Tore Andersson körde långtradare i egen firma, Lennart Rask hade köpt lastbil och tillsammans skulle de utföra lättare sprängningsarbeten.
Men de insåg snart fördelarna med att slå ihop sina påsar permanent och herrarna blev kompanjoner i Andersson och Rask.
I dag äger respektive familj hälften var i bolaget och en efter en har sönerna valt att kliva in i fädernas spår: Lars Toresson sköter ekonomin, Richard Rask uthyrningen medan brodern Roland Rask ansvarar för transporter.
Vid det här laget känner de varandra väl, samarbetet fungerar som ett urverk och med tydliga ansvarsområden och olika arbetsuppgifter låter de varandra sköta sitt även om de givetvis diskuterar i stort sett allt sinsemellan.
– Vi är jämbördiga, säger Lars Toresson.
– Man skulle kunna säga att vi har styrelsemöten dagligen. Och det är en enorm styrka – att vi jobbar nära inpå varandra och har korta beslutsvägar, tillägger Richard Rask.

I dag är uthyrning, underhåll och reparationer av lastmaskiner, gaffeltruckar, mobilkranar, lastbilar och timmerhanteringsmaskiner basen i Andersson och Rask även om man också står på fler ben.
Utöver huvudanläggningen i Hofors med ett välsorterat reservdelslager och butik, har man verkstäder i Smedjebacken, Mockfjärd och Söderfors för att snabbat kunna serva större kunder.
Flera montörer är auktoriserade att utföra service och reparationer av fordons-ac och i verkstaden tillverkar man hydraulslang utefter de behov som finns.
En nisch som hänger kvar sedan begynnelsen är lättare sprängningsarbeten vid vägbyggen, röjning av tomter och dragning av vattenledningar.
Fortfarande har Andersson och Rask en lastbil kvar för industritransporter.
Det kan jämföras med drygt 20 fordon som var i drift i industri-, anläggnings- och lantmannatransporter under åkeriåren. Men med tiden kunde man inte konkurrera om transporterna under vettiga former.
– Det gick inte att få lönsamhet på ett ärligt sätt, berättar Rickard Rask.

Runt 1995 bestämde de sig för att ändra inriktning och satsa fullt ut på maskinuthyrningen som faktiskt kom till av en slump.
När valsverket i Smedjebacken körde sönder en gaffeltruck fick de låna en som för tillfället stod oanvänd av Andersson och Rask.
Kanske det var en lycklig slump eftersom utvecklingen har gått emot att både små och stora företag liksom kommuner och statliga verk i allt högre grad hyr både maskiner och personal i jakt på effektiviseringar.
– Man ska göra det man är bra på, ägna sig åt kärnverksamheten, säger Lars Toresson som återigen får medhåll av Richard Rask:
– Den som hyr köper samtidigt trygghet. En som är duktig på att såga bräder kanske inte är så bra på att underhålla en truck, säger han.

I slutet av 1960-talet var åkeriet huvudsaken och maskinuthyrningen en bisak. Nu är det tvärtom. Maskinparken består av 185 enheter och över 60 procent av fordonen är av yngre modell än 1995.
Det är en kapitalintensiv bransch. Varje år satsar Andersson och Rask 15–20 miljoner kronor i nya maskiner för att kunna erbjuda nya, fräscha modeller medan de pensionerade maskinerna hamnar i reservstyrkan.
Även på personalsidan gäller det att bygga upp reserver. Många anställda har hängt med sedan starten och inom sex, sju år kommer ett tiotal personer att gå i pension.
Att fasa in en ny generation handlar om att visa att man satsar på arbetsmiljöfrågor, friskvård och om att bygga upp ett bra rykte som arbetsgivare bland annat genom att etablera bra kontakter med yrkesskolorna i regionen.
Rickard Rask sitter med i programrådet vid Bessemergymnasiet i Sandviken.
– Vi diskuterar både hur utbildning och praktik fungerar för att ungdomarna ska få med sig rätt kunskaper ut i arbetslivet.