Hon lägger inget negativt i detta. Men har man växt upp bland fjäll och fjordar längtar man efter det. Det är kontraster till det platta landskapet i Gästrikland.
Som man kan gissa av namnet är hon norska. Hon är efter alla år i Sverige fortfarande norsk medborgare.

När Peggy Fredriksen började arbeta som kartritare/kartograf på Rikets allmänna kartverk i Stockholm 1971 handlade det inte längre om att rita kartbilder med penna. Det som gällde var att gravera på film där manus var inkopierat från fältarbetarnas koncept. Allt som skulle vara svart, vägar exempelvis, lades in på en film, höjdkurvorna graverades på en annan och det som skulle vara blått och grönt på var sin film. Fyra allt som allt.
På den tiden var det många olika karttecken att hålla reda på. Numera är det en digital produktionslinje där koder visar vilket objekt det handlar om. Kartbilden på skärmen har förändringsdata som bakgrund. Utifrån dessa görs uppdateringen.
Numera är det tidigare så viktiga fältarbetet nästan borta.
– Fältkontroller finns dock kvar när vi gör fjällkartor. Det beror på att vi har mycket höga krav på fjällsäkerheten För övrigt sker insamling i samverkan med kommuner, myndigheter och fotogrametrisk mätning i egen regi. Förenklat handlar det om flygfoton som tolkas tredimensionellt.

Det blev flera steg på vägen innan Peggy Fredriksen och hennes kolleger kunde följa kartframställningen direkt på sina bildskärmar.
Ett utvecklingssteg var att stansa in alla kartuppgifter på en hålremsa.
Senare började uppgifterna lagras på magnetband.
– Det var ungefär 1990 vi kunde se direkt på skärmen vad vi faktiskt gjorde.
Peggy Fredriksen berättar att den topografiska kartan i skala 1:50 000 var klar för hela landets yta först 2005.
Enligt Peggy finns det ingen risk att kartograferena ska bli arbetslösa.
– Det sker ständiga uppdateringar av grunddatabasen och numera framställer vi kartor för otaliga ändamål, säger hon och nämner cykel- och skridskokartor som exempel.
– Samarbete mellan olika myndigheter på kartområdet blir allt vanligare.
Samma sak ska inte behöva göras fler gånger, konstaterar Peggy Fredriksen.

Numera arbetar hon huvudsakligen som verksamhetsutvecklare och med kartors design. Hur kartor ska se ut rent grafiskt ändras över tid. Ett ständigt utvecklingsarbete pågår. Det kan jämföras med att tidningar ofta justerar sitt grafiska utseende.
Peggy Fredriksen har under alla år trivts på Lantmäteriet, och gör det fortfarande. Ett skäl är att jobbet varit så omväxlande. Hon har inte hela tiden suttit i ett rum i lantmäterikomplexet vid Fjärran höjder. Ibland har hon gjort utlandstjänst, bland annat i sitt tidigare hemland men även i Bhutan och Vitryssland.
Kartor har under alla tider fascinerat människor. Men sin detaljrikedom fyller de många funktioner. Peggy tänker dra nytta av kartor även i livet efter Lantmäteriet, vid utflykter omgivningarna likaväl som vid resor ut i världen.
Men om hon blir kvar i Gävle som pensionär är ännu så länge en öppen fråga.
Olle Hildingson
affarer@affarer.cc