Fackordförande, socialdemokratiskt kommunalråd, statlig utredare och entreprenör – CG Sjölander har haft ett långt och varierat yrkesliv. Nu, som 67-åring, börjar han fundera på att trappa ner.
– Man har inte så stora, yviga planer när man närmar sig 70. Men inte kommer jag att spela boule, det är helt klart, säger CG Sjölander som kom till Sandviken på midsommardagen 1962.

Då var han bara 17 år och hade precis gått ut yrkesskolan. Jobb fanns det gott om och för många var det bara att välja och vraka. Inflyttningen till Sandviken var stor tack vare järnverket som med magnetisk dragningskraft drog nya invånare till bruksorten i Gästrikland.
CG Sjölander skulle stanna till hösten, men 50 år senare är han fortfarande kvar.
– Det är en lång höst, säger han med ett kluckande skratt och gungar stillsamt fram och tillbaka i stolen på kontoret på Hansbogatan i Sandviken.

Inbäddad bland småhusen på en helt vanlig villagata ligger en generöst tilltagen kåk som med enkla medel skulle kunna förvandlas till ett bostadshus. Nu fungerar den som ”företagarhus” för CG Sjölander och flera andra entreprenörer som driver egna verksamheter men även samarbetar tätt ihop som konsulter i Lindfalken AB.
Bolaget sysslar med så kallad recovery audit som i Lindfalkens fall innebär en form av skatterådgivning.
Konsulterna erbjuder kunderna en kombination av granskning och revision av utbetald svensk och utländsk moms, leverantörsreskontra, kundreskontra, energiskatt samt avtal och löner.

I klartext betyder det att Lindfalkens medarbetare korrigerar felaktigheter i kundernas bokföring- utan kostnad. I alla fall fram till dess att det eventuella återförda kapitalet är bärgat. I det läget utbetalas arvodet som är provisionsbaserat.
CG Sjölander jobbar med skatter och avgifter kopplade till energisystem. Det handlar till viss del om uppdrag åt små och medelstora företag men framför allt för större industrier. Mycket mer än så avslöjar han inte.
– Vi har sekretess. Men jag kan väl säga att vi gör jobb åt en större europeisk industrikoncern just nu.

I stora drag går uppdragen ut på att gå igenom produktionsenheter och kontrollera flöden, kartlägga och studera fakta, en process som ofta resulterar i någon form av affärsuppgörelse.
– Det kan till exempel leda till konkreta förslag på förändringar i produktionsstrukturer så att kunden utnyttjar dyra resurser som energi så effektivt som möjligt. Systemen med energiskatter och elcertifikat är komplicerade och det som jag jobbar mest med.
– Vi kan inte fakturera förrän kunden har konkreta tal på besparingar. Och det kan dröja åratal. Men ledtiden för projekten ligger oftast på åtta, tio månader, säger CG Sjölander som även jobbar med fastighets­förvaltning samt företagsorganisationer och strukturer i samband med företagsrekonstruktioner.
Andra av CG Sjölanders bolag har bland annat byggt lokaler åt grossistföretaget Ahlsells samt bussterminalen på Bredmossen för Nobinas, dåvarande Swebus, räkning.
Första bolaget ut var Främlingshem holding AB i slutet av 90-talet. Vid den tidpunkten var CG Sjölander styrelseordförande i Svenska sparbanksföreningen. Han fick i uppdrag att utreda vilka engagemang sparbankerna hade i små och medelstora företag.
– Jag medverkade till att strukturera om formerna för bankernas åtaganden och startade bolaget för att ha något att fakturera mot eftersom det var ett konsultuppdrag, säger CG Sjölander som föddes in i ett politiskt engagemang tack vare föräldrarnas starka politiska patos där hemma i torpet i Junsele.

I Sandviken engagerade han sig omgående i både ungdomsförbundet SSU och fackligt. Han var vice ordförande i Metalls lokalavdelning fram till 1974 då han blev socialdemokratiskt kommunalråd endast 30 år gammal.
– Jag hade varit med ett tag och var väl tillräckligt uppkäftig. Inte tänkte jag någonting då på vad det innebar, bara att jag ville göra bästa möjliga jobb.
I början av 80-talet försvann runt 1 200 jobb från stålverket. Det var en pärs för kommunalrådet som trots dråpslaget hellre minns kämpaglöden som mobiliserade orten för att mildra konsekvenserna av lågkonjunkturen och omstruktureringen av svensk stålindustri.
– Vi jobbade verkligen ihop. Alla politiska företrädare kämpade tillsammans. Det spelade ingen roll om du pratade med en vänsterpartist eller en moderat, när det gällde att sälja Sandviken hade vi samma budskap även vi hade olika värderingar i marginalen.

År 1986 klev han av som kommunalråd, trött och sliten efter många år i frontlinjen.
– Till slut får du har sådan erfarenhet, blir kunskapsmässigt överlägsen, att du hämmar politikens inre liv och partiets själ. Har du fattat tio beslut som är snarlika fattar du även det elfte beslutet utifrån de referensgrunderna. Men då slutar den livsnödvändiga utvecklingsprocessen att pågå. I det läget är det riktigt att släppa fram andra.
Det fanns andra, mer privata skäl, också. Hemma fanns en ny kull med småbarn som behövde omsorg. Nu blev det istället utredningsuppdrag av kommunala demokratifrågor för civildepartementets räkning. Senare var han med och byggde upp pelletsfabriken i Främlingshem innan han utredde sparbankernas företagsengagemang. År 2001 blev hustrun svårt sjuk.
– Det var tufft. Jag skötte henne, jobbade halvtid.

En kort period var han tillbaka i ett uppdrag med politiska förtecken, som styrelseordförande för Göransson Arena. Två år senare satte en hjärtinfarkt punkt för det.
– Kände att jag hade gjort mitt. Det viktigaste var att lotsa skeppet fram så att det blev klart för alla att samhället måste ta ett ekonomiskt ansvar och att man kom fram till ett vettigt upplägg för driften av arenan.

Är du fortfarande socialdemokrat?
– Yes, yes. Säger som Klangen sa: jag är född socialdemokrat, jag är född SAIK-are och så kommer jag att förbli. Nu är inte jag född SAIK-are men jag har ingen anledning att omvärdera mina politiska grundvärderingar. Jag tycker faktiskt att det är jävligt löjligt när de säger att: du kan väl inte vara företagare, du som är socialdemokrat eller att du kan inte göra affärer om du inte är högerman eller moderat.

Möter du den mentaliteten just i Sandviken?
– Nej. Det är generellt. Traditionellt står de borgerliga partierna för egenföretagande. Det tycker jag att socialdemokratin måste bli mycket bättre på. Vi måste fylla på någonstans när industrijobben försvinner och det är småföretagen som ska göra det. De måste få en rimlig stimulans och en rimlig riskavtäckning. Det måste ligga i samhällets intresse att ta en viss del av risken i nystartade företag.

Hur då?
– När den som startar företag inte har eget insatskapital får den ju inteckna hus, hustru, barn och sig själv för framtiden. Det finns kapital i dag att låna men det är oproportionerligt dyrt och krångliga regler med statliga företagsstöd. Jag har träffat många som har startat verksamhet, många gånger naivt, men som har försatt sig i en situation som gör att de kommer få bära ett skuldberg hela livet. Det är inte rimligt. Det ska finnas någon form av riskkapital i form av avskrivningslån eller annat som går in och stöttar det egna kapitalet som du inte kan bankfinansiera.

En del hävdar envist att du har bytt sida.
– Nej. Jag har inte bytt sida. Det är en jäkligt bra sida att vara entreprenör. Och vara på vänstersidan. En entreprenör måste vara full av idéer, annars blir det ingenting. Ingen kan driva företag med förlust. I ett fungerande marknadssamhälle styr det där sig själv för du har alltid konkurrens. Men det är löjligt med petroleumindustrin och bankväsendet. Där fungerar inte marknaden ett jäkla dugg.

Till sist, vad ska du göra som ”pensionär”?
– Kanske gå på en och annan pensionärsdans. Jag gillar att dansa även om det inte blir så ofta. Lite styrdans tycker jag om. När de står och har spasmer, det gillar jag inte.