Stanna hemma på sofflocket? Aldrig! Pensionärerna har rösterna alla politiker slåss om
Kaffet är upphällt i de små, vita porslinskopparna. Som tillbehör bjuds havreflarn från storpack.
Vi sitter runt bordet i PRO:s lokal i Andersberg och diskuterar årets valrörelse.
De tre seniorerna Birgitta Andersson, Bosse Carlzon och Margareta Smedberg har alla klart för sig vilken den viktigaste valfrågan är:
– Ekonomin för pensionärer. Det är orättvist att pensionärerna betalar mer i skatt än de som jobbar, säger Birgitta Andersson, 78.
Relaterat
Artikelbilder
Birgitta Andersson Ålder: 78. Bor: Valbo. Bakgrund: 28 år som kassörska och medarbetare på B&W stormarknad i Valbo. Sofflocket? Nej. Aldrig. Har röstat på olika partier vid olika val. Brukar rösta på olika partier i riksdags-, landsting- och kommunval. Viktigaste valfrågan: Skattefrågan.
Margareta Smedberg Ålder: 71. Bor: Andersberg. Bakgrund: Före detta busschaufför på SJ. Sjukpensionär sedan 1994. Sofflocket? Nej. Aldrig. Har missat ett val, den gången då röstkortet var borta. Jag gick till vallokalen ändå, men jag fick inte rösta. Viktigaste valfrågan: Ekonomin för pensionärerna.
Bosse Carlzon Ålder: 70. Bor: Valbo. Bakgrund: 15 år på sjön. Sedan serviceingenjör för Svenska fläktfabriken. De sista 20 åren ombudsman på Statsanställdas förbund. Pensionär sedan 1999. Sofflocket? Nej. Aldrig. Har röstat varje val sedan 1964, då vi för första gången fick rösta på sjön. Har röstat på samma parti under alla val. Viktigaste valfrågan: Ekonomin för pensionärerna. Det är en rättvisefråga.
Fakta
Åsikter från Margareta, Bo och Birgitta:
Om att landstinget ger upp sin vårdcentral i Bomhus till förmån för att det privata vårdföretaget Carema:
– Är det något fel på ledningen? Jag tycker att det tyder på att det är fel i landstingsledningen, säger Birgitta Andersson.
Om utförsäljningen av Apoteket:
– Nej, jag begriper inte. Det är väl inget privat företag som vill bedriva en ideell verksamhet. Så det handlar om att tjäna pengar, säger Bosse Carlzon.
– På våra gemensamma skattemedel. Nej, det gillar jag inte, säger Margareta Smedberg.
Om Lagen om valfrihetssystem, LOV:
– Nej, jag är inte för. I stället borde den kommunala omsorgen förbättras, säger Bosse.
– Jag är tveksam, men inte helt emot. Ibland funderar man … det är ju skattepengar det handlar om. Men jag är för mer personalkooperativ inom vården. Det kanske skulle ge personalen mer att säga till om, säger Birgitta Andersson.
– Är det rätt att privata företag ska tjäna en massa pengar på våra skattemedel? undrar Margareta Smedberg.
Birgitta Andersson har ett långt arbetsliv bakom sig. I 26 år arbetade hon på en och samma arbetsplats, stormarknaden B&W i Valbo köpcentrum. Som så många kvinnor i hennes generation var det hon som var hemma med barnen, och det var hon som sedan gick ned i arbetstid för att få det så kallade livspusslet att gå ihop. I dag är hon aktiv i en av de två stora pensionärsorganisationerna, Sveriges pensionärsförbund, SPF.
71-åriga Margareta Smedberg är busschauffören som efter en hjärtinfarkt 1994 har varit pensionär, först sjukpensionär, sedan med ålderns rätt ålderspensionär. I dag är hon aktiv i den andra av landets stora pensionärsorganisationer, Pensionärernas riksorganisation, PRO.
Bosse Carlzon har fyllt 70 år i år. Han började sitt arbetsliv på sjön. Därefter flängde han landet runt som serviceingenjör på Svenska fläktfabriken. De sista 20 åren arbetade han som ombudsman på Statsanställdas förbund i Stockholm, sedan 1999 är han pensionär.
De senaste veckornas medierapportering har beskrivit pensionärerna som miljonärer. Enligt statistiken är nämligen var tredje pensionär miljonär, dock många med förmögenheten bunden i sitt boende. En statistik som de här tre pensionärerna inte alls känner igen sig i.
– Absolut inte. Jag har varit hemma och skött barnen och inte jobbat full tid, säger Birgitta Andersson.
Hon får ut drygt 8 000 kronor i månaden i pension. (Nej, hon har inget dyrt hus heller.)
Margareta Smedberg som jobbat heltid, men varit sjukpensionär, får ut dryga tusenlappen mer, 9 000 kronor.
– Men med en hyra på drygt 5 000 kronor blir det inte mycket kvar. Jag får välja om jag ska köpa nya glasögon eller hämta ut ny medicin.
Margareta skrattar torrt.
Bosse, som arbetat heltid under hela sitt yrkesliv beräknar sin sammanlagda pension till ungefär 300 000 kronor brutto per år.
– Jo, jag klarar mig. Men det handlar om rättvisa. Och vilket samhälle vi vill ha. Vi måste se till att få ett rättvisare samhälle, säger han.
De båda kvinnorna runt bordet, Margareta och Birgitta, riktar skarp kritik mot det nya pensionssystemet som infördes 1999. (En uppgörelse mellan de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna.)
Med det nya systemet har pensionerna sänkts under 2010, och förväntas sänkas ytterligare nästa år. Det beror på börsnedgången. Pensionspengarna placerades på börsen med tanken att säkerställa att pensionärernas pengar skulle växa, eftersom de inbetalade pensionsavgifterna inte räckte till åt Sveriges allt mer åldrande befolkning. Men under förra året rasade börsen, värdet i AP-fonderna, där pensionerna placeras, minskade med hela 191 miljarder kronor. Bromsen slog till och pensionerna sänktes.
– Hur kunde man sätta det här pensionssystemet i hamn? frågar sig Birgitta.
Margareta nickar instämmande.
Bosse, som säger att han förstår att det gamla systemet behövde bytas ut, pengarna räckte ju inte, är mer återhållen i sin kritik.
– Men, visst, det är något som bör ses över, säger han.
Nu slåss de olika partierna om att kompensera pensionärerna. De rödgröna har bland annat lovat att alla som fyllt 75 ska få hemtjänst samt att sätta en maxtaxa på 100 kronor per timme för hemtjänsten. Dessutom ska skatteskillnaden mellan dem som arbetar och pensionärerna helt försvinna under mandatperioden. Den borgerliga alliansen har å sin sida utlovat skattesänkningar (inräknat dem som redan gjorts) på mellan 7 000 kronor till 10 000 kronor per år för pensionärerna.
De tre seniorerna skrattar lite åt partiernas tuppfäktning.
– Alla bjuder ju över varandra, säger Birgitta Andersson.
– Men det som saknas är genomtänkta reformer. Till exempel subventioner på glasögon, rullatorer, olika hjälpmedel. Som det är nu är priserna olika för olika landsting, och Gävleborgs landsting är sämst, säger Bosse.
De tre är överens om att handikapphjälpmedel inte bör kosta något för den enskilde.
Det är något som bör finansieras via skattesedeln.
Den allra viktigaste frågan är dock att jämna ut orättvisan mellan dem som jobbar, och dem som har jobbat, pensionärerna.
– Vi betalar 1 000 kronor mer i skatt än vad löntagarna gör. Det är inte rättvist, säger Margareta Smedberg.
Men till dem som säger att det behövs en morot för de som jobbar, vad säger ni till dem?
– Moroten? Det ska väl vara lönen som är moroten, säger Bosse Carlzon.
