Sorgen efter Ericsson går över i hopp om nya jobb
Efter månader av sorgearbete börjar de se ljust på framtiden.
– Jag hoppas verkligen att arbetsgivarna får upp ögonen för vad vi kan ge, vår framåtanda och lojalitet, säger teknikern Thomas Larsson, 44 år, en av cirka 850 Ericssonanställda som i början av december i fjol fick chockbeskedet att Gävle-fabriken skulle läggas ned.
Relaterat
Fakta
Ericsson i Gävle
Cirka 850 anställda plus inhyrda (i slutet av 2009 cirka 250 personer) berörs när Ericssons Gävlefabrik läggs ned.
Huvuddelen av produktionen flyttas till fabriken i Tallinn i Estland och resten till Kina, Kumla, Borås och Katrineholm.
30 september ska den sista basstationen ha monterats och levererats från Gävlefabriken.
Cirka 600 personer valde att gå över i omställningsprogrammet. De får hjälp av bland annat Trygghetsrådets cirka 20 medarbetare.
Agneta Evertsson.
Ålder: 44 år.
Familj: Barnen Alva, 14, och Kasper, 12. Gift med Thomas (som jobbar på Leaf).
Bostad: Villa i Strömsbro.
Intressen: Följa med barnen när de tränar och spelar hockey och fotboll.
Thomas Larsson.
Ålder: 44 år.
Familj: Barnen Linda, 19, Niklas, 16, Moa, 9, och Jonatan, 5. Sambo med Susanne, behandlings-assistent.
Bostad: Villa i Valbo.
Intressen: Fiske, spinnfiske i tjärnar och fjällsjöar på sommaren, pimpling på vintern. Barnens idrott.
Thomas Larsson och Agneta Evertsson har jobbat på Ericsson i halva livet.
– Jag sökte jobb som hålmontör och fick börja löda kretskort, berättar Agneta som började i Gävlefabriken för 20 år sedan.
I början av 1990-talet blev hon uppsagd men fick komma tillbaka efter ett halvår. Hon utbildade sig i logistik och produktionsteknik och började med inköp och sedan på orderkontoret.
Under de senaste tre åren har hon hanterat leveranser till Mexiko och hunnit åka dit på tjänsteresa tre gånger.
– Det har varit roligt och utvecklande, säger hon.
Började för 23 år sedan
Thomas Larsson började för 23 år sedan. Han har ägnat sig åt test och provning av radiobasstationer. I slutet av 1990-talet praktiserade han som ledare men fick kliva åt sidan när chefsleden bantades. Han fortsatte i stället med att testa ny teknik och ge tekniskt stöd vid leveranser till bland annat Japan och Brasilien.
– Det har varit fantastiskt att få uppleva andra kulturer genom jobbet, säger han.
”Allt rasade samman”
De anade att det skulle bli nedskärningar när de kallades till stormötet 8 december i fjol. Men ingen kunde gissa att beskedet skulle bli nedläggning.
– Allt rasade samman. Jag såg mycket i svart. Jobbet på Ericsson hade ju varit min identitet, säger Agneta om tiden efteråt.
Thomas försökte se utvägar redan från början.
– När jag lämnade mötet så tänkte jag att det här får inte slå ned mig, säger han.
Nu försöker båda att bygga upp en ny tillvaro och siktar på nya jobb.
Vill inte utbilda sig
Agneta Evertsson lämnade sin arbetsplats sista maj och Thomas Larsson sista juli. De har ett års lön och deltar i det så kallade omställningsprogrammet.
Basen är Framtidscenter – på andra sidan gatan, i den byggnad där de fick nedläggnings-beskedet.
– Jag vill helst syssla med produktionsplanering eller inköp. Jag vill inte utbilda mig nu, säger Agneta Evertsson.
Nöjda med hjälpen
Thomas Larsson hoppas få ett jobb där projektledning och ledarskap ingår. Båda sneglar åt Sandvik som åter har börjat rekrytera.
– Många företag frågar efter kompetens. Det känns hoppfullt, säger båda.
De är nöjda med hjälpen de får av Trygghetsrådets med-arbetare och arbetsförmedlare som dagligen finns till hands på Framtidscenter där de uppsagda också har tillgång till telefoner, datorer och samtalsrum.
I dag torsdag ordnas en rekryteringsmässa i Framtidscenter. Närmare 30 företag visar upp sig och söker personal bland de uppsagda.
