare som kanske visar sig inte ha förmåga eller vilja att sälja produkterna i någon större omfattning. I dessa fall är en klausul om minimiroyalty vanlig. Licenstagaren åtar sig då att betala åtminstone en viss summa i royalty, till exempel per år, oavsett hur många produkter som faktiskt sålts.

• Sekretess
Om licensgivaren lämnar ut information till licenstagaren finns ofta ett behov av att se till att licenstagaren inte lämnar denna information vidare och att denne upphör med användningen av informationen efter att licensavtalet upphört. En bestämmelse om sekretess knyts ofta till en vites- eller skadeståndssanktion.

• Uppsägning
Framförallt licensgivaren kan vilja ha möjlighet att säga upp avtalet i förtid, särskilt om avtalstiden är lång.Till exempel om licenstagarens försäljningsinsatser visar sig svaga och licensen är exklusiv (en klausul om minimiroyalty kan dock förstås lindra detta problem). Avtalet bör reglera vad som händer vid en uppsägning eller avtalets upphörande i övrigt.
Oftast vill licensgivaren att licenstagaren då upphör med all tillverkning och försäljning. Avtalet bör i så fall reglera hur ett eventuellt lager skall hanteras.

• Lagval och domsrätt
En viktig fråga då licenstagaren är en utländsk aktör är vilket lands lag som skall tillämpas på avtalet. I allmänhet är det en fördel att få avtalet reglerat av sitt eget lands lagstiftning, vars innehåll är bekant.
Avtalet bör också ange vilket lands domstolar, eller vilken skiljenämnd (privat ”domstolsförfarande”), som skall slita en eventuell tvist.
Att tvingas processa utomlands är ofta förenat med stora kostnader och praktiska svårigheter, vilket innebär att det brukar vara en fördel att kunna vända sig till en domstol i hemlandet.