– Att jag minns klockslaget beror på att de skulle äta lunch först, berättar Leif som började som springpojke i skoaffären Hedman & Sundberg på Norra Kungsgatan när han var tretton år. Två år senare blev det lagerarbete, att paketera och sälja.
– Det är en bra bransch, roligt och med variationer. Jag skulle göra samma sak igen och jag håller på så länge jag kan, avslöjar Leif.

För sjutton år sedan köpte han skoaffären Stig Bergström och blev sin egen vid 46 års ålder.
Adressen var densamma där skoaffären Zimmermans funnits i många år.
– Kunderna sa Zimmermans. Så 1991 tog jag tillbaka namnet. Det var så inkört.
Även Leifs anställda Elisabeth Törnlund och Sylvi Flink är inkörda från Hedman & Sundberg-tiden.
– Vi har arbetat tillsammans i minst fyrtiofem år. Vi är väl ihopgjutna.
– Den här typen av affär har en framtid. Vi kan skor och har tid. De senaste åren har det varit väldigt mycket medvind, anser Leif.

När Leif tog steget in i skobranschen hade Hedman & Sundberg även en grovskoaffär på Kyrkogatan som sålde till skomakare och arbetsskor till industrin.
– Träskor kostade åtta kronor paret, minns Leif som levererade till bland annat Galvan på trampcykel.
– I Gävle fanns det säkert tjugo skomakare. Det var leverans vid dörren och i bland fick jag en krona i dricks. Begynnelselönen var 220 kronor i månaden 1958.

1964 flyttade Hedman & Sundberg till Stortorget på Drottninggatan. Ägare var Persson & Co i Örebro som tillverkade skor och hade tjugofem affärer runtom i landet.
– Det fanns svenska skofabriker på 1950- och 1960-talen. I dag är Finland en stor leverantör främst på stövelsidan, liksom Tyskland och Portugal, berättar Leif.

Åren 1967 till 1970 förestod Leif Hedman & Sundbergs filial i Skutskär. 1970 till 1974 var han föreståndare för Sandbergs i Boden och Skocenter i Karlskoga till 1975, innan han återvände till Hedman & Sundberg vid Stortorget i Gävle. 1984 började han i nuvarande Nian på Knapps skor som såldes till Wedins 1990 och var föreståndare där till 1991.
– Det var fler anställda förr. Hedman & Sundberg hade kanske tio anställda plus fem extra personal.
– När kunden köpte skor och beställde bottiner och galoscher så hämtades de ibland av skopersonalen på Tre Torns lager på Kyrkogatan. Kunden satt kvar i skoaffären och väntade. Det låter helt otroligt i dag. Nu vill många kunder sköta sig själva, konstaterar Leif som bland annat har haft tre landshövdingar som kunder.

I sortimentet är 80 procent damskor och resten herrskor. Det speglar utbudet. Vi säljer mest damskor. Ett ”Kumladussin”, säger Leif och skrattar. Vilket betyder en 36:a, två 37:or, tre 38:or, tre 39:or, två 40:or och en 41:a.
Logistiken är skärpt med artikelnummer och system. Det gäller att snabbt hitta vänsterskon i lagret.
– Det är bra struktur på inköpssidan, en lätt organisation, anser Leif som köper in allt själv under tre dagar i Stockholm. Tidigare droppade det in leverantörer då och då i affären.

Skomodet kommer och går.
– Platåskor har kommit tillbaka flera gånger. När Playboyskorna kom i mitten på 1960-talet hade Hedman & Sundberg ett helt lager med tio varianter i mocka och skinn. Priset var 100 kronor.
– I dag kostar ett par Playboy 1 895 kronor och finns endast i originalmodellen i svart mocka och i herrstorlek. 1977 och 1978 var det träskor på sommaren och scooterkängor på vintern, typiskt svenskt, säger Leif.
Vid sidan om skor är Leifs fritidsintresse sport. Han var aktiv i friidrott på distriktsnivå på 1960-talet i IK Akilles löparklubb. Nu motionerar han i Hemlingby löparklubb.
Vad kännetecknar då en bra sko?
– Det ska vara en lädersko med lädersula, skinnfordrad, bra passform, fin kvalitet på skinnet, mjuk och skön, säger experten Leif Eriksson.