Meddelandet nådde min telefon för bara några dagar sedan. Ali Khan är en kamrat och kollega som under hela sitt liv kallat Swatdalen i Pakistan för sitt hem. En långsträckt och vacker dalgång från gränsen mot Afghanistan och in i landet.
Nu befinner sig han och hans familj på flykt undan våldet i något som bäst kan beskrivas som ett inbördeskrig.
Närmare 15 000 armésoldater slåss mot de omkring 5 000 mest organiserade talibanerna. Så här långt är det extremisterna som har övertaget, och mitt i eldstriderna finns de civila. FN varnar nu för att en av de värsta flyktingkatastrofer som världen sett närmar sig. Så många som en miljon människor är på flykt undan våldet.

REDAN I JANUARI när vi skulle lämna Ali efter vår senaste resa i Pakistan kom det dåliga nyheter från Swatdalen. Ali´s fru ringde och berättade att talibanerna hade gripit en bonde, hängt honom i ett träd mitt i byn och skurit halsen av honom. I tre dygn skulle han hänga där, som ett avskräckande exempel för de som motarbetade talibanerna.
Inför den knappt 15 mil långa resan hem från huvudstaden Islamabad, utrustade sig Ali med både ett nyinköpt kinesiskt maskingevär och en pistol för att överleva resan in i dalen. Där bor han och hans familj i en stor vitkalkad ­fastighet med en skyddande mur kring tomten. Allt är byggt som en fästning för att Ali och hans tre bröder och fyra systrar, med familjer, ska kunna bo tillsammans.
Nu är allt som familjen ägde övergivet.

När USA störtade talibanväldet i Afghanistan 2001, flydde många av de religiösa ledarna över bergen in till Pakistan. Bit för bit har de under åren byggt upp sin maktposition och utökat sina områden. Det religiösa kriget har skapat en grogrund där det pakistanska samhället inte räcker till. Där sjukvård, utbildning och mat saknats har talibanerna organiserat sina Koranskolor, erbjudit mediciner och rekryterat nya krigare.
Pakistan är ett av världens allra fattigaste länder, där nära nog halva befolkningen är analfabeter. Men. Nationen besitter kärnvapen.

President Obama kräver nu krafttag. Han har redan pekat ut Afghanistan/Pakistan som ett av de mest kritiska områdena för sin utrikespolitik. USA har sedan terrorattentaten 2001 understött Pakistan med två miljarder dollar per år, men hatet mot USA har samtidigt aldrig varit större bland befolkningen. Amerikanska flygattacker längs gränsen mot Afghanistan har nämligen skördat många civila offer, vilket gjort att talibanerna ytterligare kunnat stärka sin position. Oron i Pakistan och Afghanistan är redan sammanflätad och så länge inte Pakistans regering förmår att lösa konflikten kommer oroligheterna att spridas till ett allt större område. Redan idag pågår strider på en yta flera tusen kvadratmeter stor.

Att arbeta som lokal journalist i den här miljön är livsfarligt. Ali och hans kollegor utsätts dagligen för hot. Ändå är det hans stora passion. Ingen har en större telefonbok än han. När allt ser omöjligt ut hittar han alltid en ny kontakt att ringa. Han är en storväxt man med pondus. Faktiskt röstades den gamle tyngdlyftaren en gång fram till titeln Mr Peshawar, men det var under hans glada studietid.
Var vi än befinner oss missar han aldrig sina bönestunder. Ofta sitter vi och redigerar i ena hörnet av hotellrummet, medan Ali tvättar sina fötter, kammar sitt tunna svarta hår och vänder sig mot Mecka.

Katastrofen har kommit allt närmare den senaste tiden.
Och för en tid sedan raserades den bräckliga fredsuppgörelse som tecknades i februari. Talibanerna skulle få rätt att införa strikta religiösa sharia-lagar i delar av dalen i utbyte mot att de lade ner sina vapen. Men de militanta islamistiska grupperna har istället fortsatt sin offensiv, bränt ännu flera skolor för flickor och fortsatt mördandet av oskyldiga.
När Pakistans armé nu går till motoffensiv gömmer sig talibanerna bland civilbefolkningen och Ali hävdar att 60 procent av de som armén dödar är civila. Det är omöjligt att skilja talibanerna från vanliga familjer. Arméns framryckning stöds av USA och ses som ett avgörande test för premiärminister Gilani och hans regering, som redan vädjar om hjälp från omvärlden för att hantera flyktingsituationen. Samtidigt har de flesta hjälporganisationer, till exempel Läkare utan gränser, tvingats lämna Swatdalen efter upprepade beskjutningar.

Ali har dubbla examen från universitet i Peshawar, han talar fem språk och är skicklig på att ta sig fram. Men att förflytta sig genom en krigszon med fru och tre barn är inte lätt.
Redan i januari när vi besökte utkanten av Swatdalen hade flyktinglägren börjat att växa fram.
Det var bristfälliga tältläger, utan färskt vatten och toaletter. Tillgången på mat var samtidigt ytterst begränsad. Barn badade i de smutsiga bäckar som rann mellan tälten och en tillfällig skola hade byggts upp under bar himmel. Nu är flyktingströmmen tio gånger så stor och nätterna i de här områdena kan vara bitande kalla.

Vi kan bara be för Ali – det skulle han ha gjort för oss.
Jag har i alla fall ordnat visum och packat väskan.
Ali´s meddelande avslutades med:
”Our future is at stake. We have been told to leave but there is no safe place here in Pakistan.”
Stefan Åsberg
SVT:s utrikeskorrespondent