Glock 19 heter USA:s just nu mest omtalade vapen. Det är en halvautomatisk pistol som beskrivs som både tålig och pålitlig. I värsta fall kan en Glock bära ett magasin med 31 kulor, en vansinnig kombination som redan gjort så många illa.
Tryggare är det hemma i Gävle där det närmaste vi kommer en väpnad konflikt väl är älgjakten, men bortom Dalälven är det annorlunda.

Vi satt i en liten jeep på väg mot staden St Marc, ett par timmars körning norr om Haitis huvudstad Port au Prince. Det var många gropar i vägen, kvalmigt och jag mådde illa. På något sätt kändes det lite som en befrielse när vi snabbt tvingades att bromsa in på den vackra kustvägen, en demonstration blockerade nämligen de båda filerna i höjd med ett brofäste.
I den här delen av världen viftar demonstranterna ofta yvigt med machetes, mest för att påkalla uppmärksamhet. Så vi kände oss inte speciellt rädda eller stressade. Vi hade gott om tid. Då hoppade en ung kille i munkjacka fram från det buskage som omgav oss. Han hade vilda uppspärrade ögon och såg påverkad ut.
– Show me your money, skrek han och slet plötsligt fram en stor revolver från sin byxlinning och riktade mynningen mot oss. Jag vet inte vem av kamraterna som svettades mest, men när han vände sig om och dessutom tvingade chauffören att lämna bilen minns jag att tankarna hann snudda vid vem som nu skulle få ringa Stockholm och berätta att hela utrustningen, som låg ordentligt packad i bagageluckan, hade stulits. Kamera, stativ, mikrofoner, allt.
– Vi är journalister, tjöt vår lokale fixare!
– Fram med legitimation, svarade den nu tveksamme rånaren och tecknade sekunden senare åt oss att köra vidare.
Ibland har du liksom bara tur.

Jag är dålig på vapen. men det var tydligen en Glock 19 som den unge mannen hotat oss med. Det är USA:s mest sålda vapen, lätt att hantera och billig.
Det finns 300 miljoner vapen i landet i väst, på en marknad som är ganska dåligt genomlyst. Bara sedan millennieskiftet har fler än 150 000 amerikaner mördats. Ni vet att USA är ett sådant samhälle där alla skottdramer följs av en kort och intensiv debatt som manar till besinning, men ingenting förändras egentligen i grunden.

Trots det var den 8 januari ändå ett sådant datum som fick USA att stanna upp. Galningen Jared Lee Loughner fyllde sin Glock, tog en taxi ner till Tuscons lokala Safeway och tömde sitt magasin mot Gabrielle Giffords panna. Sex människor dog och tio skadades.
Den demokratiska kongressledamoten Gifford fruktade, sedan flera år tillbaka, för sitt liv och hade redan utsatts för en rad dödshot. Dådet var planerat av en 22-åring som, en vanlig höstdag, styrde sina steg in på Wal-Mart och beställd sin Glock 19. Ingen bakgrundskontroll avslöjade hans mörka tankar eller den hotfulla attityd som fått honom relegerad från universitet.

Loughner ville få sin rakade hjässa placerad på USA:s första sidor och han nådde sitt mål. De första skotten spreds över parkeringsplatsen och slog mot barn och pensionärer. Jarreds plan var att pressa den där avtryckaren så många gånger att ingen skulle glömma varken honom eller hans plan.
Men någonting hände när han nervöst slet bort det första magasinet och var redo att pressa in 31 nya kulor i sin Glock, för Loughner vände ryggen till och kunde övermannas av en äldre man och en kvinna.
Han hade planerat att döda så många fler.

Före 2004 var det inte tillåtet att köpa det där extra stora magasinet här i USA och inte heller automatiska vapen av militärtyp. Men lagarna stod i strid med den grundläggande rätten att försvara sig och Bill Clintons restriktioner upphävdes efter tio år och vapenhandlarna kunde återigen erbjuda ett fullgott sortiment.
För få grupper är så starka som vapenlobbyn i USA. Envist och målmedvetet nöter den in sitt inflytande hos de politiker som valts i kriminellt belastade områden, i de gränsstäder där immigrationen skrämmer invånarna eller där våldsamma annonser fått stora delar av befolkningen att beväpna sig mot inkräktare.

National Rifle Association (NRA) går liksom alltid segrandes ur striden, även när begravningar och minnesceremonier direktsänts i det riktstäckande tv-kanalerna.
Det tal som president Obama höll för offren och de skadade i Tuscon, Arizona, var förresten klassikt. Personligt, enkelt och rörande. Men Obama är också en politiker som gjort det lagligt att ta tåget med sin Glock (visserligen nedpackad) och att sätta på sig hölstret när man promenerar med hunden i ett allmänt parkområde. Märkligt.
Men det är minerad mark för en amerikansk politiker att ta strid med vapenlobbyn. Du blir lätt stämplad som en vänsterpolitiker som inte slåss för friheten.

Och få blev större ikoner än den förre skådespelaren Charlton Heston, som på äldre dagar fick rollen som en hårdför och älskad ordförande för NRA.
Han vann visserligen en Oscar och sågs i filmer som Ben-Hur, Apornas planet och De tio budorden, men inget citat blev kanske mer känt än när han försvarade rätten att bära vapen med ett korthugget: ”I’ll give you my gun when you take it from my cold, dead hands!”