Det var trögt i början och han funderade på att sälja efter tre-fyra månader. Nu har han utökat till att vara två i kassan, det blir för lång kö annars.
– Vad jag vet är närmaste strömmingsvagn vid Slussen, säger Tomas vars långväga kunder kommer från Bollnäs, Ljusdal och Stockholm. Från 18 år upp till 94 och män och kvinnor äter lika mycket strömming.
– Vi steker hela tiden. Strömmingen är som godast fem, tio minuter efter stekning. När det är evenemang på stan på lördagar ökar försäljningen. För fjorton dagar sedan var lördagen den bästa någonsin. Jag såg inte slutet på kön, kunderna fick vänta en halvtimme.

Under sommaren är det fler kunder på uteserveringen än kunder som hämtar. På vintern finns det tre bord. I minus 15 grader satt en man ute och åt strömming. Men det gick fort, säger Tomas och skrattar.
Stamkunderna kommer ungefär tre gånger i veckan och Tomas har märkt att äldre kunder allt oftare tar med sig burgare hem. Det är lite kul, tycker han.
Han erbjuder alltid färsk strömming och alltid hemlagat potatismos. Ättiksströmming läggs in dagen innan försäljning.
Klockan 6.30 är han på plats, senast 7.15 sätts potatisen på kokning. Det tar tre timmar att göra färdigt mos varje dag.
Söndagar och måndagar är Tomas ledig, en dag är inköpsdag.

Tomas har lokala leverantörer. Sjöboden levererar filéad strömming och Alborga potatisskaleri potatisen varje dag. Alborga odlar också egen potatis. Det kommer mer och mer potatissorter som det går att göra mos av när den färska kommer på våren.
Han äter strömming varje dag med en liten klick potatismos. Strömming är mitt levebröd, säger Tomas som inte märkt av dioxindiskussionen på försäljningen. Han gillar även böckling, men även inbakad oxfilé med vitlöksost slinker ner.
– Jag har fiskat sen jag var liten grabb. Det är mitt största fritidsintresse. Och jag har ätit fisk i hela mitt liv. Jag måste se vattnet, säger Tomas som är uppväxt i Vasastan och i Gröndal i Stockholm, och nu bosatt i Säljemar.

Han laddar batterierna med sportfiske och paradiset finns i Stalon vid Marsån med öring och harr, drygt sju mil från Vilhelmina mot norska gränsen.
– Att inte det här har funnits här tidigare, konstaterar Tomas om sin verksamhet, strömmingsvagnen.